Blommor i Yamashitaparken

På kvällen var vi ut en tur till parken där man nu hade en blomsterutsällning med temat Yokohama hamn öppen i 150 år. Blommorna var väldigt konstfullt arrangerade, men tyvärr var kameran inställd på Raw format vilket inte denna blogg verkar klara av att hantera så det blev inge foton från dagens turer...

Vandring i bergen

Idag har vi tagit en tur från Zushi till Taura. Först tog vi oss med tåg till Zushi (nästan som Sushi..) och därifrån började vi gå mot skogen. Efter ett tag kom vi dit och började vandringen. Det var väldigt vackert, speciellt därför att det regnade mycket igår så bäckar och vattendrag var fulla av vatten. Så småningom skulle vi gå mot Mt Futago, och för att komma dit så måste vi ta oss över en bäck. Med hjälp av vänliga japaner kunde vi klara den delen. Men efterhand blev stigen smalare och upphörde vid en bäck. Japanen bakom oss hade bättre kängor och gick en bit i vattnet men vände sedan tillbaka.

Jag hittade en stig som gick brant uppför en bergsrygg och den tog vi. Den fortsatte sedan fram genom mycket tät skog på toppen av bergsryggen, upp och ner, upp och ner. Hela tiden var det bara 1 till 2 meter brett med branta kanter på varje sida. Vi tröstade oss med att det var djungeltätt och om man skulle ramla så skulle man inte komma så långt innan träd och buskar skulle stoppa fallet. Den som vet vad nipor är förstår ungefär hur det var. Så fortsatte vi i ca 2 timmar innan vi till slut kom fram där vi kunde orientera oss rätt igen. Vet inte om vi gick rätt väg men det blev ett rejält träningspass i alla fall. Efter att ha inmundigat matsäcken så kunde vi ta oss sista biten ner till Taura och därifrån ta tåget hem igen.

Hemresa bokad

Nu har vi bestämt när vi skall fara hem och vilken väg. Man får utnyttja den reskostnad som man skulle få om man åkte direkt hem för att åka en egen väg och stanna kvar på några ställen. Först tänkte vi åka hem över Beijing och Vietnam, men efter att ha studerat väderkartor så insåg vi att vädret inte är optimalt i Juni. Det har medfört att vi har bestämt oss för att åka till Hawaii och sedan hälsa på mina släktingar i USA, i Madison, Wisconsin.

Vi kommer att åka härifrån den 23 Juni på kvällen och komma fram den 23 Juni på morgonen! Just det, vi åker över datumgränsen då, och sedan stannar vi i en vecka på Hawaii. Just nu tror jag att vi åker direkt till Maui och är där hela veckan. Vi kommer sedan att flyga över Seattle och sedan landa i Chicago, spendare några dagar där innan vi åker till Madison. Därefter bär det av hemåt och vi är hemma den 7 Juli.

Nu återstår att boka boende och hyrbilar samt läsa in sig på resmålen!

Skatteåterbäring

En ganska intressant sak som händer här är att Staten börjat betala ut pengar för att man skall spendera igång landet. Så beroende på hur många barn man har så får man olika mycket pengar. En arbetskamrat till mig fick 60.000 Yen vilket motsvarar ca 5000 SEK! Hoppas att vi får lite pengar också innan vi åker härifrån!

Staten säljer annars obligationer med 0,3 % ränta för att täcka den gigantiska statsskulden som är störst i världen, tom större än USA's. Skillnaden är att man lånar pengar av sin egen befolkning genom obligationerna och man kan egentligen se det som en extra skatt. Fast sedan betalar man ut kontanter enligt ovan så det blir lite lustigt, men det verkar fungera!

Familjen Zenks besök

Nu har familjen Zenk åkt hem efter att ha varit två veckor i Japan. En vecka hos oss och en vecka på egen hand utrutade med JR (East Japan Railroad) tågkort. Med det åkte det runt till bla Kanazawa, Takayama och Kyoto. Sista helgen så skulle vi ut på en tur för att se lite mer av Yokohama samt något som kallas La Machine och är en gigantisk mekanisk spindel. Här frågar Kajsa, Susanne och Agneta efter info i receptionen på Leyton House.
Vi Red brick house fanns detta original. Han brukar gå runt i Yokohama och vara allmänt glad. Notera gärna kottarna som utgör örhängen samt påsarna med akvariefiskar som hänger bredvid!

Så kom då La machine. Det gick åt 11 personer att sköta respektive spindel. 8 för varje spindelben samt tre på toppen som styrde med lite andra saker. Det var ett ganska imponerande bygge men tyvärr gick inte spindeln själv utan den var upphängd på en truck som lyfte den framför sig. Spindeln var här för Yokohama port opening, 150 års jubileet. Det öppnar officiellt den 28/4, men redan nu har olika aktiviteter gått igång.

På vägen hem så gick vi igenom parken utan för Yokohama Bay Stars hemmaarena. Här har man planterat ett hav av tulpaner, tusen och åter tusen...

Detta var vårt sista stora besök här i Yokohama innan vi åker hem. Fast sista veckan kommer Johannas kompis från Katedral, Andrea och hälsar på också.

Hongkong

I söndags för en vecka sedan så fick Johanna en snabb förfrågan om hon kunde tänka sig att åka med till Hongkong för att spela field hockey med YC&AC, som är en klubb i Yamate inte långt ifrån där vi bor. Hon har spelat field hockey i YIS och ibland har de spelat på YC&AC's plan och då har hon också fått vara med i deras lag och spelat matcher. Eftersom jag alltid velat se Hongkong så bestämde jag mig för att åka med och på torsdagen åkte vi ut med flygbussen till Narita och tog flyget mot Hongkong.

Väl framme tog vi tåget i mot centrala Hongkong, 24 minuter, och därefter en taxi i 10 minuter till hotellet. Chauffören som var Kines pratade inte någon engelska, i alla fall ingen version som vi förstod och till slut fick jag prata in i hans mikrofon till centralen och de kunde översätta till honom.. Det finns en enorm mängd taxibilar så han ville väl inte släppa ut kunder som väl hade stigit in i taxin. Priserna är mycket låga och det kostade bara 50 SEK att komma till hotellet.

Morgonen därpå skulle vi träffa övriga laget på Hongkong Fotball Club i Happy Vally och det var inte så svårt att hitta för hotellet låg bara tvärs över gatan. De kom senare för de hade fått veta att vi skulle spela lite senare, just det vi, för jag tänkte också spela även om jag aldrig spelat förut.. Här har i alla fall de övriga kommit och laget samlas. Vad sägs om matchtröjorna?

Happy Vally Race Course är ursprungligen en galoppbana som bildades i mitten av 18oo talet givetvis av engelsmännen. Det är en fantastisk anläggning som innanför galoppbanan rymmer ca 10 olika fullstora fotbolls och field hockey banor. Sedan finns givetvis alla möjliga faciliteter med pooler, gym, restauranger osv Runt galoppbanan finns också mängder av loger som det är mycket prestige att inneha. Eftersom marken i Hongkong är extremt dyr så kan man bara spekulera i markpriset för denna anläggning..

Första matchen gick ganska hyfsat, vi klarade 0-0 där jag fick hoppa in i andra halvlek som back. Tyvärr finns bara klubbor med högerfattning så speciellt mycket skönspel blev det inte utan man fick mest ägna sig åt att markera ut motståndare och rafsa iväg bollen de få gånger man kom nära den. Johanna kämpade på bra och vi var nöjda efter matchen. Nästa match gick någon timme senare och även där hoppade jag in in andra halvlek. Snart blev det en hörna för andra laget och då skall man ställa sig i målburen och rusa mot skyttarna. Bollen gick ut till en motståndare som började dribbla för att sedan skjuta. Det bar sig inte bättre än att bollen tog på den andra täckande backens fot, i vårt lag, och sedan gick den upp i ansiktet på mig!

Det var inte helt skönt även om det inte gjorde otroligt ont. Bollen är stenhård och tog på kinden. Turligt nog inte i ögat. Blev dock liggande på fältet innan jag kunde komma upp. Efter en stund kom en ambulans och man undersökte mig i ambulansen. Därefter till ett sjukhus alldeles bakom hotellet. Efter att ha blivit inskriven och betalt räkningen så fick jag besked om att det var ca 2.5 timmars väntetid. Bestämde mig då för att gå ner till hotellet och duscha samt ta en kortare tur ner mot Times Square. Eftersom jag inte verkade ha någon hjärnskakning och det ändå kändes ganska OK så var jag inte så orolig.

Väl tillbaka på sjukhusets akutintag så tog det bara en kvart innan jag fick komma in. Läkaren undersökte och tyckte att det var bäst med en röntgen. Den visade senare att inget var krossat så det var ju bra. Bilden nedan är från min korta promenad där jag bla kom in på en gata med matvaror som såldes just på gatan. Av någon anledning styckades köttet på gatan av dessa glada herrar.
Kunde senare på eftermiddagen efter sjukhuset återkomma till laget, som att på en en uteservering i solen på klubben, och ägna någon timme åt några öl. Vi gick sedan upp till rummet och bytte om inför kvällens gemensamma fest som var i HK Fotball Clubs pool område. Grillat kött i långa banor och fina attiraljer till detta!

Nästa morgon tänkte vi hitta vår frukost på staden i stället för hotellfrukosten. Hongkong har kvar sina gamla spårvagnar, smala och i två våningar. De flesta är sålda som reklampelare för olika produkter. Såg bla SonyEricsson vagnen med reklam för mobiler. Vi kom så småningom till en italiensk restaurang där Johanna tog en frukosttallrik med yoghurt och undertecknad en engelsk frukosttallrik, dvs vita korvar, ägg, stekta champinjoner och tomathalva samt vita bönor.

Följde sedan med Johanna till första matchen och såg den, som tyvärr förlorades. Efter det fick det räcka och tog bussen till Stanley som ligger på södra sidan av Hongkong ön. Buss är billigt, 9 kronor för resan över bergen och ner på andra sidan. Stanley är lite av en semesterort a la medelhavet och ganska trevligt att bo i kan man tänka sig med storstaden 20 minuter bort bara. Handlade även lite matvaror som inte är så lätta att få tag på i Japan till rimliga priser eller inte alls, tex digestive kex. Det svarta repet i mitten som går ut i vattnet är hajnät. Så man hoppar inte i var som helst och badar här..

När Johanna spelat färdigt så gick vi sedan tillbaka till samma restaurang där vi ätit frukost för att käka, just det, den var italiensk vilket Johanna helst vill ha. Därefter tog vi bussen till central, dvs Hongkong city. Målet var att hitta till Zara, eftersom Johanna ville köpa sin "Prom" (bal) klänning där och det inte är säkert att hennes storlek finns i Japan. Efter ett tag så blev det också ett inköp.

Morgonen därpå hade vi bara några timmar innan vi skulle till flygplatsen. Vi tog bussen upp till Victorias Peak, vi gick runt toppen på en gångstig innan vi tog oss ner igen. Denna bild är från stigen där man har Hongkongs skyskrapor direkt under sig.

Det finns nästan inga låga hus i Hongkong, nästan allting är hus på mer än 20 våningar. Husen är av olika standard också allt från nästan fallfärdiga hus som man inte skulle vilja bo i även om man fick betalt till grannhus som är helt nybyggda glasskapelser. Husen är ofta extremt smala också. Det ger verkligen en känsla av storstad.

Hongkong har också ett mycket högre tempo än Japan. Här skall man fram till varje pris. Köer finns inte, det verkar man inte bry sig om. Tex när vi stog framme vid incheckningsdisken så kom en kines fram och la upp sina papper på våra och började ställa frågor till incheckningspersonalen tills de körde bort honom... ljudnivån är också mycket högre än i Japan, både från människorna samt från vägar och tåg (förutom airport express som var mycket tyst).

Efter incheckning i Hongkong central, där man kunde lämna väskorna så tog vi tåget ut till flygplatsen. Snart hemma i Japan igen och det var skönt, men en trevlig resa tyckte både Johanna och jag, trots en boll i ansiktet och sjukhusbesök för undertecknad!

Besök i Yokohama

Nu har det varit några dagar sedan jag hade något nytt inlägg. Det har mest berott på mycket arbete, men nu kanske det lugnar sig lite med det, hoppas jag i alla fall. Agnetas simmarkompisar har varit här i drygt en vecka nu, även om de också har tillbringat tre dagar i Kyoto.

I går var vi dels till Kappabashi för knivinköp och också i Uenoparken som man traditionellt samlas i vid körsbärsblommningen. Den står just nu i högsta blom så nu är det väldigt vackert här. Det var helt fullt i parken med picnicande människor under träden och massor av folk i övrigt så våra besökare fick verkligen se det myller av människor som det kan vara i Tokyo och också under en trevlig period med blommningen och ganska varmt väder också. Det var tydligen lite kallare i Kyoto så det var trevligt med åtminstone några varmare dagar nu. Vi tog med lite kaffe och kakor från Starbucks och klämde in oss på en sten bänk. Våra japanska grannar fattade genast tycke för oss och bjöd på riskakor, te, och något som de tyckte var jättestarkt, nämligen wasabi (pepparrots liknade pasta som man har på bla sushi) godis.

Här några yngre japaner som ville prata med Agneta!
Det blir ett tak av körsbärsblommor!

Lunchen intogs på en väldigt traditionell restaurang. Skorna av men vi fick i alla fall stoppa ner föttern i en lucka under bordet. Skräddarställningen är inget bra för stela svenskar. Man serverade fisk som jag inte sett förut. Ganska små och fileade som kokades i en gryta som stod på bordet. Fisken hette loach på engelska vilket översätts till havskatt på Tyda, men det blir jag inte klokare av... Till det lades en purjoliknande lök i grytan som fick koka med. En rot som på engelska heter burdock var också med. Vi tog också in varsitt krus med varm sake så det var trevligt. Efter hand förstod vi att man beställde varje rätt för sig och delade på så vi kompleterade med ytterligare några beställningar.

Vi var förmodligen bra kunder för när vi skulle gå så fick vi lite broschyrer över Asakusa, en över restaurangens historia på Kanji, en jojo, några andra småprylar samt att värden visade oss över gatan till ett litet museum som visade hur Asakusaområdet såg ut för 150 år sedan. Efter en stund kom han rusande in på museet med en lite påse med strumpor och frågade om vi hade glömt dessa. Men det var kunden vid bordet bredvid som tagit av sig strumporna hade vi tidagre sett, så han fick springa vidare.. Servicenivån är hög här !

Idag har vi varit i Yokohama för en lite lugnare dag. Vi tog med dem till en klassisk Sushi restaurang, där tallrikarna snurrar runt på ett band. Man sitter på vid en disk med bandet snurrande framför sig och när det kommer en Sushi man vill ha så plockar man helt enkelt ned tallriken och äter upp den. Tallrikarna har olika färger med olika priser och när man betalar så scannas tallrikarna av med en handscanner och ett kvitto skrivs ut. Så återstår bara betalningen i kassan. Som regel betalar man aldrig vid bordet i Japan, utan man tar med sig notan till utgången där kassan finns. Mycket enkelt och bra och när man inte har någon dricks här heller så vet man precis vad notan blev och kan ha pengarna redo.