Ledig idag

Men om vi börjar med helgen så har det varit mycket fint väder med hög och klar luft på lördag och söndag. Lördagen ägnades åt mathandling och vi beställde också en resa just innan nyår när familjen Eldered kommer och hälsar på. Vi skall då åka till ett ställe som heter Takayama, men mer om detta senare. Därefter var vi på ett arrangemang som heter Bridging the Gap som anordnas av skolan. Årets tema var "sustainability", dvs hållbarhet. Alltså hur vi kan agera för att jorden inte skall gå under av vårt sätt att hantera jordens resurser. Agneta var även där på fredagen då det också anordnades presentationer och workshops.

Vi lyssnade först på skolans styrelseordförande som tillika är president för Patagonia i Japan. Patagonia är ett klädmärke för utomhusaktiviteter som skidåkning, vandring , klättring och liknande utomhusaktiviteter. Budskapet var (utan att göra alltför mycket reklam för Patagonia) att företag har ett socialt ansvar för miljön och det går också att ta ett sådant ansvar utan att påverka vinsten negativt. Mycket intressant och kanske inte riktigt vad man förväntar sig av ett amerikanskt företag, men som han sa, finns det ingen miljö att vara utomhus i så finns inte Patagonia heller..

På söndagen så var det först skohandling till Johanna och sedan gjorde jag och Agneta en cykelutflykt mot västra Yokohama, dvs en bit in i landet. Vi kanske kom 5 km in i landet, men det är fortfarande helt bebyggt även om husen oftast inte är så höga längre. Vädret var utmärkt , 18 grader varmt och skönt att cykla i en piketröja. Det finns fortfarande de som åker öppet i sina cabrioleter, även om man nog måste vara lite entusiastisk för att fortfarande göra det. Man fryser mer än vanligt vid ganska höga temperaturer och det betyder väl att kroppen har vant sig vid temperaturen, så att när det kryper ner mot 12 som idag så tycker man att det är riktigt kallt..

Idag funderade vi på att ta tåget till Hakone som är ett fint område med berg och en ganska stor sjö relativt nära Fuji. Som alternativ hade vi att göra en Tokyo utflykt, men till slut bestämde vi oss för att gå på den stora konstutställningen med temat Time Crevasse här i Yokohama, eftersom den snart är slut.

På väg till konstutställningen, en vattenfontän där vattnet normalt rinner nerför den svarta delen med löv och sedan utför kanten på halvcirkeln, men den blir även vacker utan vatten som rinner men med höstblad istället.

Framför Red Brick House (tegelstenshuset) som är gamla lagerlokaler som nu gjorts om till affärer samt utställningslokaler i Yokohama hamn. I bakgrunden en kryssningsbåt som ligger vid den mycket fina träbelagda piren Oshanbashi. Här anlägger man en tillfällig isbana för vintern..

Temat var alltså kontemporär konst med en tidsaspekt. Tyvärr föll den inte alls varken Agneta eller mig i smaken. Konsten var av typ installationer och det var helt enkelt omöjligt att förstå vad respektive konstnär hade för avsikt med olika verk..

Lunchen intogs på ett riktigt japanskt ställe som heter Ariya och har funnits sedan 1895. Vi tog deras klassiker, Sukiyaki, vilket är tunna skivor kött och grönsaker som kokas på bordet i en gjutjärnspanna i en sås av soja, sake, merinvin och lite andra ingredienser. Givetvis ris, misosoppa och te till. Till efterrätt glass på grönt te samt mer te. När vi sedan kom ut hade det börjat regna och vi hade gjort generalmisstaget i Japan, dvs inte ta med paraplyet så innan vi kom hem så var vi lite blöta..

Vart är vi på väg?

I finanskrisens dagar.. Nu har det även meddelats här i Japan att vi är inne i recession. Citibank säger upp 52.000 personer, våra stora företag i Sverige går dåligt. Allt startat av sub-prime lånen i USA som var övervärderade och fick bollen i rullning, och allting hänger ihop och förändringen är så snabb så att det går från en dag till en annan. Många kontraktare kommer ihåg 2002 då det ena dagen anställdes folk och nästa dag då kontraktarna sades upp med 3 månaders uppsägningstid..

Vi får väl hjälpas åt allihopa och konsumera igång hjulen igen!!

Vad gör en hemmafru på dagarna i Japan

kan man undra. Med tanke på arbetstiden både för mig, men också för tjejerna som är mycket längre än i Sverige så blir markservicen en del som måste tas av den "medföljande" som det heter på Ericsson språk. Så det blir en del städande och handlande, som dessutom tar lite mer tid än i Sverige då vi inte har tillgång till bil här. Då gäller dubbla cykelkorgar samt ryggsäck om det är extra mycket på inköpslistan.

Men det finns som tur är lite andra aktiviteter också, här är ett axplock;

Genom skolan så finns en mängd aktiviteter att delta i, tex föreläsningar som nu i kommande helg där det blir ett arrangemang som heter Bridging the Gap. Årets tema är hållbarhet, dvs hur vi kan leva på ett långsiktigt sätt utan att fröstor jordens resurser.

Skolan har också en föräldraförening, PTSA, som arrangerar olika aktiviteter; utflykter till bla Tokyo med dess fiskmarknad och antikmarknader. Olika kurser tex Ikebana, blomsterarrangemang eller handycraft, handarbete. Även PTSA ordnar föreläsningar.

Sedan finns det också "morning coffee" för respektive årskurs där frivilliga anordnar och där man träffar andra föräldrar med barn i samma årskurs.

Utanför skollivet finns en förening som heter Minami Circle (södra cirkeln). Den har medlemmar från alla möjliga länder men har också många japanska medlemmar. Där är Agneta med i tre olika underklubbar, international cooking, discover Japan och culture.

Även Minami Circle ordnar föreläsningar och utflykter; konstutställningar, japansk dans, kimonoprovning samt Onsen bad i Chiba. Nästa föreläsning är om Genki - som är ett litterärt verk från tusentalet och Japans äldsta roman. Sedan har det också bildats en privat underklubb med japansk matlagning.

Det finns många andra klubbar och "kommunen" anordnar språkkurser och det har öppnat ett nytt centrum som heter International Lounge där man kan gå för att få information. Om man har svårt att göra sig förstådd i Japan så finns det frivilliga guider som ställer upp och dessa kan man beställa så sammantaget så finns det bra service och väldigt många aktiviteter om man vill göra saker på dagarna.

Till det kommer att Ericsson betalar upp till 100.000 Yen ca 8.000 SEK, med dagens kronkurs, för att lära sig japanska. Agneta går tillsammans med Dee som kommer från Vietnam och har bott i tex Ryssland men bor egentligen i Texas.

Summa sumarum blir att man behöver inte anstränga sig mycket för att fylla dagarna!

Fuji-san från kontoret

Idag (2008-11-12) var det den klaraste dagen hittill sedan vi kom hit efter sommaren. Luften har blivit bättre och bättre. Värmen börjar ge sig, när Anders och Karin var här så var det riktigt kallt med 12-16 grader... Men denna vecka har det som tur var vänt upp mot 20 grader på dagarna. Så väldigt skönt igen även om vi nu känner att hösten ändå är här. Kortbyxorna är nu undanlagda och det är kallare på morgonen så sommarjackan har kommit fram. En del träd har börjat skifta till gula löv och det är väldigt vackert. Japanerna är väldigt naturintresserade och följer både lövfällningen och förstås speciellt körsbärsträdsblommningen till våren.

Japanerna har nu för övrigt tagit fram dunjackor och dunvästar samt höga stövlar, men det har de förresten haft sedan augusti, så det kanske inte har med temperaturen att göra...

Denna dag var som sagt mycket fin. Vi skall byta plan i vårt kontorshus i Shin Yokohama, från 16e till 9e våningen. Det gör inte så mycket då den fina utsikten ändå inte syns för att persiennerna är fördagna, därför att det blir för varmt annars. Men på 9e våningen så får vi konkurrens av de omgivande husen så då ser vi nog inte så mycket i alla fall. Hur som helst så passade jag att ta en bild av Fuji som man ser från 16e våningen, innan vi flyttar. Det ligger ca 8 mil bort och det ligger en bergskedja innan som skymmer, men det var trots det mycket vackert med sin helt snöklädda topp så här i november. Bilden är tagen med mobilen så den håller tyvärr inte högsta kvalite..
Jag och Malek gick ut genom en dörr för att se bättre men tyvärr visade det sig att det var en nödutgång och dörren gick inte att öppna när vi skulle tillbaka. Till slut kom en vakt och kunde släppa in oss, lite pinsamt...

Besök från Linköping

Under den gångna veckan har vi haft besök av Anders och Karin från Linköping. Jättekul!

Första dagen, då man som regel är lite trött efter att ha spenderat natten på flyget, så gick vi runt i omgivningarna här i Yokohama. Det var som tur fint väder och vi kunde för första gången se Fuji från Oshanbashipiren. Vi har haft bra väder tidigare men oftast soldis så det har inte gått att se Fuji.

Sedan gick vi mot Redbrick houses som är gamla lagerlokaler vi havet. Där händer alltid något och denna gång så var det mat och turistmässa. faktiskt en del från Okinawa som vi kom från dagen innan. Vi köpte en lite olika saker, bla annat stekta "bullar" med bläckfisk i. Dessutom Awamori med plommansmak.

Måndagen var ledig för mig men inte för tjejerna, så då åkte vi fyra till Tokyo. Vi såg Meiji Shrine som är ett mycket fint tempel ägnat till kejsare Meiji som öppnade Japan mot omvärlden på 1850-80 talet. Innan dess var Japan ett slutet land som inte tillät utlänningar att komma in.

Meiji shrine används ofta till bröllop och då kan man se många i kimono där. Denna dag var det en slags shinto välsignelse för 3-5-7 åringar och då kan man också se barnen väldigt uppklädda i traditionella kläder.

Därefter gick vi "ungdomsgatan" Takashita dori som är den gata som alla yngre från landet utanför Tokyo alltid vill åka till. Den är ganska liten och trång men har de mest extrema kläder man kan hitta i Japan. Därefter en tur på Omotesando och ett besök på Oriental bazaar. Där inhandlades 3 st Yukata. Samt några bilder att sätta upp på vägg. Vi såg sedan det speciallt designade Prada huset som jag själv tycker är väldigt häftigt men som måste upplevas, och därefter såg vi en utställning och prylar samt fikade på Spiral, som var nytt för oss. På vägen tillbaka hittade vi en tur som gick vi gallerier och utställningar som var kul. Därefter hem igen efter en lång dag.

På tisdagn fixade Agneta, Anders och Karin resa samt hämtade biljetter till Kyoto. Sedan upptäckte de på egen hand vardagslivet i Yokohama.

Dagen därpå åkte Anders och Karin till Kyoto på egen hand och tyckte att det var bra! Kyoto är den stad som alla rekommenderas att åka till när man är i Japan. De fortsatte dagen efter hemkomst med att åka till ett Ryokan för att bada Onsen men på vägen dit passade de på tillsammans med Agneta att gå en vandring som vi tidigare har gjort i Kamakura som slutar vi den stora Buddhan. Sista dagen spenderade i tillsammans igår med att äta Porta som är ett underjordiskt affärs och restaurangområde som ligger vid Yokohama station. Därefter gick vi och tittade på några japanska visningshus alldeles bakom Landmark tower. De tjänar som inspiration när vi funderar på hur vi vill ha det i Mauritzberg. Det sista huset vi gick in i var ett Swedenhouse, med svensk inredning, så det var väl en passande avslutning på veckan!

Okinawa del 4

Så var det dags för ytterligare en golfrunda. Denna gång på Okinawa Kokusai, som ligger ytterligare en bit ner från Marriothotellet. Kartor är inget som japanerna är duktiga på. Om man generaliserar lite så kan man säga att de är duktiga på detaljer men inte så bra på överblick. Antar att kartor faller inom området överblick. Vi hade lite svårt att hitta fram eftersom det inte fanns några tydliga skyltar men till slut lyckades vi med hjälp av den japanska navigatorn som fanns i bilen.

Banan var i mycket bra skick och det började bra med lite par och bogeys. Fram till 9e hålet så låg jag på handikapp men då skickades utslaget iväg lite snett. Först då insåg jag att alla håll var omgärdade av out of bounds. Dvs så snart man missar lite så måste man ta en ny boll med två tappade slag. Eftersom drivern inte ville vara med i ytterligare några hål så medförde det att dagens score inte blev så bra till slut. Banan var dock i ett bra skick även om greenerna var nydressade. En extra krydda på det hela fick vi på 16e hålet där fairway korsades av en vildsvinsunge som sprang tvärs över när vi hade gjort våra utslag. Med tanke på att vi "kom undan" med ca 750 SEK per person denna gång så var banan mycket bra ändå. Fast denna gång fick vi köra golfbilen själva;-)

Tjejerna hade roat sig själva under förmiddagen och vi kunde alla ägna eftermiddagen åt att koppla av vid poolen. Här roar sig Agnes i poolen...

Kvällen var vikt för en Okinavisk middag och den var lite annorlunda än en japansk middag även om de liknar varandra.

Sista dagen så var vi lite vid poolen innan vi åkte ner mot Naha. Det finns en lång gata som heter Kokusai som har en massa affärer. Vi gick gatan men intrycket efteråt var att detta var väldigt kommmersialiserat och vi kunde lika gärna ha hoppat över den. Vi hittade i alla fall en fin Italiensk restaurang som verkade ganska nyöppnad som var mycket bra. Tjejerna är inte så positiva till den japanska maten och speciellt Johanna äter mycket hellre italienskt eller "western" som det kallas här. Efter detta så var det bara att lämna in hyrbilen och ta flyget hem. Två timmar senare så var vi på Honshu (huvudön) och snart hemma igen. Flygplatsen för inrikesflyg är Haneda som bara ligger 20 minuter från Yokohama. Sammanfattningsvis så är det rätt skönt och känns "lyxigt" att bara ha 2-3 timmar från tropiskt klimat till där vi bor!

Som avslutning på denna resa en bild från tjejernas rum på solnedgången i den Kinesika sjön !

Okinawa del 3

Denna dag hade vi vikt åt det stora akvarium som finns på norra Okinawa. Det har bl a världens största akvarium räknat i mängd vatten. Väl framme insåg vi att det var en stor park med ett antal attraktioner, tex delifinarium, sköldpaddsakvarium, trädgårdar, speciella växter och allt möjligt. Hela anläggningen låg vid havet med en ö i fonden som hade en förmodad slocknad vulkan som stack upp mitt på ön.

Vi fokuserade på akvarie delen och den inleddes med en liten bassäng med sjöstjärnor och sjögurkor som man fick lyfta upp och känna på, man skulle bara hålla dem under vatten så att de inte torkade ut.

Efter detta kom ett akvarium med många olika fiskar i varierande storlek, allt från väldigt små till hajar på dryga metern samt stora bumlingar på minst 50 kg. Vi fastnade för denna som vi döpte till "ET", hoppas ni ser varför..

Nästa anhalt var en mängd små akvarier med olika sorters djur, de som lever lite djupare fanns också med och de har ibland helt osannolika former. Sedan var det dags för den stora behållningen som var det gigantiska akvariet. Stora valhajar på 8 meter, rockor på flera meter, tonfiskar och mycket annat. Det som var roligt var att de flesta fiskar simmade på friskt trots den begränsade volymen, för det är ju trots allt roligare med djur i fria naturen. Akvariet var öppet upp mot solen så det blev ett vackert sken genom vattnet.

Akvariets väggar var uppbyggd med polykarbonatplast i lager till en bredd av 60 cm så det var ganska rejäla väggar. Hela anläggningen var i toppskick och mycket fin, så hela besöket var mycket lyckat.

Okinawa del 2

Denna dag var planerad för den första av två golfrundor. Efter en ganska tidig uppstigning för att vara i god tid så åkte jag och Agneta mot golfbanan Unimat. Anledningen till att jag valt just denna var att den fått väldigt bra kritik av en gästspelar på en japansk hemsida där man kan redigera de golfbanor som man spelat. Det var inte så lätt att hitta visade det sig eftersom den skylt som fanns var väldigt liten och det finns många skyltar i Japan..

Vi hittade dock infarten så småningom och väl framme så var det den amerikanska stilen, dvs man kör fram till en avlastningsplats och där springer några caddies fram frö att lasta ut klubborna ur bilen för att placera dem på en golfbil. Vi var i god tid för att hinna med en hink på rangen. Enda problemet var att det inte fanns någon range.. Det är dock inte så ovanligt som man kan tro eftersom bristen på land är stor och den räcker inte alltid till för att få en range när man bygger en golfbana. Hursomhelst, vi fick ett skåp ett hänga undan våra saker i samt att vi blev introducerade till vår egen caddie, Nakamura-san.

Efter lite tid på puttinggren, där det blev uppenbart att ett års frånvaro från golfbanan inte har gjort gott för puttningen för undertecknad, så var det dags att kliva upp på första tee. Där fanns redan golfbil och caddie. Efter ett hyggligt utslag med en försiktig hybrid 3a (drivern fick vila) medans Agnetas utslag gick åt höger, så gick hon och caddien mot bollen. Nakamura-san tecknade åt mig att sätta mig i golfbilen som hade plats för 4. Så demonstrerade hon att hon kunde starta och stoppa bilen på distans med en fjärrkontroll. Så skickade hon iväg mig i bilen nerför första backen, utan förare... Kändes ganska märkligt.. Bilen visade följa en slinga som var inlagd i asfaltstigen. Så någon förare behövdes inte. Så där kunde man sitta i baksätet och koppla av.

Banan visade sig vara i mycket bra skick med en otrolig utsikt över havet från de flesta håll. Greenerna var mycket snabba och svårlästa och var med andra ord inte så lätta. Drivern gick väl så där men järnen kunde rädda lite av dagen..

Att spela med caddie är inte så lätt första gången så Agneta var lite störd av detta. Man vänjer sig dock snabbt vid att ha någon som tar fram vilken klubba man behöver, tvättar bollen hela tiden, markerar bollen åt spelaren, lagar nedslagsmärken, talar om hur greenen lutar vart man skall sikta, ja det enda man behöver göra är att slå slaget och sedan sätta sig i den självgående golfbilen.. När man kommer fram är man utvilad på ett annat sätt men samtidigt förtar all service lite av prestationen att spela en runda på egen hand, så jag är lite kluven..

Efter rundan var vi väldigt nöjda (hade också turen att få i tre birdies vilket var skönt med tanke på det lite skakigare resultaten på ett antal hål). Agneta var inte helt nöjd med resultatet men var liksom jag väldigt nöjd med banan. Det enda vi kunde klaga på efteråt var att hålen faktiskt blev lite anonyma med den otroliga havsutsikten på varje hål, men det kanske var för att vi tittade mer på den än på alla detaljer på hålen. Nakamura-san måste helt klart ha världens vackraste arbetsplats.


Efter den "lilla" detaljen med greenfee som betalades efteråt, man kunde köpa dricka och mat längs banan med den lilla bok med scorekort och nyckel till skåpet som man fick, så kunde vi styra kosan mot hotellet igen. För den som undrar, greenfeen var 1300 SEK, det är dyrt med golf i Japan..




Tjejerna hade ägnat tiden vi var på golfbanan åt att bränna sig röda i solen. Så vi fick in dom inomhus och åt en barlunch för att satsa mer på middagen senare på kvällen. Det blev en Howdy - amerikansk barbeque, där man själv stekte kött, grönsaker, räkor etc på en inbyggd stekplatta mitt i bordet. Därefter var vi ganska klara för sängen..

Okinawa del 1

Så var det dags för semester, dock lite tidigare än jag tänkt mig. Det var nämligen så att vår förträffliga resebyråkvinna, Inamori-san, tyckte att vi skulle åka tidigt så kunde vi utnyttja så stor del som möjligt av första resdagen. Det tyckte vi lät bra så det tog vi. Det blev dock så tidig uppstigning som kl 4 på morgonen, alltså rena chartertiden... Det hela gick ändock smidigt med tåget till Yokohama station, bara 3 stationer, sedan flygbussen ca 20 minuter och sedan framme på Haneda flygplats i god tid.

Vid incheckningen så frågade jag min vana trogen om det fanns några platser med lite bättre benutrymme, och faktiskt, vi fick fyra platser bakom en serveringsmodul med gott om plats. Men liksom i Europa numera så serverades inte mycket på planet, en kopp kaffe eller te eller ett glas jos. Flyget gick snabbare än planerat och vi var framme efter 2 timmar på Okinawa, vid flygplatsen som ligger på södra delen av huvudön vid den största staden Naha.

Okinawa har ca 1.3 miljoner invånare och utgör tillsammans med Hawaii det stora turistmålet för japaner. Antal icke japanska turister är per år 136.000 men de japanska turisterna utgör mer en 5 miljoner varje år.. Så den stora inkomstkällan är turism. Det finns också stora amerikanska flygbaser som förmodligen genererar en del pengar. Okinawa införlivades så sent som i slutet på 1800 talet med Japan. Innan dess var man ett eget kungadöme

Under andra världskriget så stod det enda stora slaget på japansk mark på Okinawa. Detta är en riktigt mörk fläck i den japanska historien därför att så många civila led eller dödades under de ca tre månader som striderna tog. Vi tänkte att det är lika bra att lära sig mer om detta så vi beslöt att åka till det museum/minnesplats som finns på den södra delen denna första dag. Detta museum är byggt för att befästa något som kallas " The Okinawa heart" vilket betyder att man till varje pris vill undvika krig i framtiden. Det var tämligen lätt att förstå när vi gick genom museet och såg utställningarna. Kriget var mycket brutalt och i dagens ljus ibland svårt att förstå. Den civila befolkningen drabbades hårdast och det som kändes värst var de ögonvittnesskildringar som fanns nedtecknade i slutet på museet. Den japanska armen var ohyggligt barbarisk mot den egna befolkningen.

Museet och parken framför, sett genom ett av monumenten

Efter museet gick vi också runt i den park där det bla finns minnestenar över alla stupade oavsett nationalitet.

Minnesstenar över alla stupade

Efter detta besök så var det dags att åka norrut. Vi hade hyrbil och tog den betalväg som går längs med ön. Vårt hotell ligger på den norra delen men ön är inte så stor så det tog ca en timme att ta sig dit. Väl framme hann vi med en sen lunch innan vi kunde lägga oss vid poolen för några timmars avkoppling i den 27 gradiga värmen.