Nihondaira platå

I lördags hade vi förmånen att få åka på en busstur som den lokala resebyrån, Jack Rabbit anordnade. Vi fick resa gratis med dem pga av att vi köpt så många andra resor av dem samt tagit dit alla våra besök, så tack för det allihopa !!

Turen gick till Nihondairaplatån, som ligger i Shizuoka, ca 2 timmars färd från Yokohama. Stämningen i bussen var alldeles utmärkt och man poängterade att man ville att alla skulle vara med i den stora familjen av "rabbits", det kan man ju fundera på eftersom alla andra hade betalat ca 850 SEK , men det fungerade väl i alla fall. Vi träffade också ett antal andra och det var trevligt med nya bekantskaper och höra andras öden och äventyr.

Efter att bussen lämnat av oss så började det hela med en 90 minuters hikingtur, som gick genom ett landskap av teodlingar först. Här ser man de buskväxter som formklipps i långa vågor så att man lätt kan plocka bladen.
Efter detta fortsatte hikingen genom skog och uppför mot platån. Liksom under våra tidigare hikingturer så kommer man upp på nipor och går på en smal stig med stup på varje sida men de är skogsklädda så man känner inte av någon rädsla för att falla och rulla långt ändå.. Här började vandringen genom skogen som först var bambuskog och med en trappa i skogen.

Tyvärr var vädret inte det bästa så vi fick lite vatten från ovan på oss men det kunde å andra sidan ha varit mycket värre så det gick bra ändå. Utsikten från toppen skulle enligt uppgift vara väldigt fin ut mot havet och även mot Fuji, men tyvärr såg vi inte så mycket av det pga molnen som gick lågt. Lunch ingick också och den bestod mest av havets frukter, tex små räkor som var friterade och förstås rå tonfisk, maguro. På en japanska bussresa så har man givetvis namnskyltar..... Det var 14 skålar per person...

Efter lunchen stod teplockning på programmet. Vi plockade de nya skotten och då börjar man med att räkna, chin för det nya skottet, sedan ichi, ni, san (1,2,3) för nästkommande blad. Sedan nyper man av mot det fjärde bladet. Det blir det finaste teet så småningom. För det något sämre teet så skövlar man av buskarna så att alla blad åker med och tas om hand och det bara återstår det bruna grenverket, sedan kan det slå nya skott igen. Man kan se några bruna rader i bakgrunden.

För denna tesort som plockas i maj, rekommenderade man att man skulle göra tempura, dvs fritera, vilket vi också fick smaka. Tyckte nog att det mest smakade friteringssmet..

Sedan tog vi en linbana ner mot ett tempel där den förste shogunen i Japan är begravd (mot Kyoto som var huvudstad då, samt med ryggen mot Nikko). Templet målas var 50 år och den senaste gången var förra året så det var i väldigt god kondition när vi fick se det. Här en av vakterna vi ingången till templet.

Till templet fanns också ett museum som bland annat hade rustningar från gångna tider samt samurajsvärd från olika århundraden. Kunskapen i att smida svärd var tidigt mycket hög i Japan. Shogun Tokugawa var som sagt den första shogunen i Japan, utnämd också av kejsaren. Han lyckades ena Japan för första gången och därefter levde man ifred i 259 år..

Från templet gick en stenlagd väg ner för klippkanten med över 1100 steg. Kändes faktiskt riktigt historiskt att trampa på dessa stenar som så många gjort före oss. Många stenar var också rejält nednötta av alla fötter.. Det var också en väldigt fin utsikt ned mot havet här men även om dimman lättat lite så var det fortfarande grått. Vid kanten av havet låg väldigt många jordgubbsodlingar under plasttak. Vi har nu haft jordgubbar sedan januari, men nu är tydligen säsongen över, utom möjligen på Hokkaido som har mer svenskt klimat.

Efter en resa hem igen så tyckte vi att det hela varit mycket lyckat, även om en bussresa kan kännas lite som att man redan är pensionär;-)