En svensk i Japan

Sista helgen i Yokohama

2009-06-21T09:43:00.000+02:00

Idag är sista dagen som vi har tillgång till bredband, därför att imorgon kommer flyttgubbarna vid 9 tiden och då börjar de packa, även datorerna. Vid kl 2 hämtas våra hyrmöbler och kl 4 är det inspektion av lägenheten. Därefter åker vi till ett hotell och sover sista natten där innan vi lämnar Japan på tisdag kväll.

Färdvägens första anhalt blir till Oahu, Hawaii. På vägen passerar vi datumgränsen så trots att vi åker den 23e på kvällen så kommer vi fram den 23e på morgonen.. Vi flyger därefter direkt till Maui så det blir ingen tid i Honolulu som i sig är en storstad med 1.3 miljoner invånare. Efter en vecka på Maui, så åker vi åter till Oahu och därefter till Seattle för byte av plan och sedan till Chicago. Eftersom jag har släktingar i Wisconsin så tänkte vi hälsa på där. Färden till Sverige påbörjas den 6 Juli och om allt går bra så är vi i Linköping den 7 Juli kl 4.

Vi tänkte först ta vägen över Kina och Vietnam, men eftersom det är ganska varmt och regnigt där så blir det nu Hawaii / USA istället.

Ett (drygt) år går fort, vilket vi i och för sig visste om när vi åkte hit. Vi har dock anpassat oss väldigt bra här och det kändes lite frestande att stanna kvar här ytterligare ett år. Nu skall det dock bli skönt att komma hem, även om vi fortfarande har svårt att fatta att det snart är dags att åka. Japan är som ni säkert redan förstått ett land med många positiva sidor (och några negativa).

För att börja med de något sämre sidorna så är de:

Rökning tillåten på restauranger
Trångt och varmt på tågen ibland, fast det funkar oftast bra ändå
Inflexibelt ibland, här följer man reglerna till punkt och pricka och ibland mer än så
Långa arbetsdagar

Dock överväger den positiva delen som sagt:

Klimatet, subtropiska öar (Okinawa) till nordliga vintrar (Hokkaido) inom samma land
Maten är fantastisk, både kvalitetsmässigt och bredden på utbudet
Vänligt folk
Väldigt mycket att se och göra
Välorganiserat
Bra skola
och en massa annat

Därmed avslutas Japan delen av denna blogg (efter 133 inlägg, undrar hur många som är kvar på slutet av alla som börjat läsa?) och när jag återkommer igen så blir det med hemresan.

Marknad i Yamato

2009-06-21T09:36:00.000+02:00

På lördagen hade vi inget speciellt bestämt för den sista helgen, så då bestämde vi att vi skulle ta en dag på en marknad. Det fanns även små besökare på denna marknad, har ni sett en hund i en midjeväska förut? Där låg den (mycket lilla) hunden och vilade sig.. Marknaden höll relativt bra kvalite samt hyfsade priser. Som gick att pruta lite grann. Dagens inköp blev en 20 meter lång tygbit som skall bli någonting på bordet.. Ett grillförkläde samt 8 små skålar för sojasås att doppa sushibitarna i.

Flytt snart

2009-06-16T13:45:00.000+02:00

I helgen jobbade vi mest med hemfärden.. Dvs köpte de sista prylarna som vi vill ha. Fast lite plock med vad som ska med och inte, blev det också. Alltid bra att inte ta med saker som man inte egentligen behöver, fast det är lätt hänt att tänka att det kan man kasta senare. Med tanke på miljöaspekten så borde man transportera så lite som möjligt..

På kvällen hade vi planerat en middag tillsammans med en kollega, Narizawa-san och hans fru, Yuko, som vi träffade på en japansk restaurang i Ginza. Restaurangen var jättebra med riktigt fin mat. Bla tempura som Yuko berättade hur man gör på japanskt sätt. Det provade vi sedan på söndagen och det fungerade bra. Narizawa-san fick sköta drickabeställningen och det blev mest den nya favoriten umecho, som är shochu utblandad med plommonsaft och lite socker. De skall ha barn i November, och vill gärna komma till Sverige och hälsa på. han bar börjat spela golf och blir helt salig när jag berättar hur mycket det kostar att spela golf i Sverige. Har ni följt bloggen tidigare så vet ni att det kostar mycket att spela golf i Japan.

Graduation 11e Juni

2009-06-14T03:53:00.000+02:00

Denna kväll var det graduation av 12e klass, motsvarande studenten. Detta är avslutningen för många där man sedan flyttar till ett annat land för att gå på Universitet, i alla fall från en internationell skola som YIS. Många tal hölls och sedan fick varje elev komma fram och få sitt examensbevis, under tiden som high school rektorn beskrev vilka framtidsplaner man hade tänkt sig. Klädseln är som ni ser också den typiskt amerikanska vid graduation. det hela avslutades med ett mingelparty.

Sayonara party 10e Juni

2009-06-14T03:50:00.000+02:00

För alla som slutar så ordnas det ett Sayonara party. Vilket i princip går ut på att man äter och dricker under 2 timmar, ganska vanlig japansk typ av fest. Det hela var trevligt och jag fick tillfälle att säga hej till de flesta jag jobbat med. Lite trött dagen efter dock!

Award ceremony 9e Juni

2009-06-14T03:37:00.000+02:00

Som rapporterats förut så är mycket på YIS, Yokohama International School, amerikainspirerat. På tisdagskvällen hölls en Award Ceremony, där de bästa eleverna premieras för goda betyg. Motsvarande Sports Banquet, fast nu med betygen som bas.

Eftersom det hela hölls i gymnastiksalen på skolan, som i sig var väldigt fint omgjord så att man inte kände igen sig, så fanns inte plats för alla föräldrar. Därför hade man ordnat med direktsändning från evenemanget via webben. Med andra ord så satt jag och Agneta hemma och tittade på sändningen som jag skickade till TVn. Så vi kunde följa det hela oväntat bra.

För 9 orna så var det väldigt kul att Agnes Soderholm fick en silverutmärkelse. Betyg A i alla ämnen, utom engelska där hon fick A- . Vilket inte är så konstigt eftersom hon inte har engelska som "native" språk! Johanna var väldigt nära en utmärkelse också och hade A i alla ämnen utom engelska och fysik. Sammanlagt är vi väldigt nöjda och stolta med tanke på att de bara har gått ett år i YIS.

Helgen som gick

2009-06-08T14:48:00.001+02:00

I fredags var det Sports Banquet, vilket är en tillställning där man delar ut två slags priser, dels MIP, Most Improved Player och dels MVP, Most Valuable Player. Det hela är inspirerat av hur det går till i USA och man känner sig lite förflyttad till en High School i staterna. Agnes fick pris som MIP i tennis, vilket verkade vara överraskande för henne. Johanna fick pris som MIP i Field Hockey med motiveringen att hon inte hållit i en klubba innan säsongen och gjort stora framsteg.

Jag har inte berättat tidigare att hon deltog i Kantospelen i friidrott, track and field, dit hon kom genom att kvalificera sig som nr 7 av 8 i lokala tävlingar. Även i diskus är hon nybörjare och har inte hållit på med det förut. Kantospelen är en ganska stor tävling med skolor i och utanför Tokyo.

Inför utdelningen av MVP i track and field, menade coachen att det var väldigt jämt om vem som skulle få årets MVP. Ända tills sista kastet i Kantospelen där Johanna klämde till med nytt skolrekord för YIS med över 4 meter. Det tidigare löd på 19.5 meter och hade stått sig i 15 år.. Johanna fick till 23,86 och avslutningen på talet var att detta nog står mer än 15 år. Till slut blev det ett silver i Kantospelen.

På lördagen var vi på ambassaden i Tokyo. Med hjälp av svenska företag som sponsorer hölls ett nationaldagsfirande. Sång från duktiga operarsångare, nyckelharpa och en bentolåda (japansk färdiggjord matlåda) med svensk mat samt öl och dricka till gjorde att det blev en trevlig eftermiddag. Därefter gick vi lite i inredningsaffärer i Roppongi innan vi tog tåget hem. Vi har ju ingen bil här vilket ibland skulle vara bra (speciellt för Agneta som handlar maten), men den positiva sidan är att man kan dricka lite öl på den här typen av tillställninga utan att fundera på vem som skall köra hem. Tågen fungerar oftast väldigt bra även om de ibland krånglar vid dåligt väder och om man kommer vid fel tidpunkt kan vara smockfulla också..

I söndags har vi tillsammans med Koji (Johannas pojkvän), varit i Zushi som är en liten stad vid kusten. Det visade sig vara en windsurfarstad, så det var väldigt många windsurfare ute och tränade och som också verkade bo i staden. Lufttemperaturen var 27 grader och dito vatten ungefär 25, med andra ord väldigt behagligt. Vinden från havet var också behaglig vilket visade sig när vi kom hem och var tämligen röda i skinnet.. Det var länge sedan vi gjorde det misstaget, får se hur det går att sova inatt.. Efter lite fika på stranden så skulle vi hem och då var det mer fika påbjudet, men vi landade på Red Lobster som är en amerikansk kedja med just ... hummer. Har för mig att jag provat den förut och att den inte var så bra då men nu var den bättre. Portionerna var japaniserade dvs inte så stora som i USA, vilket är bra för midjeomfånget.. Därefter tåget hem och lite planering inför hemresan som kommer att gå över Hawaii och Wisconsin, mer om detta senare..

Invigning Y150

2009-06-04T13:42:00.000+02:00

Dags för fyrverkeri och start på 150 års jubileet i Yokohama över hamnens öppnande. Det var 1859 som kommendör Perry kom det svarta skeppet och tvingade Japan att öppna sina gränser efter 200 år av slutenhet. Man öppnade tre hamnar varav Yokohama var en.

Fyrverkeriet var nog det bästa vi sett och om vi inte åker på en OS invigning så får vi nog inte uppleva ett liknande igen. På bilden kan man se att man skjuter upp raketer så att explosionerna kommer i varandra och nya bollar dyker upp innan de gamla försvunnit..

Kyoto

2009-06-03T11:47:00.000+02:00

Helgen som gick spenderade vi i Kyoto, som av "alla" betraktas som det riktiga Japan. Staden har enormt många tempel och sevärdheter. Vi skummade bara de största och eftersom Agneta varit där tidigare med sina simmarkamrater, så var hon färdledare. Jag jobbade själv på fredagen men de övriga inklusive Johannas japanske pojkvän, Koji, åkte på morgonen. Resan med Shinkansen var som vanligt väldigt enkel. Farten ligger på mellan 240-260 Km/h med topp på 270.. Så resan mellan Shin Yokohama och Kyoto som är 51 mil tar bara 2 timmar. Det borde vi ha i Sverige också. Fast här finns ju ett annat befolkningsunderlag så då kan man köra ett Shinkansen tåg var 7e minut...

Första kvällen träffades vi i Gion kvarteren. Därefter blev det en Thai restaurang som var bra.
Dagen därpå började vi med den Gyllene paviljongen som är ett tempel belagt med bladguld!

Därefter såg vi en stenträdgård som varit likadan sedan 1600 talet. Femton stenar på en gård, med grus omkring. Kanske den enda lilla besvikelsen på resan, men det kanske berodde på att man skulle sitta och titta ut över trädgården och kontemplera, fast med ett renoveringsprojekt pågående bredvid med hammarslag så var det inte så enkelt..

Efter bussfärd till nästa område, var det dags för italiensk lunch med pasta. Restaurangen hittades i en broschyr men såg inte så skojig ut när vi kom in, fast maten smakade utmärkt så det blev bra i alla fall. Det är sällan man hittar riktigt dålig mat i Japan. Därefter en tur genom denna bambuskog som var väldigt fin, här så tät att man knappt kunde ta sig fram.

Vi kom fram vi den stora flod som går runt Kyoto och kunde se imponerande vyer över bergen . Därefter med buss till staden för lite shopping och matmarknad innan vi gick hem till hotellet och badade onsen. Middagen intogs på en indisk restaurang. Mycket bra. Finns det någon indisk restaurang i Linköping, eller någon bra i Stockholm?

På söndagen blev det Nihon castle, den första shogunens slott. Väldigt imponerande med näktergalsgolvet som var konstruerat så att man inte kan gå tyst på det. Om fiender kom smygandes så skulle man förvarnas av galandet från golvet. Det fungerar fortfarande efter 400 år..

Här en av ingångarna till slottet med traditionella kimonos på damerna!

Därefter buss till Filosofens vandring som är en led efter en bäck och mycket vacker. Nedan ett exempel på hur många hus är konstruerade i Kyoto. Stängt och slutet mot gatan men en fin liten trädgård innanför.

Så småningom fick vi lunch, japansk. Notera alla skålar.

Vi gick sedan mot hotellet för att hämta upp vår packning. Efter en vandring längs med en flod stötte vi på denna Kotospelande dam.

En trevlig helg i Kyoto var sedan till ända och vi var snart hemma igen med Shinkansen och pendeltåget till Yokohama.

Prom

2009-05-24T14:54:00.000+02:00

är avslutningsfesten i Grade 12 , dvs sista året på High School som Johanna går i på YIS. Dagen togs i makligt tempo eftersom det var beställd tid hos frisör kl 16.00 och förfesten skulle starta kl 17.30. Och mycket riktigt så visade det sig vara för ont om tid så när Johanna kom tillbaka från frissan var klockan redan kvart i sex. Då var hon dessutom mycket missnöjd med frisyren eftersom de lockar som åstadkommits redan hade rätat ut sig på vägen hem. Frisyren i övrigt var inte mycket att hänga i julgranen heller, vilket medförde en snabb utryckning av syster för sminkning och sedan revs även frisyren upp och Agnes fick göra en ny frisyr istället. Humöret var inte på topp då denna bild togs...

Koji (pojkvännen i samma grade) kom för att hämta henne och då var klockan kvart i sju.. Taxi till förfesten men där var man redan på väg till festen så av den blev det inte mycket.. När de så småningom kom hem igen så visade det sig att Koji hade blivit vald till Prom King och Johanna till Prom Queen, efter en omröstning bland eleverna, så det hela slutade bra till slut!

Svininfluensan

2009-05-23T07:44:00.000+02:00

har som ni kanske vet hittat till Japan och rapporterna duggar tätt om hur många som smittats. Den kom först till Osaka och Kobe, men har nu spridit sig till Tokyo. Vilket inte är konstigt med tanke den stora mängd människor som reser inom Japan. Bara från Tokyo via Shin-Yokohama station avgår ca 8-10 Shinkansen tag varje timme. Och varje tåg har tusentals resenärer, i alla fall när de är fulla. Eftersom det kommer så många hela tiden så behöver man inte passa ett speciellt tåg när man skall till kontoret i Tokyo, utan man bara går dit och ställa sig och får vänta i snitt 4 minuter innan det kommer ett Shinkansen tåg, som för övrigt betyder "Nya huvud linjen" i en något amatörmässig översättning, inspirerad av min Japanskalärare.

Trots att svininfluensan inte verkar ha så allvarliga effekter så är det en stor diskussion kring denna. Under veckan hade vi tex reseförbud till Osaka, men det kommer att lyftas på måndag. Dock skall man när man går in till vår kunds nätverkscenter (där delar av mobiltelefonnäten står) bära ansiktsmask, samt tvätta händerna och gurgla halsen! Det har fått till följd att det blivit brist på ansiktsmasker (sådana som läkare bär), men nu fanns det tydligen på en affär som ligger en liten bit från jobbet.

Skolan har också haft mängder med information kring detta. Antingen så är jag för lugn och tillbakalutad eller så har jag inte insett den fulla vidden av svininfluensan, men jag tycker att det hela är lite överdrivet ibland.

Nihondaira platå

2009-05-17T08:58:00.000+02:00

I lördags hade vi förmånen att få åka på en busstur som den lokala resebyrån, Jack Rabbit anordnade. Vi fick resa gratis med dem pga av att vi köpt så många andra resor av dem samt tagit dit alla våra besök, så tack för det allihopa !!

Turen gick till Nihondairaplatån, som ligger i Shizuoka, ca 2 timmars färd från Yokohama. Stämningen i bussen var alldeles utmärkt och man poängterade att man ville att alla skulle vara med i den stora familjen av "rabbits", det kan man ju fundera på eftersom alla andra hade betalat ca 850 SEK , men det fungerade väl i alla fall. Vi träffade också ett antal andra och det var trevligt med nya bekantskaper och höra andras öden och äventyr.

Efter att bussen lämnat av oss så började det hela med en 90 minuters hikingtur, som gick genom ett landskap av teodlingar först. Här ser man de buskväxter som formklipps i långa vågor så att man lätt kan plocka bladen.
Efter detta fortsatte hikingen genom skog och uppför mot platån. Liksom under våra tidigare hikingturer så kommer man upp på nipor och går på en smal stig med stup på varje sida men de är skogsklädda så man känner inte av någon rädsla för att falla och rulla långt ändå.. Här började vandringen genom skogen som först var bambuskog och med en trappa i skogen.

Tyvärr var vädret inte det bästa så vi fick lite vatten från ovan på oss men det kunde å andra sidan ha varit mycket värre så det gick bra ändå. Utsikten från toppen skulle enligt uppgift vara väldigt fin ut mot havet och även mot Fuji, men tyvärr såg vi inte så mycket av det pga molnen som gick lågt. Lunch ingick också och den bestod mest av havets frukter, tex små räkor som var friterade och förstås rå tonfisk, maguro. På en japanska bussresa så har man givetvis namnskyltar..... Det var 14 skålar per person...

Efter lunchen stod teplockning på programmet. Vi plockade de nya skotten och då börjar man med att räkna, chin för det nya skottet, sedan ichi, ni, san (1,2,3) för nästkommande blad. Sedan nyper man av mot det fjärde bladet. Det blir det finaste teet så småningom. För det något sämre teet så skövlar man av buskarna så att alla blad åker med och tas om hand och det bara återstår det bruna grenverket, sedan kan det slå nya skott igen. Man kan se några bruna rader i bakgrunden.

För denna tesort som plockas i maj, rekommenderade man att man skulle göra tempura, dvs fritera, vilket vi också fick smaka. Tyckte nog att det mest smakade friteringssmet..

Sedan tog vi en linbana ner mot ett tempel där den förste shogunen i Japan är begravd (mot Kyoto som var huvudstad då, samt med ryggen mot Nikko). Templet målas var 50 år och den senaste gången var förra året så det var i väldigt god kondition när vi fick se det. Här en av vakterna vi ingången till templet.

Till templet fanns också ett museum som bland annat hade rustningar från gångna tider samt samurajsvärd från olika århundraden. Kunskapen i att smida svärd var tidigt mycket hög i Japan. Shogun Tokugawa var som sagt den första shogunen i Japan, utnämd också av kejsaren. Han lyckades ena Japan för första gången och därefter levde man ifred i 259 år..

Från templet gick en stenlagd väg ner för klippkanten med över 1100 steg. Kändes faktiskt riktigt historiskt att trampa på dessa stenar som så många gjort före oss. Många stenar var också rejält nednötta av alla fötter.. Det var också en väldigt fin utsikt ned mot havet här men även om dimman lättat lite så var det fortfarande grått. Vid kanten av havet låg väldigt många jordgubbsodlingar under plasttak. Vi har nu haft jordgubbar sedan januari, men nu är tydligen säsongen över, utom möjligen på Hokkaido som har mer svenskt klimat.

Efter en resa hem igen så tyckte vi att det hela varit mycket lyckat, även om en bussresa kan kännas lite som att man redan är pensionär;-)

Mount Takao

2009-05-09T10:23:00.000+02:00

Golden week avslutades med två regniga dagar, tisdag och onsdag. Därefter var det två arbetsdagar som kändes lite tunga och även de var tämligen regniga så det var skönt att vakna upp till sol idag, lördag. Vi hade tur i det lotteri som anordnades vid food fair och vi lyckades vinna en lunch för två på MUTEKIRO som är en fin japansk restaurang med fransk inriktning på Motomachi. Den passade vi på att ta på onsdagen när det regnade, och det var en fin 4 rätterslunch som vi fick.

Tjejerna har sitt sista "meet" i "tracken", dvs sista sammandraget inom track and field. Agnes springer 100 m häck och hoppar höjd samt springer stafett. Johanna stöter kula och kastar diskus. Vi har inte haft möjlighet att se på någon gång när de har varit iväg för det har varit ganska långt borta. Idag var det på en amerikansk militärbas och det var tydligen svårt att överhuvudtaget komma in där.

Agneta och jag har istället varit iväg till Mount Takao, och tagit oss uppför detta berg. Det är 600 meter högt och de mesta av dessa höjdmetrar var vi nog tvungna att forcera. Det tog 1,5 timmar uppför så det var lagom ansträngning. Liksom när vi besteg Fuji så var det faktiskt jobbigare att gå nerför än uppför. På vägen upp fanns dessa fina gudabilder med stickade röda mössor och haklappar.

På toppen belönades vi med utsikt mot Tokyo och Yokohama, där man kunde urskilja Landmark Tower som är 300 meter högt. Åt andra hållet var det en magnifik utsikt mot Fuji, som fortfarande är snöklädd på den övre delen. Med tanke på att klättringssäsongen börjar första veckan i Juli så måste det smälta bort ganska mycket snö från toppen. Mount Takao är liksom Fuji-san ett heligt berg för japanerna och ett stort utflyktsmål under nyårshelgen.

Här i en park med en korv och en öl efter väl förrättat värv.

Tågresan dit tog 90 minuter enkel väg så det var först sent på eftermiddagen som vi var hemma igen.

Pingis VM i Yokohama

2009-05-05T10:21:00.001+02:00

Igår var vi på pingis VM som går i Yokohama i år. Vi kom dit till semifinalerna i damernas och herrarnas singelspel. Dessutom var det finalpasset för damdubbel och herrdubbel. Det som var lite tråkigt var dock att alla! spelare som var kvar var från Kina! Så 4 kinesiska damer som gjorde upp om finalplatserna och 4 herrar för dito herrfinal. Dessutom två kinesiska par i både herr och damdubbelfinalerna..

Det började med damsemi och de matcherna var ok men inget spektakulärt. Det kändes som ganska mycket taktikspel, där det var ganska tydligt vilken som var bättre..

Sedan kom första herrmatchen som var betydligt bättre, mer fart och mer känslor i matchen. Den andra herrmatchen mellan Wang Liqin och Ma Lin var dagens höjdpunkt med otroligt bra bolldueller, inklusive klassisk ballongplockning. Ma Lin spelar med klassisk kinesisk pennskaftsfattningen men kan slå bollen med bägge sidor av racketen. Det var inget man gjorde när jag spelade pingis för många år sedan. Annars hade de flesta kineser den vanliga europesika fattningen. Det var också tydligt vad mycket J-O Waldner har inspirerat när det gäller servandet. De flesta använder samma teknik som Waldner, där man gömmer slaget med den egna överkropen för att dölja vilken skruv som skall komma.

Waldner, som har 2 VM guld och ett OS guld, dvs 3 stora titlar, är historiens mesta mästare, tillsammand med Wang Liqin och ytterligare en spelare. Wang Liqin, med hittills 3 VM guld, vann semifinal 2 efter 4-3 i set och blev väldigt glad förstås! Idag har han chansen att bli den störste i antalet stora titlar
Efter denna match så kom finalerna i dubbel, men de kom inte nära den fantastiska seminfinal 2 som var väldigt underhållande! Men det var två kineser som vann.....

Food Fair YIS

2009-05-05T08:44:00.001+02:00

Söndagen spenderade vi på YIS, där årets sponsoraktivitet gick av stapeln, Food Fair. Det anordnas for att dra in pengar till skolan och en snabb uträkning gav vid handen att man drog in ca 1 MSEK! det hela går ut på att föräldrar bidrar med mat och dryck från det land man kommer ifrån, sedan betalar alla gäster för att äta och dricka. Dessutom anordnas lotterier med resor overseas (London, respektive LA och Shanghai) och många andra vinster. Vi hade köpt 10 lotter (och Agneta hade sålt ytterligare 20 lotter) och vi lyckades faktiskt vinna en lunch för två på en restaurang här i Yokohama, Mutekiro. Det finns mycket musikaktiviteter på YIS och det avspeglade sig i att det fanns tre scener där olika uppträdanden hölls, här spelar lärarna gamla klassiska låter på en av scenerna.

Det var väldigt mycket folk och skolgården framför skolan där det mesta av maten fanns var hela tiden packad med folk. Det som verkade mest intressant var det brasilianska tältet. De hade lång kö hela tiden och stekte osande korvar. De serverade också caipirinha och det var kanske det som lockade mest i värmen...

Vi provade oss igenom ryska piroger, indiska kryddiga korvar med Kingfisher öl och samosas. marokanska vårrullar med kikärtssoppa och tyska korvar med bier samt till efterrätt tobleronecheescake och vanlig cheescake samt kaffe. Sist avrundade vi med en caipirinha. Vi köpte också begagnade böcker samt var intresserade av äldre japanska tavlor som ställdes ut. Agneta kunde tänka sig en gammal inramad originalkarta över Yokohama från ca 1860. Vi får se om vi skall slå till på den..

Golf i Hakone

2009-05-04T04:29:00.001+02:00

En arbetskamrat, Narizawa-san, ville att vi skulle spela golf en dag. Så tillsammans med Shige-san, ytterligare en arbetskamrat, åkte vi tidigt till Hakone. I Japan är golf en överklassport och det återspeglar sig också i servicenivån samt priserna. Här ingick golfbil och caddie över 18 hål för ca 1300 SEK. Sedan tillkommer i det närmaste obligatorisk lunch efter 9 hål. Eferåt badade vi Onsen med utsikt över hela banan och bergen runtomkring. Detta är vulkaniskt område och tvärs över dalen så finns det vulkaniska område där vi var och kokade ägg i marken för ett tag sedan. Banan var i väldigt fint skick och greenerna var snabbare än en svensk sommargreen.

Spelet gick inte så vidare på de första 9, men på sista 9 landade jag på 41 vilket var helt ok med tanke på hur lite jag spelat de senaste åren. Här är vi badade och klara efter rundan och dags att åka hem. Det är lite kul med storleksskillnaden ibland ! ;-)

Tokyobesök 29/4

2009-05-04T03:38:00.001+02:00

Det var en ledig dag i Japan , men inte för YIS så jag och Agneta bestämde oss för att åka till Tokyo för oss själva. Vi skulle också besöka Muji som är ett Japanliknanade IKEA, med ganska bra grejor till vettiga priser. Priserna här kan ju annars var lite höga ibland.

Först stannade vi till hos Maruzen som är en bokhandel för att titta på dess engelska litteratur Fanns väldigt mycket men lite väl varmt inne hos dem så vi kom ut utan några inköp. Vi gick vidare till Tokyo international fair som är en väldigt fin byggnad och en fin park med ett vackert ljus utanför.
Därefter forsatte vi ner till Muji där Agneta inhandlade byxor och andra kläder. Vid torget utanför Yuracho station var det ett uppträdande av denna japanske manlige kopia av Whitney Houston..

Vi åt lunch på en Vietnamesisk restaurang. Hemresan från Japan hade vi först tänkt ta via Vietnam, men nu blir det Hawaii/USA istället och då provade vi i alla fall maten som var helt OK. Sedan tog vi oss in i Ginza och affären Uniqlo för att köpa ytterligare lite kläder. Därefter började vi hemfärden och då ramlade vi på denna blomsterbladutställning. Man hade lagt ut tulpanblad och gjort olika bilder med ett ekologiskt tema.

Här en icke ekologisk bil. Tokyo måste vara den Lamborgini (och Ferrari) tätaste staden i världen.

På väg mot tåget gick vi förbi en marknad. Priserna kan som sagt vara väldigt höga, här en fin mango för 400 SEK.
Det finns många tågintresserade japaner. Man kan ofta se dem stå och ta kort på olika tåg. Här på det vanliga pendeltåget vid Ishikawa station.

Det var en kort summering över en dag i Tokyo!

Blommor i Yamashitaparken

2009-04-26T14:51:00.000+02:00

På kvällen var vi ut en tur till parken där man nu hade en blomsterutsällning med temat Yokohama hamn öppen i 150 år. Blommorna var väldigt konstfullt arrangerade, men tyvärr var kameran inställd på Raw format vilket inte denna blogg verkar klara av att hantera så det blev inge foton från dagens turer...

Vandring i bergen

2009-04-26T14:33:00.000+02:00

Idag har vi tagit en tur från Zushi till Taura. Först tog vi oss med tåg till Zushi (nästan som Sushi..) och därifrån började vi gå mot skogen. Efter ett tag kom vi dit och började vandringen. Det var väldigt vackert, speciellt därför att det regnade mycket igår så bäckar och vattendrag var fulla av vatten. Så småningom skulle vi gå mot Mt Futago, och för att komma dit så måste vi ta oss över en bäck. Med hjälp av vänliga japaner kunde vi klara den delen. Men efterhand blev stigen smalare och upphörde vid en bäck. Japanen bakom oss hade bättre kängor och gick en bit i vattnet men vände sedan tillbaka.

Jag hittade en stig som gick brant uppför en bergsrygg och den tog vi. Den fortsatte sedan fram genom mycket tät skog på toppen av bergsryggen, upp och ner, upp och ner. Hela tiden var det bara 1 till 2 meter brett med branta kanter på varje sida. Vi tröstade oss med att det var djungeltätt och om man skulle ramla så skulle man inte komma så långt innan träd och buskar skulle stoppa fallet. Den som vet vad nipor är förstår ungefär hur det var. Så fortsatte vi i ca 2 timmar innan vi till slut kom fram där vi kunde orientera oss rätt igen. Vet inte om vi gick rätt väg men det blev ett rejält träningspass i alla fall. Efter att ha inmundigat matsäcken så kunde vi ta oss sista biten ner till Taura och därifrån ta tåget hem igen.

Hemresa bokad

2009-04-26T14:26:00.001+02:00

Nu har vi bestämt när vi skall fara hem och vilken väg. Man får utnyttja den reskostnad som man skulle få om man åkte direkt hem för att åka en egen väg och stanna kvar på några ställen. Först tänkte vi åka hem över Beijing och Vietnam, men efter att ha studerat väderkartor så insåg vi att vädret inte är optimalt i Juni. Det har medfört att vi har bestämt oss för att åka till Hawaii och sedan hälsa på mina släktingar i USA, i Madison, Wisconsin.

Vi kommer att åka härifrån den 23 Juni på kvällen och komma fram den 23 Juni på morgonen! Just det, vi åker över datumgränsen då, och sedan stannar vi i en vecka på Hawaii. Just nu tror jag att vi åker direkt till Maui och är där hela veckan. Vi kommer sedan att flyga över Seattle och sedan landa i Chicago, spendare några dagar där innan vi åker till Madison. Därefter bär det av hemåt och vi är hemma den 7 Juli.

Nu återstår att boka boende och hyrbilar samt läsa in sig på resmålen!

Skatteåterbäring

2009-04-26T14:20:00.000+02:00

En ganska intressant sak som händer här är att Staten börjat betala ut pengar för att man skall spendera igång landet. Så beroende på hur många barn man har så får man olika mycket pengar. En arbetskamrat till mig fick 60.000 Yen vilket motsvarar ca 5000 SEK! Hoppas att vi får lite pengar också innan vi åker härifrån!

Staten säljer annars obligationer med 0,3 % ränta för att täcka den gigantiska statsskulden som är störst i världen, tom större än USA's. Skillnaden är att man lånar pengar av sin egen befolkning genom obligationerna och man kan egentligen se det som en extra skatt. Fast sedan betalar man ut kontanter enligt ovan så det blir lite lustigt, men det verkar fungera!

Familjen Zenks besök

2009-04-26T14:03:00.000+02:00

Nu har familjen Zenk åkt hem efter att ha varit två veckor i Japan. En vecka hos oss och en vecka på egen hand utrutade med JR (East Japan Railroad) tågkort. Med det åkte det runt till bla Kanazawa, Takayama och Kyoto. Sista helgen så skulle vi ut på en tur för att se lite mer av Yokohama samt något som kallas La Machine och är en gigantisk mekanisk spindel. Här frågar Kajsa, Susanne och Agneta efter info i receptionen på Leyton House.
Vi Red brick house fanns detta original. Han brukar gå runt i Yokohama och vara allmänt glad. Notera gärna kottarna som utgör örhängen samt påsarna med akvariefiskar som hänger bredvid!

Så kom då La machine. Det gick åt 11 personer att sköta respektive spindel. 8 för varje spindelben samt tre på toppen som styrde med lite andra saker. Det var ett ganska imponerande bygge men tyvärr gick inte spindeln själv utan den var upphängd på en truck som lyfte den framför sig. Spindeln var här för Yokohama port opening, 150 års jubileet. Det öppnar officiellt den 28/4, men redan nu har olika aktiviteter gått igång.

På vägen hem så gick vi igenom parken utan för Yokohama Bay Stars hemmaarena. Här har man planterat ett hav av tulpaner, tusen och åter tusen...

Detta var vårt sista stora besök här i Yokohama innan vi åker hem. Fast sista veckan kommer Johannas kompis från Katedral, Andrea och hälsar på också.

Hongkong

2009-04-14T13:54:00.000+02:00

I söndags för en vecka sedan så fick Johanna en snabb förfrågan om hon kunde tänka sig att åka med till Hongkong för att spela field hockey med YC&AC, som är en klubb i Yamate inte långt ifrån där vi bor. Hon har spelat field hockey i YIS och ibland har de spelat på YC&AC's plan och då har hon också fått vara med i deras lag och spelat matcher. Eftersom jag alltid velat se Hongkong så bestämde jag mig för att åka med och på torsdagen åkte vi ut med flygbussen till Narita och tog flyget mot Hongkong.

Väl framme tog vi tåget i mot centrala Hongkong, 24 minuter, och därefter en taxi i 10 minuter till hotellet. Chauffören som var Kines pratade inte någon engelska, i alla fall ingen version som vi förstod och till slut fick jag prata in i hans mikrofon till centralen och de kunde översätta till honom.. Det finns en enorm mängd taxibilar så han ville väl inte släppa ut kunder som väl hade stigit in i taxin. Priserna är mycket låga och det kostade bara 50 SEK att komma till hotellet.

Morgonen därpå skulle vi träffa övriga laget på Hongkong Fotball Club i Happy Vally och det var inte så svårt att hitta för hotellet låg bara tvärs över gatan. De kom senare för de hade fått veta att vi skulle spela lite senare, just det vi, för jag tänkte också spela även om jag aldrig spelat förut.. Här har i alla fall de övriga kommit och laget samlas. Vad sägs om matchtröjorna?

Happy Vally Race Course är ursprungligen en galoppbana som bildades i mitten av 18oo talet givetvis av engelsmännen. Det är en fantastisk anläggning som innanför galoppbanan rymmer ca 10 olika fullstora fotbolls och field hockey banor. Sedan finns givetvis alla möjliga faciliteter med pooler, gym, restauranger osv Runt galoppbanan finns också mängder av loger som det är mycket prestige att inneha. Eftersom marken i Hongkong är extremt dyr så kan man bara spekulera i markpriset för denna anläggning..

Första matchen gick ganska hyfsat, vi klarade 0-0 där jag fick hoppa in i andra halvlek som back. Tyvärr finns bara klubbor med högerfattning så speciellt mycket skönspel blev det inte utan man fick mest ägna sig åt att markera ut motståndare och rafsa iväg bollen de få gånger man kom nära den. Johanna kämpade på bra och vi var nöjda efter matchen. Nästa match gick någon timme senare och även där hoppade jag in in andra halvlek. Snart blev det en hörna för andra laget och då skall man ställa sig i målburen och rusa mot skyttarna. Bollen gick ut till en motståndare som började dribbla för att sedan skjuta. Det bar sig inte bättre än att bollen tog på den andra täckande backens fot, i vårt lag, och sedan gick den upp i ansiktet på mig!

Det var inte helt skönt även om det inte gjorde otroligt ont. Bollen är stenhård och tog på kinden. Turligt nog inte i ögat. Blev dock liggande på fältet innan jag kunde komma upp. Efter en stund kom en ambulans och man undersökte mig i ambulansen. Därefter till ett sjukhus alldeles bakom hotellet. Efter att ha blivit inskriven och betalt räkningen så fick jag besked om att det var ca 2.5 timmars väntetid. Bestämde mig då för att gå ner till hotellet och duscha samt ta en kortare tur ner mot Times Square. Eftersom jag inte verkade ha någon hjärnskakning och det ändå kändes ganska OK så var jag inte så orolig.

Väl tillbaka på sjukhusets akutintag så tog det bara en kvart innan jag fick komma in. Läkaren undersökte och tyckte att det var bäst med en röntgen. Den visade senare att inget var krossat så det var ju bra. Bilden nedan är från min korta promenad där jag bla kom in på en gata med matvaror som såldes just på gatan. Av någon anledning styckades köttet på gatan av dessa glada herrar.
Kunde senare på eftermiddagen efter sjukhuset återkomma till laget, som att på en en uteservering i solen på klubben, och ägna någon timme åt några öl. Vi gick sedan upp till rummet och bytte om inför kvällens gemensamma fest som var i HK Fotball Clubs pool område. Grillat kött i långa banor och fina attiraljer till detta!

Nästa morgon tänkte vi hitta vår frukost på staden i stället för hotellfrukosten. Hongkong har kvar sina gamla spårvagnar, smala och i två våningar. De flesta är sålda som reklampelare för olika produkter. Såg bla SonyEricsson vagnen med reklam för mobiler. Vi kom så småningom till en italiensk restaurang där Johanna tog en frukosttallrik med yoghurt och undertecknad en engelsk frukosttallrik, dvs vita korvar, ägg, stekta champinjoner och tomathalva samt vita bönor.

Följde sedan med Johanna till första matchen och såg den, som tyvärr förlorades. Efter det fick det räcka och tog bussen till Stanley som ligger på södra sidan av Hongkong ön. Buss är billigt, 9 kronor för resan över bergen och ner på andra sidan. Stanley är lite av en semesterort a la medelhavet och ganska trevligt att bo i kan man tänka sig med storstaden 20 minuter bort bara. Handlade även lite matvaror som inte är så lätta att få tag på i Japan till rimliga priser eller inte alls, tex digestive kex. Det svarta repet i mitten som går ut i vattnet är hajnät. Så man hoppar inte i var som helst och badar här..

När Johanna spelat färdigt så gick vi sedan tillbaka till samma restaurang där vi ätit frukost för att käka, just det, den var italiensk vilket Johanna helst vill ha. Därefter tog vi bussen till central, dvs Hongkong city. Målet var att hitta till Zara, eftersom Johanna ville köpa sin "Prom" (bal) klänning där och det inte är säkert att hennes storlek finns i Japan. Efter ett tag så blev det också ett inköp.

Morgonen därpå hade vi bara några timmar innan vi skulle till flygplatsen. Vi tog bussen upp till Victorias Peak, vi gick runt toppen på en gångstig innan vi tog oss ner igen. Denna bild är från stigen där man har Hongkongs skyskrapor direkt under sig.

Det finns nästan inga låga hus i Hongkong, nästan allting är hus på mer än 20 våningar. Husen är av olika standard också allt från nästan fallfärdiga hus som man inte skulle vilja bo i även om man fick betalt till grannhus som är helt nybyggda glasskapelser. Husen är ofta extremt smala också. Det ger verkligen en känsla av storstad.

Hongkong har också ett mycket högre tempo än Japan. Här skall man fram till varje pris. Köer finns inte, det verkar man inte bry sig om. Tex när vi stog framme vid incheckningsdisken så kom en kines fram och la upp sina papper på våra och började ställa frågor till incheckningspersonalen tills de körde bort honom... ljudnivån är också mycket högre än i Japan, både från människorna samt från vägar och tåg (förutom airport express som var mycket tyst).

Efter incheckning i Hongkong central, där man kunde lämna väskorna så tog vi tåget ut till flygplatsen. Snart hemma i Japan igen och det var skönt, men en trevlig resa tyckte både Johanna och jag, trots en boll i ansiktet och sjukhusbesök för undertecknad!

Besök i Yokohama

2009-04-05T15:24:00.000+02:00

Nu har det varit några dagar sedan jag hade något nytt inlägg. Det har mest berott på mycket arbete, men nu kanske det lugnar sig lite med det, hoppas jag i alla fall. Agnetas simmarkompisar har varit här i drygt en vecka nu, även om de också har tillbringat tre dagar i Kyoto.

I går var vi dels till Kappabashi för knivinköp och också i Uenoparken som man traditionellt samlas i vid körsbärsblommningen. Den står just nu i högsta blom så nu är det väldigt vackert här. Det var helt fullt i parken med picnicande människor under träden och massor av folk i övrigt så våra besökare fick verkligen se det myller av människor som det kan vara i Tokyo och också under en trevlig period med blommningen och ganska varmt väder också. Det var tydligen lite kallare i Kyoto så det var trevligt med åtminstone några varmare dagar nu. Vi tog med lite kaffe och kakor från Starbucks och klämde in oss på en sten bänk. Våra japanska grannar fattade genast tycke för oss och bjöd på riskakor, te, och något som de tyckte var jättestarkt, nämligen wasabi (pepparrots liknade pasta som man har på bla sushi) godis.

Här några yngre japaner som ville prata med Agneta!
Det blir ett tak av körsbärsblommor!

Lunchen intogs på en väldigt traditionell restaurang. Skorna av men vi fick i alla fall stoppa ner föttern i en lucka under bordet. Skräddarställningen är inget bra för stela svenskar. Man serverade fisk som jag inte sett förut. Ganska små och fileade som kokades i en gryta som stod på bordet. Fisken hette loach på engelska vilket översätts till havskatt på Tyda, men det blir jag inte klokare av... Till det lades en purjoliknande lök i grytan som fick koka med. En rot som på engelska heter burdock var också med. Vi tog också in varsitt krus med varm sake så det var trevligt. Efter hand förstod vi att man beställde varje rätt för sig och delade på så vi kompleterade med ytterligare några beställningar.

Vi var förmodligen bra kunder för när vi skulle gå så fick vi lite broschyrer över Asakusa, en över restaurangens historia på Kanji, en jojo, några andra småprylar samt att värden visade oss över gatan till ett litet museum som visade hur Asakusaområdet såg ut för 150 år sedan. Efter en stund kom han rusande in på museet med en lite påse med strumpor och frågade om vi hade glömt dessa. Men det var kunden vid bordet bredvid som tagit av sig strumporna hade vi tidagre sett, så han fick springa vidare.. Servicenivån är hög här !

Idag har vi varit i Yokohama för en lite lugnare dag. Vi tog med dem till en klassisk Sushi restaurang, där tallrikarna snurrar runt på ett band. Man sitter på vid en disk med bandet snurrande framför sig och när det kommer en Sushi man vill ha så plockar man helt enkelt ned tallriken och äter upp den. Tallrikarna har olika färger med olika priser och när man betalar så scannas tallrikarna av med en handscanner och ett kvitto skrivs ut. Så återstår bara betalningen i kassan. Som regel betalar man aldrig vid bordet i Japan, utan man tar med sig notan till utgången där kassan finns. Mycket enkelt och bra och när man inte har någon dricks här heller så vet man precis vad notan blev och kan ha pengarna redo.

Skollov

2009-03-26T13:58:00.000+01:00

Denna vecka är det skollov för tjejerna. För Japanska skolor så är det avslutning på året. För de som slutar skolan och skall ut i arbetslivet så är detta den sista tiden man kan vara vild och galen innan man börjar jobba och blir en del av den arbetande skaran. Då kommer kostymen på och arbetet är det som gäller resten av livet...

Trots att det är lov så förväntas man klara av "ett berg av läxor" som Johanna uttrycker det. Det är en del att göra men hon har nog en släng av skoltrötthet också. Agnes gör som vanligt när hon är ledig, sover borta så mycket hon kan hos kompisar samt upptäcker försent att det är en massa skolarbete som skall göras och blir stressad..

Snart får vi veta ur det gått med hennes gymnasieantagning. De preliminära resultaten kommer i mitten på April. Vi har nu mindre än tre månader kvar här men det har vi nog inte fattat ännu, för till helgen kommer Agnetas simmarkompisar på besök och efter det familjen Zenk. Efter det fattar vi nog att det inte är så lång tid kvar här.

Tokyo Marathon

2009-03-22T05:35:00.001+01:00

Idag har vi varit till Tokyo, Shinagawa och tittat på Tokyo Marathon. Hit kom man efter 15 km löpning eller som på bilden via rullstol. ledaren var så snabb att jag bara fick med den bakre delen av stolen på bilden. Sedan dök det upp två till och sedan denna klunga på fem personer som körde ihop. Eftersom det blåste ganska bra emot här så var det nog skönt att kunna hjälpa varandra och växeldra..
En liten sund senare dök ledarklungan upp. Fortfarande ganska stor eftersom det var tidigt i loppet. Den prognostiserade tiden för 15 km var 47 minuter, detta kanske var någon minut senare, man undrar ur många metrar man hade hängt med i detta tempo, 200 ? I täten låg två Kenyaner som sprang och småpratade... Det såg lite komiskt ut, men de verkade vara anlitade somfarthållare i loppet eftersom det stog "PACE" på deras nummerlappar.

Fler löpare anlände och man kunde anta att de som kom lite senare vara av typen elitmotionärer. de höll bra fart och här hade jag inte hängt med heller.. Vi såg även en lärare på YIS som springer en del och han var ganska bra med.

Längre ned i fältet började nu skojlöpare dyka upp. Många var utklädda till olika frukter men tyvärr var det svårt att fånga med den lilla kompaktkameran, den stora är fortfarande sönder, efter ett tapp i golvet. Där fanns jultomten, samurajer, killar i paljettklänningar, Nalle Puh, en ballerina (manlig), servitriser, bunny, jobbare i overaller, Pikachu, löpare med Tokyo Tower, fotboll eller fisk på huvudet, och många andra varianter av stor eller liten maskerad. Det värsta var nog en kille som sprang i kostym och slips, samt svarta vanliga skor.. han måste ha förlorat ett rejält stort vad! På bilden nedan till höger springer "Mats Sundin" i svensk landslagets hockeytröja. Summa sumarum, det är en stor folkfest!

Det är ca 17.000 löpare och efter några timmar var vi nöjda. Johanna åkte vidare till Harajuku för att titta på en jacka på Zara medans Agneta och jag köpte bröd i ett bageri samt åkte hem för en fika.

Equinox day

2009-03-21T11:41:00.000+01:00

Vårdagjämningen! Det är en ledig dag här, tycker jag man borde införa i Sverige också! Började mycket ambitiöst med att ge mig ut och springa på morgonen, lite för att komma bort från jobbtankar. Det gick rätt bra i början trots att det inte fanns någon frukost i magen, men vid Yamashita parken så började det regna. Fortsatte genom parken men det var inget smart beslut för det började blåsa rejält och detta var förvarningen till störtregnet som snart öste ner. Fick ta snabbaste vägen hem och i något högre tempo än vanligt. Det blev mer ett tempopass av det hela... Väl hemma och duschad så tog vi det lugnt till det hela blåst över..

Detta var Tina och Thomas sista dag här och vi tänkte ta en tur bara i Yokohama och titta på lite olika saker. Så på tåget till Yokohama station, men i Kannai som är första station efter Ishikawacho, så såg vi att det var match på stadion. Vi hoppade raskt av och gick dit. Det visade sig att det var en försäsongsmatch för Yokohama Bay Stars (det är baseboll jag pratar om...). Beslut togs att gå in och det var fria platser så vi fick sitta rakt bakom slagmannen vilket är de bästa platserna på arenan. Vid vanliga matcher så är det fullsatt här. Det var ganska hyggligt med folk trots att det var en försäsongsmatch. Det tog dock ganska lång tid ca 4 timmar, men detta är ju en klassisk amerikansk sport där man också går ut och köper något att äta och gärna köper en öl av de som springer runt och säljer med låda på magen, under tiden som matchen pågår.

Senare på kvällen bjöd Tina och Thomas på avskeds- samt födelsedagsmiddag för Agnes som fyllde 16 år i torsdags. Nu får även hon börja övningsköra... Johanna skall komma igång med övningskörningen när vi kommer tillbaka . De flesta av hennes kompisar från Linköping verkar ha tagit körkort så det är väl dags även för henne. Vi gick till en Italiensk restaurang som heter el Ella, där vi även var första kvällen när vi kom till Yokohama. Den var bra även denna gång. Det finns ju en oändlig flora av restauranger här men man måste ju hinna gå tillbaka till de man tyckte var bra också så att man inte känner att man måste prova en ny varje gång.

När Agnes fyllde 16 så hade hon bjudit ett antal tjejer från skolan. De var först till Yokohama station och sjöng karaoke. Det är lite annorlunda för här sjunger man i slutna sällskap och man får sitt eget rum att vara i. Därefter kom de hem till oss och beställde pizza från Pizza Hut. Under tiden roade de sig i vår massagestol, som Thomas för övrigt blev tämligen förtjust i under veckan de var här.. Därefter blev det filmvisning. Under tiden så hade vi besöksförbud och blev följaktligen "tvingade" att gå ut och äta (Tina och Thomas var på hemväg från en 2 dagars tripp till Kyoto). Vi gick till en nyöppnad restaurang som heter Via Toscanella. Johanna och hennes japanske pojkvän Koji skulle också ut och äta på eget håll, men när hon ringde och kollade vart vi var och fick höra att vi gått till Via Toscanella så ville hon också gå dit så snart var både hon och Koji där. Koji är uppvuxen i USA och hans pappa bor fortfarande där. Han skulle dagen därpå flyga över till LA och hälsa på i två veckor.

Idag har vi vinkat av Tina och Thomas på morgonen och sedan tog vi det bara lugnt ett tag. Vi måste boka vår hemresa snart och därför tog vi en tur till en liten resebyrå vid Izezaki mall. Vi tänker oss att åka hem vi Ho Chi Min (Vietnam) och Beijing innan vi landar i Sverige. Det ser ut som om det skulle gå att ordna till ett vettigt pris så det blir nog en sådan tur vi ger oss på som det ser ut nu. Därefter gick vi och åt lunch på Pacifico vilket var vad Agnes bl a önskat sig som födelsedagspresent.

Efter maten gick vi till Jack mall för att titta på skor till Agneta. Fast vi var nog för mätta för att göra något vettigt, så till slut gick vi hem istället. Vädret var bra men något kyligt kanske 13-14 grader. Magnolian blommar som ni ser på bilden nedan och de är mycket vackra. Snart närmar sig körsbärsträdsblommningen vilket är en stor händelse här. De nyanställda på företagen skickas då ut för att boka plats i Uenoparken flera dagar i förväg, sedan kommer resten av företaget och avnjuter en picnic under körsbärsträden. Hanami, på japanska vilket ordagrant översatt blir blomma - se..

jobb, jobb, jobb

2009-03-15T12:36:00.000+01:00

Som man säkert förstår av artikeln så är detta det jag lägger nästan all tid i veckorna på, plus att äta och sova också. Därav den något bristfälliga aktiviteten på bloggen. Men jag skall försöka hålla igång hela tiden vi är här. Det börjar dra sig mot slutet eftersom det bara är tre månader kvar i stort sett nu. Vi försöker boka hemresa, men det stora problemet är att flygresor ut från Japan är extremt dyra så därför är det inte så lätt att få ihop något rimligt. Vi skulle vilja åka till Beijing och Vietnam men vi får se hur det går med det.

I torsdags så anlände Agnetas syster med man, Tina och Thomas. I går var vädret inget vidare, småregn samt 10 grader varmt, men vi var ändå en sväng till Tokyo där vi provade Edo museet. Edo är det gamla namnet på Tokyo och det var ett väldigt fint museum, som visade hur det såg ut från ca 1600 talet och framåt. Redan 1920 hade man över 5 miljoner invånare i Tokyo och var då världens andra stad i folkmängd efter New York. Om man idag drar en cirkel om 5 mil från Tokyos mittpunkt Nihonbashi, så bor det mer än 30 miljoner inom denna cirkel och egentligen är det bara en halvcirkel för resten av cirkeln ligger över havet.

Redan tidigt, på 1600 talet, så hade man akvedukter under gatorna där man ledde vatten långväga ifrån. Detta vatten leddes in på gårdar där man sedan kunde pumpa upp det ur brunnar. Japan var under denna tid styrt av Shogunerna, och var i realiteten en militärdiktatur. År 1859 kom den amerikanska amiralen Perry och det var starten på Japans öppnande mot omvärlden. Yokohama firar i år 150 års minnet av detta. Det blir från april och framåt och det skall bli kul att se vilka jippon som anordnas för att fira detta.

Idag har vi varit ner till Kamakura och gjort en vandring. Det blev en kortare variant av den förra vandringen då vi tappade bort oss på slutet. Trots det tog det en skaplig stund. Vädret var mycket bättre idag så vi kunde se Fuji samt hela bukten utanför Kamakura. Fortfarande lite kyla i luften men runt 16-17 grader nu så det lovar gott. Fast enligt vad som sägs här så är våren extremt kort, kanske bara 2 veckor, och sedan är det sommar. Körsbärsträdens blomning sägs vara tidig i år pga den milda vintern och redan i slutet på mars, den 28e, så skall träden blomma i Tokyo. Vi får se hur det blir med det.

Högtryck

2009-03-05T13:56:00.001+01:00

Nu har trycket ökat ytterligare på jobbet. Det är väldigt långa dagar (12 timmars dagar) så det blir inget mer förutom mat och sömn och lite datorknappande på kvällarna i veckorna. Hoppas det är en tillfällig topp så att det kan gå tillbaka till 9 timmarsdagar så småningom.

Vädret har vart lite sämre den senaste tiden. Mest grått med några enstaka dagar med fint väder. Vädret är antingen eller här, dvs grått/klart eller klarblå himmel. De dagar med cumulusmoln som vi ofta har i Sverige är ganska ovanliga här.

Nu får vi snart besök, nästa vecka, av Agnetas syster och man.. Det blir lite omväxling och kul igen med lite besök. Efter det så kommer Agnetas simmarkompisar och sedan våra grannar Zenks. Efter det är det ganska kort tid kvar här så det går nog ganska fort den sista tiden här är jag rädd.

Niseko hemfärd

2009-03-01T09:36:00.000+01:00

Den sista dagen ville vi utnyttja backen fullt ut. Dessutom var vädret OK för att byta liftsystem till Niseko Village via toppliftarna så det provade vi. Man fick du gå lite på känn eftersom det snöade rejält. Väl där så gick det en liten lift upp mot lössnöområdet och man fick ta sig genom en gate för att komma ut mot skogen där man kunde åka fritt. Det var väldigt speciellt att ta sig ner i full snöstorm utan att riktigt se vart man skulle. Så småningom kom jag ner och mötte tjejerna i liftkön till den nya 6 stolsliften. Efter ett tag så kom tom solen fram och genast blev snön kladdig en bit ner i backen, så hade det varit sol alla dagar så hade det nog varit mer att likna vid en påskdag i svenska fjällen. Vädret bytte dock fort skepnad så innan vi tog oss tillbaka så var det full snöstorm igen. Efter en gång tillbaka mot Hirafu så provade jag toppliften ensam.

Det blev lite speciellt i och med att det var mycket snö på toppen men väldigt vinddrivet. Sikten var ca 3-5 meter. Man tappar lätt orienteringen om vad som är upp och ner och till slut handlade det bara om att att sig ner helskinnad. Åkte rätt in i en snödriva och då löste bindningen ut, var inte helt lätt att hitta skidan i snön...

Efter några ytterligare åk så var det dags att avsluta och åka ner till Onsen och lunch. Bussen var lite försenad pga av snövädret, men kom iväg hyggligt ändå. Nedan ser ni hur de har skyltat hela vägen med pilar uppsatta på stolpar för att man skall veta vart vägkanten finns. Vanliga pinnar som vi har i Sverige duger inte när det är så mycket snö som det kan vara här.
Bussrean tog lite längre tid än vanligt eftersom det var mycket snö i luften och på vägen. Det gick inte fort. Vi satt bakom chauffören och han var aldrig över 65-70 km/h.. Väl framme på flygplatsen så visade det sig att många plan var inställda. vi hade dock tur för vårt plan skulle komma i från Tokyo, dock blev det till slut ca 4 timmar försenat. Vi fick i alla fall åka med detta fina Pokemon plan!

Flygresan gick bra ner till Haneda. Vidare med buss till Yokohama. här var det inte så enkelt att hitta en taxi som kunde ta skidor. pendeltåget hade slutat gå också. Fick lite hjälp på ett hotell som provade med 4 olika bolag men ingen kunde hjälpa oss. Till slut fick vi åka med en taxi som ansträngde sig lite extra och tryckte in skidorna i kupen.

Tappade tyvärr kameran i golvet när vi kom hem så får se om försäkringen täcker denna. Allt som allt så var det en bra resa även om det kunde blåst lite mindre. Skulle vilja åka tillbaka en gång till för att åka lite mer, men det får bli en annan gång...

Niseko skidåkning

2009-03-01T08:46:00.001+01:00

Detta blev den bästa bilden som vi fick av vulkanen Youtei, som ligger tvärs över dalen från Niseko. Det var också en av de få tillfällen som det var lite blå himmel och solen gick igenom molnen. Med andra ord, det var precis lika mycket snöfall som det var utlovat. Det snöade mer eller mindre oavbrutet och det var bara i korta avsnitt som det var uppehåll. Vädret var under veckan inte så jättebra. Snö är bra, men det blåste lite för mycket några dagar, så liftarna uppe på berget var stängda från och till. Vinden brukade lugna sig fram på eftermiddagen och kvällen.

På torsdagen så blåste det ganska bra så vi spenderade mest tid i Hirafu där vi bodde på J-First, eftersom det var svårt att ta sig till något av de andra områdena. Det finns ytterligare tre områden, Hanazono, som är känt för sin lössnöåkning i skog och berg. Niseko Village som är ett relativt nytt område uppbyggt kring ett enormt Hilton hotell i backen samt Annupurni. Tyvärr kom vi inte så långt som till Annupurni under veckan.

Vi ägnade oss mest att åka upp i gondolen för att det blev lite för kallt att sitta i de öppna stolliftarna. Några hade dock "hoods" som fälls ner och då sitter man relativt ostört även i stolliftarna. Några släpliftar fanns inte och det beror förmodligen på att det snöar så mycket så att det blir svårt med längden på liftstolparna..

Detta är en en vy från vägen som går upp mot liftarna i Hirafu. Detta är det äldsta området med lite äldre liftar men också det största området med väldigt fint skidområde. Mycket är också belyst så att man kan åka ända till 21.00 på kvällen.

På fredagen så blåste det också ganska mycket men vi kom i alla fall upp på toppen en gång. Därefter så tog vi oss till Hanazono (med Hood stollift) och ägnade oss åt åkning där under det mesta av dagen. Vi provade både pist och skog. Det som är unikt med Niseko, jämfört med andra områden i världen är att man får åka mycket offpist ("lagligt"). Det finns speciella "gater" där man kan åka ut i skogen. Sedan finns det också helt avstängda områden där man inte får åka alls och liftkortet ryker om man försöker men det finns väldigt stora ytor ändå som är öppna så det behöver man inte ge sig på.

En annan är förstås lite äldre och konservativ så jag tycker att alla snowbords skråar sönder snön så att man i bland har svårt att hitta områden med helt orörd snö. Det svängs för lite, utan man bara står på brädan och hasar, eller skär tvärs över terrängen. Då blir effekten när man åker i djup snö att det går lagom snabbt i djupsnö i brant terräng och när man korsar ett snowboard spår så sticker skidorna iväg... Så det blir svårt att hitta rytmen man söker i djupsnöåkningen. Om snowboard åkarna kunde svänga ordentligt så skulle man inte behöva skråa sönder snön.. Nog med gnäll!

Det som är mycket bra med Niseko är att det kommer så fantastiskt mycket snö. Som man ser på bilden nedan så blir det en väldigt öppen terräng att åka i, även i skogen. Först tyckte jag att man hade röjt väldigt bra i skogen för det fanns ingen undervegetation som kan vara lite farlig om man åker i skogen. Lätt att fastna med skidorna då. Sedan kan man ju också köra på sten förstås. Sedan insåg jag att det inte alls är röjt utan det beror på att det ligger 4 meter snö överallt så man åker mer kring trädkronorna, så det gör att det blir fina ytor att svänga runt träden på!

Lördagen var tyvärr den blåsigaste dagen, så det var inte så bra. Tur dock att det lugnade sig så vi fick åka på kvällen istället. Vi fick ta en långlunch på ett trevligt ställe för det var bara liftarna längst ner som var öppna och det var inte så mycket att åka i. På eftermiddagen fortsatte vi åka och sedan öppnade liftarna längre upp på berget. Då hade det blivit ganska mörkt men även hood liften ett snäpp upp öppnade strax. Eftersom det snöat hela dagen så blev det fantastisk skidåkning med nysnö. Agnes och Johanna åkte i pisten i första åket, medans jag ville testa skogen när det var så mycket nysnö. Vi träffades nere vi liften igen och då var tom Agnes helt salig. När de stod uppe i pisten och den var helt orörd så hade hon sagt: "får man verkligen åka här", och när hon kom ner: "nu förstår jag varför att det är så kul med skidåkning!" Sedan ägnade vi resten av kvällen åt att leta orörd snö. Även jag fick prova helt orörda områden och sista åket avslutades med en rejäl vurpa under en stolift ( som inte var igång), med lårdjup snö. Det är det här som är bäst med skidåkning!

Varje dag avslutade vi med Onsen och middag som var mycket bra. Sex rätters middag sitter bra efter en dag med skidåkning. Tyvärr för Agneta så var det inte så lätt att åka längd. Det fanns ett spår i Niseko Village, men bara för gruppskidåkning och man var tvungen att betala 1000 Sek för en förmiddag... Så det blev inget av med det.

Niseko skidresa dag 1

2009-02-24T13:40:00.001+01:00

Så har vi då varit på skidsemester i Niseko. Flyget gick tidigt från Haneda för att vi skulle hinna med att åka lite skidor även första dagen. Vi hade beställt en taxi direkt från oss till flygplatsen för att inte behöva gå upp alltför tidigt, lite dyrt men ganska skönt, speciellt som jag hade skidor att släpa på. Anledningen till det var att jag tagit med skidor och pjäxor från Sverige för jag var lite osäker på om min storlek skulle finnas här i Japan.

Incheckningen på Haneda är väldigt automatiserad så man har en slags kod på sin biljett som man visar i en incheckningsautomat. Biljetten man får täcker både utresa och hemresa. Därefter går man till bagageincheckningen och lämnar sitt bagage. I princip inga köer. Planet gick sedan på tid, man flyger stora plan som Airbus 340 eller Boing 747 inrikes här. Det bästa är att man med hjälp av de 2 biljettkodläsare som finns vid gaten kommer igenom snabbt, inte som i Europa där biljettläsarna mest krånglar.. Nåväl tänker man, om nu detta fungerar bra så blir det väl den sedvanliga kön in i planet istället, men konstigt nog så funkade det också jättebra så det var bara att sätta sig. Om det beror på att japanerna är små och effektiva eller om det beror på något annat vet jag inte men en stor A340 bordades rekordsnabbt.. Fast där slutar denna jämförelse till japansk fördel för som i Europa får man inte längre något att äta på flyget, bara ett glas jos.

Väl framme så gick vi till den disk där vi skulle anmäla oss samt hämta kuponger. Dessa är rabattkuponger och utgör ofta ett rätt stort värde här i Japan när man köper resa. Även liftkortet fick man rabatt på om man köpte det på hotellet och inte i liftkortsboden.. Vid disken på flygplatsen så hade man järnkoll på vilka vi var och bad oss vänta på bussen till Niseko. Efter ett tag så kom nästa person som snabbt ställde upp alla bussresenärer på ett led! Ordning och reda här i Japan. Vi prickades av åter igen på en lista så att ingen skulle komma bort. Därefter fick vi gå på led genom flygplatsen efter denna person. Man kände sig som man gick i första klass igen;-)

Väl på bussen så åkte vi mot Niseko, passerade en väldigt vacker sjö som hade omgivande berg som dök rätt ner i sjön. Konstigt nog fanns ingen is på sjön trots att det varit kallt en längre tid på Hokkaido. Bussen stannade för rast efter ca halva resan uppe vid Bifue passet i bergen. Det fanns en väldigt stor affär med mängder av japanska lokala artiklar, mycket olika svampinläggningar tex.
Något försenade kom vi så fram till Niseko Hirafu. Niseko United kallas det något engelskklingande området som täcker in fyra olika skidområden på samma berg. Hirafu är det äldsta området som också har mest bykänsla att erbjuda. Efter lunch på hotellet, ombyte, ringa efter skidor och pjäxor till tjejerna (där hade jag ringt och bokat i förväg och sedan kom en kille och levererade utrustningen till hotellet) samt inköp av liftkort så var vi äntligen klara för det första åket. Tyvärr var det ganska blåsigt och några få av liftarna högre upp var öppna, så vi höll till mest nere vid de lägre liftarna. Dessa har också elljus vilket gjorde att vi kunde åka till kl 18.00 (fast det är öppet i backen till 21.00).

Vi tyckte att det fick räcka med 3 timmar första dagen. Därefter Onsen (varma bad, här med svavellukt eftersom vattnet kommer ur de omgivande vulkaniska bergen) som kunde avnjutas under öppen himmel och slutligen kunde vi sätta oss i restaurangen för en 6 rätters middag. Hotellrummen var ganska slitna, vilket lär vara vanligt i Niseko, detta uppvägdes dock av maten som var mycket bra. Hotellet, J-First, var inte så jättestort (38 rum) men hade trots det köpt in en egen gård där man odlade sina egna råvaror och har sin egen djurbesättning. Det märktes tex en rejäl skillnad på potatisen som nu var riktigt god jämfört med vad vi ätit tidigare här i Japan.

Redan kl 21 gick vi till sängs, vilket var skönt eftersom vi hade gått upp riktigt tidigt denna dag, och sov vår skönhetssömn.

24 grader och grilldoften ligger tät

2009-02-14T11:52:00.000+01:00

Idag har det varit en otroligt varm dag, 24 grader! Plus kanske jag skall tillägga... Det kändes som en svensk (bra) sommardag. Jackan var på när vi gick ut för det kändes lite overkligt men det var bara att ta av sig och snart blev man lite svettig också.. Så det var på riktigt.. Nu skall om sanningen skall fram sägas, att detta är ovanligt även för Japan. Och redan imorgon blir det bara! 14 grader, så det var en ovanlig värmebölja. Vintern lär dock ha varit ovanligt varm i år. Jag tog chansen att springa lite i kortbyxor och det känns helt ok i februari!

Tjejerna har även idag varit iväg på field hockey i Tokyo och varit borta hela dagen. Agnes avslutade med träning på YC & AC, en klubb här i Yokohama, Medans Johanna kom hem, solbränd och röd i ansiktet. På onsdag blir det dock kallare för oss för då åker vi iväg på skidresa till Hokkaido, nordön, och skidorten Niseko. Förväntningarna är stora!

Våren är här!

2009-02-10T13:28:00.000+01:00

Så kändes det i alla fall idag på lunchen. Det kanske var fjorton grader och med jackan på, i solen så blev det väldigt varmt.. Det blåser en del så om man inte är i lä så kan det bli ganska kallt ändå. Agneta var på vårinvigning, Setsubun, förra veckan när man kastade sojabönor för att fira vårens inträde. Och nu verkar det alltså som att det faktiskt redan är på gång. I helgen gick jag och Agneta en sväng och tyckte även då att det var varmt och skönt. Vi tänkte att det vore trevligt att vara i svenska fjällen en sådan fin dag. Det var förstås ett tankefel eftersom det fortfarande är februari och kall vinter i de svenska fjällen.

I morgon har vi en av de regelbundna helgdagarna i Japan, ca 1 per månad. Det lättar upp det hela. Tjejerna har dock inte ledigt eftersom den internationella skolan inte följer de Japanska lovdagarna.

Tokyotur

2009-02-08T09:30:00.000+01:00

Idag vaknade vi till en klarblå himmel och bestämde oss för att åka in till Tokyo och titta på utsikten från stadstornen, där den kommunala förvaltningen ligger. Detta är en gratisförmån för tokyobor och kostar alltså ingenting. På vägen dit är nedan bild tagen över en typisk stadsmiljö i Tokyo. Nja, kanske inte riktigt typisk, det är något som saknas... och det är alla elledningar som man normalt ser i staden. Men här i Shinjuku så har man byggt nytt och då har man tydligen grävt ner alla elledningar. Shinjuku är för övrigt världens största tågstation med en genompassering av 3 miljoner passagerar varje dag.. Titta också på de korsande övergångsställena, enda sättet att få genom så många människor till rätt ställe är att stanna trafiken från alla håll samtidigt och så får alla människor korsa vägarna i vilken riktning som helst, en riktig myrstack, och sedan får trafiken gå ett tag, medans köerna byggs upp igen innan man stoppar trafiken igen.
De höga husen är som sagt ganska nybyggda och detta hus har man just tagit bort de sista byggställningarna utvändigt på. En något spektakulär design på ett drygt 200 meter högt hus, eller vad tycker ni?

Här är vi uppe i södra stadstornet och tittar ut över centrala Tokyo. Svårt att se, men till vänster sticker Tokyo Tower upp som en tunn pinne. Det är en kopia på Eifeltornet men förstås lite högre, 12 meter för att vara exakt... I mitten en skyskrapa i Roppongi Hills som också är ett område som restaurerats. Till höger sticker Yoyogi parken med Meiji Shrine fram.

Efter att beundrat utsikten ett tag, så skulle vi vidare. Idag var det inte helt klart vid horisonten pga soldis, och tyvärr så kanske dom fantastiskt klara dagarna börjar försvinna nu. Fuji syntes tydligt men dock inte heller inte det helt klart. Vi tog oss med tunnelbana vidare för att gå igenom den kejserliga parken, tyvärr kommer man inte så nära själva palatset men det är ändå vackra omgivningar, här vid en av ingångarna till den östra trädgården. Vallgraven är ganska rejäl med riktigt rejäla murar. Inpassningen på stenarna är fantastiska

Efter detta så skrek magen efter mat och Agneta ville till en Indisk restaurang. Det lyckades nästan, men det blev denna istället.

Dvs en restaurang med Nepalesisk inriktning. Maten var dock den typiskt indiska med nanbröd och olika curry, dvs kött i såser, mest kyckling. Restaurangen hade satsat på en egen inredning, se bild nedan. Det är inte min favorit att sitta på mattor på golvet och äta, man får sådan kramp i benen... På alla restauranger i Japan så får man en våt handduk att tvätta händerna med, på de något billigare restaurangerna så är det mer en pappersvåtservett..

Därefter så hade vi tänkt gå en runda i Ginza men vi kände att det fick räcka för idag och åkte därmed hem för att ta en fika där istället.. Så förflyter lätt en dag i Tokyo och just nu känns det långt borta med Sverige och Linköping...

Hej

2009-02-07T10:10:00.000+01:00

Veckan har gått raskt eftersom det varit mycket arbete och även kundkickoff för vårt projekt som kommer att räcka in i juli, dvs det blir inte klart innan vi åker hem. Så på jobbet har jag varit i Tokyo från onsdag till fredag, vilket gör att det blir längre restider också och hemkomst vi 20.30 på kvällarna.

Idag har tjejerna varit iväg igen på field hockeymatch, uppstigning redan kl 6 och avfärd vid 7 med buss för att var hemma strax innan 3. Jag och Agneta hann med en promenad till biblioteket där vi blev sittandes och läste lite tidningar (engelska och tyska, inte japanska...) innan vi tog oss hemåt.

Temperaturen ligger runt 10 grader och det känns fortfarande lite kyligt men man känner ändå att våren är på väg här även om det är en liten bit kvar. När man ställer sig i en solig hörna så får man samma känsla som vi får i Sverige en solig dag när solen värmer skönt men det brukar ju bli närmare mars eller april innan det blir så pass varmt i Sverige.

I övrigt har vi börjat lägga mer energi på vårt kommande husprojekt i Mauritzberg. Vi funderar en hel del över planlösningen och har lite korrespondens med vår arkitekt i Sverige. Snart måste vi bestämma oss för hur vi vill ha det så att vi kan gå vidare med mer detaljer och sedan kontakta byggare för offerter. vi hoppas komma igång med bygget till hösten så att det kan vara klart till nästa vår.

Marknad i Machida

2009-02-02T12:33:00.000+01:00

I söndags så var jag, Agneta och Agnes till marknad i Machida, som ligger 6 stationer väster om Sihn Yokohama där jag jobbar. Markanden är känd för att vara ganska stor och det tog nog 1.5 timmar att gå runt men då hann man inte titta så mycket i detalj på grejorna. Det fanns naturligtvis en väldigt stor variation på grejor, och försås svårt att veta vad som hade något värde. Fast värdet sitter ju i köparens ögon så det spelar väl inte så stor roll.

Det var mycket kläder i form av kimonos, fast det är inte så aktuellt även om Agneta är lite sugen på en sådan. Fast som sagt variationen var ganska stor. Prisnivån var tyvärr väldigt hög så att man inte visste riktigt hur man skulle tolka det, var det den stora förhandlingskompetensen som måste fram eller var det helt enkelt väldigt dyrt. Det var nästan bara japaner förutom oss, så förmodligen var det inte så stor förhandlingsmån. Var lite intresserad av en mask av trä som hade en lång näsa, men när priset var satt till 100.000 Yen (9.000 SEK) så försvann intresset raskt. En slags lykta i plåt som var rejält rostig kunde också varit något men för den ville han ha 12.000 Yen dvs nästan 1.100 Sek, där jag kunde tänka mig max hundra kronor.. Det verkade inte som om man gjorde några större affärer bland handlarna. Det var kul att titta på men vi åkte därfrån tomhänta. Sedan åkte vi till ett "Factory Outlet" center, men som på många andra håll, så innebär det inte bättre priser än annars så inte heller här blev det något handlat. Fast egentligen åkte vi dit för att äta lunch och det gjorde i på en kinesisk restaurang men med inslag av Japansk mat. Det var en buffé som man fick välja själv från. Vi bor ju i China town i Yokohama, men här är de kinesiska restaurangerna mest turistfällor, så detta vara ett betydligt bättre alternativ. Dessutom hade de rökfri avdelning, vilket alltid är ett stort plus.

Därefter hemresa och tog itu med Agnes gymnasieansökan. hon söker i första hand till Natur- Humanistisk linje på Katedralskolan i Linköping. Eftersom hon nu kommer från en Internationell skola och inte har gått ut nian i Sverige så kommer man i något som heter Fria kvoten. Denna är inte bestämd i storlek så det är lite oklart hur det kommer att gå för henne, trots att hon har mycket bra betyg.

Så har Januari gått och vi är redan inne i Februari, det rullar på...

Ansökningsdags

2009-01-28T13:40:00.000+01:00

för Agnes som kommer att söka till gymnasiet nu. Det blir lite speciellt att söka med betyg från YIS, då hon kommer i något som kallas fria kvoten. Vi fick i all fall betygen från YIS från första terminen idag och de så mycket bra ut så vi får hoppas att hon kommer in där hon vill. Just nu ser det ut som att hon väljer en kombination som heter Natur-Hum(anistisk) på Katedralskolan i Linköping. Johanna fick också naturligtvis betyg och de såg också mycket bra ut vilket vi varit bortskämda länge med..

Livet går vidare här med diverse aktiviteter för Agneta på dagarna. Idag först Grade 12 lunch, dvs med några andra föräldrar i Johannas klass. Därefter Japanska lektion och slutligen titta på Johannas match i Landhockey. Så hon var inte hemma förrän kl 19.00... Det är fullt upp!

För egen del så lyckas jag nu komma ut och springa ca 2 dagar per vecka vilket jag är nöjd med. Kanske skall köra lite på gymmet som finns i huset, men just nu funkar det bra med löpningen så jag kör ett tag till med det och dessutom skall vi ju åka på semester igen! Denna gång till Hokkaido (nordön), för att åka skidor. Så då måste konditionen vara hyfsad. Där väntar förhoppningsvis massor av lössnö.. Den 18 februari åker vi och är borta i fem dagar.

Sedan kommer vi att få ett antal besök from mitten på mars. Först Tina (Agnetas syster) och Thomas, därefter en vecka med "mid term break" för tjejerna, sedan kommer Agnetas simmarkompisar och alldeles därpå Familjen Zenk. Så det blir trevligt. Johanna får också besök just på slutet innan vi åker hem av en klasskamrat från Katedral i Linköping.

Hiking i Kamakura

2009-01-26T13:48:00.000+01:00

Denna söndag hade vi sett att vädret såg lovande ut och därmed bestämde vi oss för att vara ute i friska luften. I en vandringsbok, dvs en bok med olika vandringar, så hittade vi en som utgick från Kita Kamakura. Denna var bra för det är ganska nära där vi bor, så man behöver inte åka så långt med tåget. Här har vi kommit fram till Kita Kamakura och fast vädret är bra som ni ser, så är det kanske att gå till överdrift att börja redan i januari med att skydda sig mot solen med paraply. Japanskor vill gärna behålla så ljus hudfärg som möjligt och använder därför gärna paraply som solskydd. Man kan också köpa make up med "whitening" som gör dem lite vitare. Motsatt mot vårt "brun utan sol" alltså! Efter en stund kom vi fram till denna parad av "vending machines", som är automater med dricka vilket är mycket bra på sommaren då man kan få tag i kall dricka nästan överallt. Har dock inte sett en sådan lång radda av automater som här. Det visar vilket stort turistställe Kamakura är.

Här börja turen med ett besök i Kenchoji som är det största och finaste Zen buddist klostret i Kamakura. Det var verkligen fint och man känner historiens vingslag. Träd, en del byggnader och den stora klockan var 800 år gamla och otroligt fin.

Nu börjar de första träden att blomma, i Januari redan.

Efter lite klättrande kom vi så upp till nästa kloster som vaktades av ett antal "goblins" med fågelnäbb och vingar men i övrigt människoutseende. De var alla skräckinjangande och tjänade förmodligen tidigare som vaktare av klostret.

Så började den egentliga turen som sträckte sig upp på bergsryggar. Bergen här är väldigt branta och inget som man vill ramle ner för. Skogen växer också tät så man ser inte så långt om man inte har låtit hugga ut, vilket man gjort vid några platser. Då kunde man också få fantatiskt fina vyer över ett snöklätt Fuji samt ut över havet. Kamkura ligger alledeles vid havet och är ett känt surfställe förutom andra sevärdheter. Det var tom surfare ute denna dag.

Efter halva sträckan tog vi fika som vi hade med oss. Vi hade ingen karta utan följde anvisningarna i boken som vi lånat. Någonstans fick vi det inte rätt och vi förstod att vi var på fel stig men gick ändå vidare och kom så småningom ut vid detta kloster. Lite osäkra var vi var så tog vi bussen mot Kamakura, men det var så mycket bilar att vi kom fram fortare genom att gå istället. Lite snöplig avslutning på turen men det gjorde egentligen ingenting. Efteråt, hemma igen med den stora bilkartboken, kunde vi ändock inte förstå hur vi skulle ha gått. Trots detta så var vi helt nöjda med dagen.

Biblioteksbesök

2009-01-24T08:54:00.000+01:00

Idag har vi gått en runda i Yokohama. Vädret verkade bra med 9 grader men det blåste kallt så det var ganska skönt att komma in i ett bibliotek som var målet med promenaden. Efter att ha gått runt en del så hittade vi till slut den engelska hörnan på 3 e våningen och lånade också med oss böcker därifrån. Att fixa lånekort gick också enkelt så nu känner vi oss ännu mer som riktiga Yokohama bor ;-) Lånetiden var endast två veckor så det blir till att läsa fort..

På biblioteket fanns även en svensk avdelning! Fast antalet böcker var endast 5 stycken med kända svenska författare som t.ex Selma Lagerlöf. Men det var vackert så, undrar just hur många svenskspråkiga som hittar till dessa 5 böcker, vore lite kul att veta.. På tjejernas skola, YIS, så finns däremot ett ganska stort antal svenska böcker men där finns också ett antal svenska barn.

Agnes är idag i Tokyo (Roppongi) på födelsedagskalas hos en klasskamrat. Där skulle finnas en chokladfontän. Innebär att det rinner ner choklad på olika avsatser. Sedan doppar man olika saker tex jordgubbar eller marshmallows i den rinnande chokladen som då stelnar. Sedan äter man upp det, ganska ok! De var tre stycken som skulle åka tillsammans härifrån Yokohama, Jazzee (föräldrar från Puerto Rico/Amerika), Serene (Danmark/Danmark), Ally (England/Finland) till Constanze (Frankrike/Frankrike?). Som ni märker så är det många länder varifrån barnen har sina rötter, hoppas de kan behålla kontakten med några när vi har flyttat hem.

Små utflykter

2009-01-18T11:06:00.000+01:00

Så har ytterligare en helg gått här i Japan. Det går ganska fort nu. Har gjort klart att vi åker hem den 23/6, så nu börjar man känna att det inte är så mycket tid kvar för det vi tänkte hinna med innan vi åker hem. Närmast på programmet blir att åka skidor på Hokkaido i en ort som heter Niseko. För den minnesgode så har orten varit med i världscupen några gånger, men annars är den mest känd för att vara en av de skidorter i världen som får mest snö. Det årliga snittet är 13 meter...

Följdaktligen så är detta ett djupsnöparadis och det verkar som att allt fler upptäcker Niseko eller andra orter på Hokkaido, men det ligger ju inte direkt nästgårds från Europa så det är väl i första hand de största entusiasterna som tar sig dit. Annars skall det vara många australier där, Japan är Australiens närmaste land, ifall man vill åka skidor, bara 12 flygtimmar... det ser kortare ut på en karta.

Min arbetskamrat Claes var där just för Jul och var mycket nöjd, det snöade ca 40 cm varje natt. Så det fanns ordentligt med nysnö varje morgon. Fast egentligen så slutar det inte att snöa när det väl börjat så från mitten av december till mars så snöar det mer eller mindre. Vi åker den 18 februari och är borta 4 nätter. Måste nog bättra på konditionen lite innan dess och försöker komma ut två gånger i veckan nu efter nyår. Vädret är idealiskt för löpning, ca 8-10 grader och inget regn...

Igår var det kanske runt 12 grader och så varmt i solen att det kändes som en aprildag i Sverige. Vi tog en rejäl promenad runt Yamate och var borta några timmar. Idag har vi varit till Shin Yokohama på en loppmarknad som hölls i korridorerna på Yokohama Arena. Där går för övrigt VM i pingis som vi tänkte gå på i april/maj. Sverige har väl kanske inte så tunga namn längre men det kan nog bli kul ändå.

Vandring i gamla Tokyo

2009-01-12T12:43:00.001+01:00

Idag har jag varit ledig men tjejerna har gått i skolan. Det händer ibland att det blir så när vi är lediga från jobbet pga japansk helgdag, medans den internationella skolan har sin egen kalender och då kan jag vara ledig fast inte tjejerna är det, och vice versa förstås.

Så då bestämda jag och Agneta oss för att göra en vandring i några äldre delar av Tokyo, där husen fortfarande bara är två våningar höga och av lite äldre karaktär. Annars har man rivit det mesta av den äldre bebyggelsen i Tokyo och lämnat ganska lite av hur det såg ut förr. De äldre områdena är dock inte så gamla eftersom det var färre än vart tionde hus som stod kvar efter brandbombningarna under andra världskrigets slutfas.

Efter pendeltåg och tunnelbana så började vandringen med ett parkbesök. Tokyo har många parker av mycket olika storlekar. Denna var väldigt fin med både vattenfall, karpdamm, broar och sittplatser och tom en liten lekpark, de är inte så vanliga annars. Här vid ingången till parken står följande skylt, observera att man inte får ta med sig handeldvapen in i parken...

Nåväl, det var ingen större risk för det, så vi gick runt i parken och så här såg den ut, där en äldre man matade duvorna. De var tämligen tama så de satt gärna på hans händer och åt brödsmulor direkt ur hans hand.

Denna bild är tagen längs en gågata med många affärer där en mängd människor köade för något nyfriterat. Ställde mig raskt i kön (ni ser vem som är svensken hoppas jag :-) och fick så småningom köpa en "friterad hamburgare" som visade sig innehålla kött och lök. Typisk japansk "fast food"! Här hittade vi också en tekanna som både jag och Agneta tyckte var fin. Vi har letat efter en tekanna i gjutjärn ett tag och nu slog vi till..

Längre upp på denna gata låg en av de mindre restaurangerna i Tokyo, 3 eller 4 platser. Mannen bakom disken som lagar och serverar maten har nog passerat 80 år.. Många restauranger här har ganska få platser så man undrar hur de får någon ekonomi i detta.

Efter en italiensk lunch! så gick vi in på ett museum som var tillägnat en japansk skulptör. Många stora bronser i ett väldigt fint hus med en egen innergård som var i form av en damm med fina stenar och karpar. Mycket japanskt! På taket fanns ett gigantiskt olivträd och en rosenträdgård, med en mycket fin utsikt över Tokyo. Utanför ingången så kunde man sälla sig till de undrande själarna...

Vandringen tog totalt med lunch 4 timmar och det var sedan ganska lagom att åka tillbaka till Yokohama och ta en fika där. Det är plusgrader ute och nästan ingen nederbörd fortfarande men man tycker ändå att det är ganska kallt. Det beror nog delvis på att man har väldigt dålig isolering, om det nu finns någon alls. Det är ofta bara skjutdörrar in till affärerna och det finns ibland ingen värme alls, så har man blivit kall en gång så kan det vara svårt att få upp värmen. Nu sägs det att det kommer att vara lite grått i ca 6 veckor för att sedan börja bli varmare. Fast när solen är framme så värmer den skönt, ungefär som en svensk aprildag.

Field Hockey

2009-01-10T11:46:00.000+01:00

Idag har vi varit och tittat på när tjejerna spelar Field Hockey, Landhockey på svenska. Det är den varianten som är populär i England, Pakistan och Indien. En liten kort klubba där man bara får använda ena sidan, och en stenhård boll. Provade själv och det blir rejäla känningar i händerna om man inte träffar bollen helt rent.

Matchen spelades på YC&AC, en privat klubb i Yokohama som har en egen spelplan av fotbollplans storlek som nu är nylagd med konstgräs. Spelet är ganska svårt med dessa små klubbor så det blir egentligen inte mycket spel att tala om, mest kämpa på och "gröta" bollen framåt. Passa är svårt och ännu svårare att träffa på en rullande boll. Men lagen kämpade väldigt bra i alla fall och Agnes lag, YIS junior varsity, lyckades också vinna sin match med två mål mot noll. Agnes insats präglades av stor kämpalust och ett kraftfullt humör på banan. Undrar vart det kommer ifrån ;-) På bilden forechecking mot motståndarbacken

För Johannas lag, YIS varsity, så gick det inte lika bra, de förlorade klart med 0-9. Tyvärr kan nästan ingen spelare slå bollen någon längre sträcka vilket medför att bollen alltid stannar på den egna planhalvan och förr eller senare trycker motståndarna in bollen i målet. Johanna spelade centerforward och då skall man vänta på bollen vid mittlinjen men eftersom den aldrig kommer upp så är hon knappt med i spelet. Till nästa match skulle hon gå ner i backlinjen så att laget har lite nytta av hennes golfsving, som hon använder för att få iväg bollen. Här försöker hon få grepp på bollen och få till ett mål..

Efteråt var det match för klubben YC&AC och då stannade hon kvar och spelade även med dem och då gick det mycket bättre, de vann med 7-1 och dessutom fick hon göra sitt första mål också. Efteråt var hon ganska trött efter 2 x 35 minuter gånger två matcher...
Men inte tröttare än att hon kunde ta tåget ikväll till Shibuya (Tokyo) för en fest på Malaysiska ambassaden...

Så var vi igång igen!

2009-01-07T13:14:00.001+01:00

Efter helgerna alltså. Det är en ganska lång ledighet med hela nyårsveckan ledig här. Och nu har det gått tre arbetsdagar och det känns som att det var länge sedan vi var lediga.. Med andra ord, det är mycket att göra på jobbet och tiden flyger iväg. I Japan är det nästan en ledig dag per månad av olika anledningar och nästa infaller på måndag som är "grow up day", dvs man firar de som blir 20 år och därmed vuxna. Så då får vi alltså tre dagar ledigt. Vi planerade just för det och vi kommer att titta på när tjejerna spelar landhockey, ni vet med den lilla träklubban där man bara får använda ena sidan. Sedan tänkte vi nu försöka få klart med vad vi vill bygga i Mauritzberg så vi skall ägna lite tid till det.

Eftersom jag kommer hem tidigast vid 19.00 så blir det inte så mycket kvar av kvällarna, men idag lyckades jag i alla fall komma ut och springa en runda. Dessutom följde Johanna med så det var trevligt. Rundan går ner till Yamashitaparken, runt den och sedan till Oshanbashipiren som har ett trädäck som är bra att springa på och sedan tillbaka, ca 6 kilometer. Beroende på om det blir rött eller grönt vid de fyra övergångsställena man skall passera så kan man få några andningspauser, eller inte!

Takayama forts.

2009-01-04T07:21:00.000+01:00

Efter en japansk frukost bestående av fisk, inlagda grönsaker, misosoppa förstås och liknande så gick vi ut på en tur till Hida Takayama Village. Detta är ett område med gamla hus samlade på ett ställe, så att man kan se hur man levde förr i tiden i Japan. Husen var ganska stora men det mest bestående intrycket var en förundran över hur man kunde överleva eftersom husen bara består av enkla träväggar och fönstren bara har rispapper. I mitten av husen finns en eldstad men det kan inte ha blivit mycket värme av den. Där lagade man också mat. Ingen skorsten fanns heller så röken sipprade förmodligen ut genom vasstaket. Här ser man en sådan eldstad..

Här är hela gänget samlat framför några av husen.

Lunchen denna dag blev en pasta, de (något) yngre tyckte att den japanska maten inte helt föll i smaken.. Därefter ägnades eftermiddagen till ytterligare vandring och shopping i affärerna. Efter Onsen, som är det enda rätta för att värma upp frusna nordbor.. så intogs kvällsmaten som denna kväll var Shabu-Shabu, en slags buljongfondue där man doppar kött i en gryta och sveper det en kort stund tills det fått lite färg och även lägger i grönsaker som får puttra en liten stund. Detta doppas sedan i sesamdressing eller vindressing alternativt soja. Speciellt svamparna är goda.
Dag tre hade det snöat en hel del och vi gjorde en kortare tempelvandring. Därefter hemfärd till Yokohama där vi firade nyårsafton. Inga raketer sågs, men desto fler "firecrackers" , smatterband. Så efter 12 slaget så låg en intensiv ljudmatta av smatterband över China Town och Yokohama.

Takayama första dagen

2009-01-04T06:44:00.000+01:00

Familjen Eldered kom och besökte oss den 28/12, eller 12/28 som man skriver här i Japan. Vi hade bokat en resa till Takayama för att uppleva lite av det mer lantliga Japan och även för oss var det bra med luftombyte (luften i Yokohama är inte så ren) eftersom vi nästan bara varit i stadsmiljö under tiden här. Vi har ju gjort en Fujibestigning samt några andra utflykter men den mesta tiden har varit här eller i Tokyo.

På söndagen ägnade vi oss mest åt att se Yokohama, och samtidigt hålla våra gäster vakna. Man flyger ju österut och sover därmed vanligtvis ganska lite på planet och sedan är det ny dag. Så då gäller det att hålla sig vaken så länge som möjligt för att komma i fas igen.

Dagen därpå så var det avfärd med tåg till Takayama. Först min vanliga rutt till Shin-Yokohama och sedan ombord på Shinkansen (snabbtåget) till Nagoya. Därifrån till Takayama med ett mindre tåg som tog ca 2 timmar på sig upp genom en floddal i bergen och så småningom var vi framme. Där kunde vi lämna av våra väskor i en "convenience store", The Daily Yamazaki, eftersom de transporterade våra väskor till hotellet därifrån.

Därmed kunde vi börja utforska staden och gå runt se de lokala affärerna och sakebryggerierna inklusive provsmakning. Här en ingång till ett Sakebryggeri med en boll av cederbarr. När bollen har blivit brun så är Saken också färdig. Vilket tar ca två månader.

Så småningom var vi nöjda och gick mot hotellet. Detta var av helt japansk snitt, vilket innebär tex inga skor inomhus, så de fick vi lämna ifrån oss direkt. Därefter slussades vi in i ett allrum för lite varmt att dricka, vilket var välbehövligt eftersom vi inte alls var vana vid den kyla som rådde uppe i bergen. Men i verkligheten var det nog inte mer än runt 0 grader så det var nog inte så farligt, fast kylan kändes ganska rå.

Uppe på våra rum, två stycken för 8 personer, så fanns mycket riktigt bagaget väntandes. Efter att vår följeslagare från hotellet, iklädd kimono, visat oss runt i rummet och serverat varmt te så drog hon sig bugandes tillbaka. Därefter vilade vi oss ett slag om man nu kan säga så när all möblering består av ett lågt bord samt fyra stolar "utan ben", så sittställningen blir inte helt bekväm.

En av anledningarna att åka hit är att bada Onsen dvs i varma källor. Så det var nästa punkt på programmet. Man tvättar sig först helt ren , gärna två och tre gånger, sittandes på en liten pall framför en dusch. Därefter sänker man ner sig i ett varmt bad antingen inomhus eller utomhus som håller 42 grader. Själv tycker jag att det bästa är att bada utomhus och gärna under bar himmel. Det blir nog lite som det badtunnor som var (eller är) populära vintertid i fjällen.

Efter Onsen så var det dags för den japanska middagen iförd Yukata, som är en slags morgonrock. Alla gäster har likadana kläder så det blir lite speciellt. Middagen var kalasgod och innehöll även Hida beef, som är ett melerat kött med mycket god smak väl i klass med den mer kända Kobebiffen. Men det fanns mycket annat också på bordet som fylldes på efterhand som vi åt. Japanska måltider består av många små rätter och efteråt rullade vi snarare än gick ut. Det hela avslutade vi med några flaskor varm Sake.

Åter på rummet så var nu bordet och stolarna flyttade till det inre rummet och på tatamimattorna (stråmattor av ett slags gräs) så hade man nu bäddat fram futonerna som vi skulle sova på. Dessa var tämligen lite stoppade så det var med varierad framgång som vi sov den natten... Här Thomas framför golvbäddarna, futonerna. Som synes inga stora rum..

Julfirande

2009-01-04T06:25:00.001+01:00

Så har vi då firat vår första jul i Japan. Som tidigare nämts så gjorde vi det lite julelikt med mat och lite julpynt och glögg med lussekatter. Fast det blev förstås lite annorlunda stämning här mot Sverige. Det jag nog mest saknade var kylan och möjligen snön men den är ju inte alltid närvarande i Sverige heller.
På annandagen ansåg man här att julen var över och plockade därmed raskt, som på ett kommando, ned allt julpynt man satt upp, vilket var lite överraskande. Den fina granen i receptionen som luktade så gott var snart borta. Så där blev julen lite kortare än vanligt.

Jul och Nyår i Yokohama

2008-12-21T10:40:00.000+01:00

Hur är det att fira Jul i Yokohama? Kanske det är någon som undrar?

Till att börja med så kristendomen självklart inte så betydande här. Shinto är den största religionen i Japan men det finns även de flesta andra religioner Att inte kristendomen är så stark innebär att man inte är ledig den 24-26 december. Men vi är lediga den 23 pga av födelsedagen, dock inte Silvias, utan givetvis Kejsarens! Sedan har Ericsson en lokal ledig dag den 25. Så det är en del som tar ledigt dagarna däremellan men inte kanske för att fira Jul utan snarare för att få ihop en längre ledighet tillsammans men Nyårsveckan. Nyår är den stora familjehögtiden där man umgås i familjen på Nyårsafton samt senare i veckan går till tempel för att bedja. En annan aktivitet som man gör är att gå upp för berget Mount Takao.

För oss så blir det ett litet mindre Julfirande än vanligt. Jag kommer att vara ledig den 24e och vi har skrapat ihop ett hyfsat svenskt julbord med lax, skinka, sill, glögg och pepparkakor. Allt utom pepparkakorna som bakas av flickorna är inhämtat genom Ikeas försorg. Vi har av förklarliga själ inte så mycket julpynt men faktiskt finns en riktig julgran i entrén till Leyton House där vi bor. Det är riktigt trevligt att känna grandoften när man kommer hem på kvällen!

Antal julklappar skall också reduceras, vilket verkar vara ok för Johanna medans Agnes verkar tycka att det fortfarande skall var många (och ibland dyra..). Det finns väldigt fina julutsmyckningar i affärerna, Japanerna är ju väldigt duktig på förpackningar och sådant. Nedan på bilden har man smycket hela fasaden med tomtar och annat.

Vädret gör dock att man inte känner så stor julstämning Just nu vid kl 7 på kvällen, på årets kortaste dag så är det 18.2 grader ute. Fast vid Red Brick House så har man ändå anlagt en konstisbana där folk glatt åker runt. Så man gör en del för att skapa lite julstämning även här.

Vädret har fortsatt varit väldigt fint med oftast klara dagar med sol. Är det regn någon dag så tycker man, vad är nu detta? Man kanske börjar bli bortskämd... Såg på DN att man haft 7 soltimmar i December i Stockholm, vi har det ganska bra ibland.

På Nihon-o-Dori så har man normalt väldigt fina flamingos som lyste upp på kvällarna. Dessa togs tyvärr bort men nu har man istället tagit fram de fina lysande renarna!

Till nyår så kommer familjen Eldered på besök. Då kommer vi först att åka till ett ställe som heter Takayama några dagar. Det ligger i bergen vid Nagano, där vinter OS gick 1998. Vi är tillbaka till nyårsafton i Yokohama. Eftersom alla japaner är lediga efter nyår så stiger priserna på boende med 300 %...

Kodo

2008-12-21T10:11:00.000+01:00

Igår var vi, jag och Agneta, på konsert i Tokyo. Det var en något annorlunda konsert eftersom det hela baserade sig på trummor i olika storlekar allt ifrån små trummor till stora trummor på över en meter i diameter där man slog så hårt man kunde med grova påkar eller små baseballträn.

Kodo är ett slags band, ca 20 personer från en liten ö utanför Japans norra kust. Man har givit över 3200 förställningar sedan 1981 och detta var starten på en världsturne. Den största trumman satt på en träställning där man slog på den stående med en stor påk i varje hand och från bägge sidor av trumman. Det fanns även något mindre trummor där man låg ner,lutade sig bakåt och slog och slog och slog.. Det som kanske imponerade mest var den totala koordineringen mellan de som spelade. De började exakt samtidigt, ändrade både frekvens och kraft helt koordinerat samt slutade exakt samtidigt..

Den fysiska prestationen var också fantastisk, de jobbade stenhårt hela tiden och såg inte ut att kunna tröttna på detta, och i vissa nummer hade det lagt in en hel del humor också vilket lättade upp det hela på ett bra sätt.

Ljudet var helt fantastiskt, vi satt på läktaren en bit upp, säkert över 50 meter från scenen, men ljudet var trots det som om de var 5 meter bort. Ibland blev det tom så starkt att man blev tvungen att hålla för öronen. När man använde den största trumman så kände man det i bröstkorgen!

Det hela var en fantastisk häftig upplevelse! Får ni chansen någon gång så tveka inte..

Här är länken till deras hemsida.

http://www.kodo.or.jp/news/index_en.html

Johanna 18 år

2008-12-14T13:25:00.000+01:00

så är vi då tre myndiga i familjen.. Tiden går fortare än man tror.. Johannas födelsedag firades i tisdags med sedvanlig uppvaktning med presenter och sång på morgonen. Även undertecknad deltog i sången men med lite lägre volym. På kvällen fick vi middag som mamma ordnat med fördelsedagstårta på jordgubbar. Märkligt nog har jordgubbssäsongen precis inletts i Japan, så nu kan man köpa jordgubbar i affärerna.

Idag åkte vi till Pacifico hotell och kongress och åt av den Italienska buffen, i 2,5 timmar, som en del av firandet.. Efteråt rullade vi ut genom dörrarna.. Det var mycket gott och prisvärt. Det är annars lite jobbigt med den svenska växelkursen som nu ger att kronan gått ner 50 % mot Yenen sedan i somras. Vi får hoppas att den svenska tigern biter tillbaka så det inte blir så dyrt för er som skall komma och hälsa på. Annars brukar man säga här att det inte går att tänka i kronor när man skall köpa mat och grejor för då unnar man sig inte någonting alls..

Vi köper ganska mycket mat enligt hur vi åt i Sverige och en del produkter blir då extremt dyra. Vad sägs tex om en "halvmåne" Blå Castello ost för 110 SEK? Eller 1! dl Creme Fraich för 25 SEK. Så det som var dyrt förut med den tidigare växelkursen från i somras blir nu extremt. Som tur är så kommer ena halvan av lönen i Yen och då får man låta bli att räkna om till kronor, så att det blir någon mat för dagen.

Vädret har hittills varit mycket bra, men idag var det regnigt och blåste kallt, rena "Sibirien" vindarna. 6,5 grader mitt på dagen men det kändes betydligt kallare. Får nog plocka fram lite varmare kläder nu.

Hundar

2008-12-10T14:26:00.000+01:00

är ett speciellt kapitel i Japan. Man får ha hund i lägenheter men bara så att man kan bära dem själv. Eftersom de flesta japaner inte är så kraftiga så blir det alltså små hundar mest. Som tur är så plockar man upp hundarnas lämningar så att man slipper trampa i sånt, det var tex mycket värre i Tyskland.

Det mest intressanta är att man hanterar dem som små bäbisar. De får tex åka vagn, för det finns speciella hundvagnar som liknar barnvagnar. Sedan älskar man att sätta på dem kläder. Det finns allehanda kläder förmodligen för olika tillfällen. Sedan finns det hundbutiker med leksaker, mat och allt man kan tänka sig. Man har också speciella hundfik, undrar vilka som fikar där, skulle tro att det i första hand är hundarna..

Den här är väl fin!

Bröllopsfest

2008-12-10T13:33:00.000+01:00

Fick i helgen förmånen att få gå på en japansk bröllopsfest. Den planerades efter att man först gift sig (katolskt, för man tyckte att den ceremonin verkade trevligast...) och bröllopsresa till Hawaii på två veckor och därefter så bröllopsfesten.

Fest här är lite annorlunda än i Sverige. Man blir inbjuden men mot en avgift. Avgiften går till lite buffemat och lokalen, samt kanske också till presenter till gästerna. Det är också fri bar, men enbart under ca 1.5 timma. Hela tillställningen började 18.30 och var slut kl 21.00 och då avgick alla gäster åt olika håll. Presenterna till gästerna fördelades genom att man fick ett antal roulettebrickor som man fick satsa i tre omgångar. De som vann mest fick sedan presenter. En vinst var ett slags våffeljärn men för riskakor. Sedan får man också en present när man lämnar men detta var ett lite mindre bröllop så vi fick en symbolisk present. En slags tomte med några kakor till.

Maten var bra, men av någon konstig anledning som jag ännu inte vågat fråga om så tar japanerna för sig extremt mycket, utan hänsyn till att alla skall få något. De som har sett nyrika ryssars framfart i väst vet vad jag pratar om. Det känns lite märkligt eftersom man i andra sammanhang är mycket mer undfallande och inte vill utmärka sig och dessutom är tema andan viktig, tex om någon inte är klar på jobbet så vill man gärna hjälpa till.. Fast det gäller tydligen inte när det gäller buffemat. Agneta var med om samma sak när hon var med på en utflykt, hon skämdes för sina kamrater påstod hon.. Men alla japaner verkar göra likadant. Har också sett samma sak på jobbet vid någon enklare tillställning, när det inte funnits så mycket mat.. Då var maten slut när jag kom.

Här är så en bild på min arbetskamrat Narizawa-san och hans fru Yukuko. Man använder alltid efternamnet och san som betyder ungefär Herr (eller Fru för kvinnliga medarbetare). Det låter lite märkligt om man översätter det, åtminstone i början när jag kom hit, men nu har jag vant mig så det är inget som man tänker på längre.

Hakone rundtur

2008-12-03T13:50:00.001+01:00

I helgen gjorde vi den "klassiska" Hakone turen. Hakone är ett fint område, lite väster om Yokohama/ Tokyo som man når över en dag med tåg. Det ligger nära Fuji-san och är ett geologiskt aktivt område. Dvs det kommer fram varmt vatten ur berget, ca 80 grader, det ryker en hel del och luktar svavel. Det finns också många naturliga Onsen, men i dessa så tillför man kallt vatten, det skulle bli lite väl varmt annars. En given turistattraktion är också äggkokning direkt i berget, det funkar ju bra eftersom ägg koagulerar vid 72 grader. På grund av svavlet så blir äggskalen svarta, som man kan se på bilden..

Dagen började således med tåg och i Odawara var det byte till nästa tåg som började ta oss uppför. Nästa byte blev till ett tåg med "Switchback" funktion, alltså att det zick-zackar uppför berget. Tydligen importerat från Schweiz. Faktiskt imponerande att tåg kan stiga så pass, slutstationen för detta tåg är den lilla byn Gora som ligger 556 möh. Odawara där de vanliga tågen går ligger vid havet så stigningen var alltså rejäl.

Efter detta så blev det "cable car". Som är en lång rak räls, där vagnsetet dras upp av en kabel där motvikten utgörs av ett annat vagnset som går ner när den första går upp. Efter detta en klassisk äggkabinbana som tog oss ytterligare högre upp och till toppstationen där man kunde beundra den hänförande utsikten över Fuji i vinterskrud. Här var det också äggkokning i berget samt några lunchställen och souvenirbutiker "en masse". Trots att vi tagit så pass många olika färdmedel för att komma upp på ca 1200 meters höjd så fanns det även stora bussar som tagit sig upp..

Sedan vidare med ny kabinbana ner mot Lake Asahi, och där vidare över sjön (se ovan den stora Torin i rött och Fuji i bakgrunden) med stora båtar, några förklädda till piratskepp, mycket smakfullt ;-) Framme vid andra sidan sjön så tog vi Cedar alley, dvs den gamla landsvägen mellan Edo (Tokyo) och Kyoto, som omgärdas av en vaktparad av gamla höga cedrar.

Sedan hem efter en heldag, med buss från Motohakone till Odawara och tåget hem över Ofuna.

Roliga skyltar

2008-12-01T14:46:00.000+01:00

Följande exempel hittade jag på tåget. Nyuppsatta för att ge lite guidning? i hur man skall bete sig.. Som tidigare återgetts så är inte engelskan alltid den bästa här i Japan, även om den skrivna engelskan oftast är bättre än den talade. Fast efter en stund så förstår man vad som avses;-) Mycket nöje!

Ledig idag

2008-11-24T09:04:00.001+01:00

Men om vi börjar med helgen så har det varit mycket fint väder med hög och klar luft på lördag och söndag. Lördagen ägnades åt mathandling och vi beställde också en resa just innan nyår när familjen Eldered kommer och hälsar på. Vi skall då åka till ett ställe som heter Takayama, men mer om detta senare. Därefter var vi på ett arrangemang som heter Bridging the Gap som anordnas av skolan. Årets tema var "sustainability", dvs hållbarhet. Alltså hur vi kan agera för att jorden inte skall gå under av vårt sätt att hantera jordens resurser. Agneta var även där på fredagen då det också anordnades presentationer och workshops.

Vi lyssnade först på skolans styrelseordförande som tillika är president för Patagonia i Japan. Patagonia är ett klädmärke för utomhusaktiviteter som skidåkning, vandring , klättring och liknande utomhusaktiviteter. Budskapet var (utan att göra alltför mycket reklam för Patagonia) att företag har ett socialt ansvar för miljön och det går också att ta ett sådant ansvar utan att påverka vinsten negativt. Mycket intressant och kanske inte riktigt vad man förväntar sig av ett amerikanskt företag, men som han sa, finns det ingen miljö att vara utomhus i så finns inte Patagonia heller..

På söndagen så var det först skohandling till Johanna och sedan gjorde jag och Agneta en cykelutflykt mot västra Yokohama, dvs en bit in i landet. Vi kanske kom 5 km in i landet, men det är fortfarande helt bebyggt även om husen oftast inte är så höga längre. Vädret var utmärkt , 18 grader varmt och skönt att cykla i en piketröja. Det finns fortfarande de som åker öppet i sina cabrioleter, även om man nog måste vara lite entusiastisk för att fortfarande göra det. Man fryser mer än vanligt vid ganska höga temperaturer och det betyder väl att kroppen har vant sig vid temperaturen, så att när det kryper ner mot 12 som idag så tycker man att det är riktigt kallt..

Idag funderade vi på att ta tåget till Hakone som är ett fint område med berg och en ganska stor sjö relativt nära Fuji. Som alternativ hade vi att göra en Tokyo utflykt, men till slut bestämde vi oss för att gå på den stora konstutställningen med temat Time Crevasse här i Yokohama, eftersom den snart är slut.

På väg till konstutställningen, en vattenfontän där vattnet normalt rinner nerför den svarta delen med löv och sedan utför kanten på halvcirkeln, men den blir även vacker utan vatten som rinner men med höstblad istället.

Framför Red Brick House (tegelstenshuset) som är gamla lagerlokaler som nu gjorts om till affärer samt utställningslokaler i Yokohama hamn. I bakgrunden en kryssningsbåt som ligger vid den mycket fina träbelagda piren Oshanbashi. Här anlägger man en tillfällig isbana för vintern..

Temat var alltså kontemporär konst med en tidsaspekt. Tyvärr föll den inte alls varken Agneta eller mig i smaken. Konsten var av typ installationer och det var helt enkelt omöjligt att förstå vad respektive konstnär hade för avsikt med olika verk..

Lunchen intogs på ett riktigt japanskt ställe som heter Ariya och har funnits sedan 1895. Vi tog deras klassiker, Sukiyaki, vilket är tunna skivor kött och grönsaker som kokas på bordet i en gjutjärnspanna i en sås av soja, sake, merinvin och lite andra ingredienser. Givetvis ris, misosoppa och te till. Till efterrätt glass på grönt te samt mer te. När vi sedan kom ut hade det börjat regna och vi hade gjort generalmisstaget i Japan, dvs inte ta med paraplyet så innan vi kom hem så var vi lite blöta..

Vart är vi på väg?

2008-11-19T13:29:00.000+01:00

I finanskrisens dagar.. Nu har det även meddelats här i Japan att vi är inne i recession. Citibank säger upp 52.000 personer, våra stora företag i Sverige går dåligt. Allt startat av sub-prime lånen i USA som var övervärderade och fick bollen i rullning, och allting hänger ihop och förändringen är så snabb så att det går från en dag till en annan. Många kontraktare kommer ihåg 2002 då det ena dagen anställdes folk och nästa dag då kontraktarna sades upp med 3 månaders uppsägningstid..

Vi får väl hjälpas åt allihopa och konsumera igång hjulen igen!!

Vad gör en hemmafru på dagarna i Japan

2008-11-18T12:40:00.000+01:00

kan man undra. Med tanke på arbetstiden både för mig, men också för tjejerna som är mycket längre än i Sverige så blir markservicen en del som måste tas av den "medföljande" som det heter på Ericsson språk. Så det blir en del städande och handlande, som dessutom tar lite mer tid än i Sverige då vi inte har tillgång till bil här. Då gäller dubbla cykelkorgar samt ryggsäck om det är extra mycket på inköpslistan.

Men det finns som tur är lite andra aktiviteter också, här är ett axplock;

Genom skolan så finns en mängd aktiviteter att delta i, tex föreläsningar som nu i kommande helg där det blir ett arrangemang som heter Bridging the Gap. Årets tema är hållbarhet, dvs hur vi kan leva på ett långsiktigt sätt utan att fröstor jordens resurser.

Skolan har också en föräldraförening, PTSA, som arrangerar olika aktiviteter; utflykter till bla Tokyo med dess fiskmarknad och antikmarknader. Olika kurser tex Ikebana, blomsterarrangemang eller handycraft, handarbete. Även PTSA ordnar föreläsningar.

Sedan finns det också "morning coffee" för respektive årskurs där frivilliga anordnar och där man träffar andra föräldrar med barn i samma årskurs.

Utanför skollivet finns en förening som heter Minami Circle (södra cirkeln). Den har medlemmar från alla möjliga länder men har också många japanska medlemmar. Där är Agneta med i tre olika underklubbar, international cooking, discover Japan och culture.

Även Minami Circle ordnar föreläsningar och utflykter; konstutställningar, japansk dans, kimonoprovning samt Onsen bad i Chiba. Nästa föreläsning är om Genki - som är ett litterärt verk från tusentalet och Japans äldsta roman. Sedan har det också bildats en privat underklubb med japansk matlagning.

Det finns många andra klubbar och "kommunen" anordnar språkkurser och det har öppnat ett nytt centrum som heter International Lounge där man kan gå för att få information. Om man har svårt att göra sig förstådd i Japan så finns det frivilliga guider som ställer upp och dessa kan man beställa så sammantaget så finns det bra service och väldigt många aktiviteter om man vill göra saker på dagarna.

Till det kommer att Ericsson betalar upp till 100.000 Yen ca 8.000 SEK, med dagens kronkurs, för att lära sig japanska. Agneta går tillsammans med Dee som kommer från Vietnam och har bott i tex Ryssland men bor egentligen i Texas.

Summa sumarum blir att man behöver inte anstränga sig mycket för att fylla dagarna!

Fuji-san från kontoret

2008-11-15T11:29:00.000+01:00

Idag (2008-11-12) var det den klaraste dagen hittill sedan vi kom hit efter sommaren. Luften har blivit bättre och bättre. Värmen börjar ge sig, när Anders och Karin var här så var det riktigt kallt med 12-16 grader... Men denna vecka har det som tur var vänt upp mot 20 grader på dagarna. Så väldigt skönt igen även om vi nu känner att hösten ändå är här. Kortbyxorna är nu undanlagda och det är kallare på morgonen så sommarjackan har kommit fram. En del träd har börjat skifta till gula löv och det är väldigt vackert. Japanerna är väldigt naturintresserade och följer både lövfällningen och förstås speciellt körsbärsträdsblommningen till våren.

Japanerna har nu för övrigt tagit fram dunjackor och dunvästar samt höga stövlar, men det har de förresten haft sedan augusti, så det kanske inte har med temperaturen att göra...

Denna dag var som sagt mycket fin. Vi skall byta plan i vårt kontorshus i Shin Yokohama, från 16e till 9e våningen. Det gör inte så mycket då den fina utsikten ändå inte syns för att persiennerna är fördagna, därför att det blir för varmt annars. Men på 9e våningen så får vi konkurrens av de omgivande husen så då ser vi nog inte så mycket i alla fall. Hur som helst så passade jag att ta en bild av Fuji som man ser från 16e våningen, innan vi flyttar. Det ligger ca 8 mil bort och det ligger en bergskedja innan som skymmer, men det var trots det mycket vackert med sin helt snöklädda topp så här i november. Bilden är tagen med mobilen så den håller tyvärr inte högsta kvalite..
Jag och Malek gick ut genom en dörr för att se bättre men tyvärr visade det sig att det var en nödutgång och dörren gick inte att öppna när vi skulle tillbaka. Till slut kom en vakt och kunde släppa in oss, lite pinsamt...

Besök från Linköping

2008-11-09T10:15:00.000+01:00

Under den gångna veckan har vi haft besök av Anders och Karin från Linköping. Jättekul!

Första dagen, då man som regel är lite trött efter att ha spenderat natten på flyget, så gick vi runt i omgivningarna här i Yokohama. Det var som tur fint väder och vi kunde för första gången se Fuji från Oshanbashipiren. Vi har haft bra väder tidigare men oftast soldis så det har inte gått att se Fuji.

Sedan gick vi mot Redbrick houses som är gamla lagerlokaler vi havet. Där händer alltid något och denna gång så var det mat och turistmässa. faktiskt en del från Okinawa som vi kom från dagen innan. Vi köpte en lite olika saker, bla annat stekta "bullar" med bläckfisk i. Dessutom Awamori med plommansmak.

Måndagen var ledig för mig men inte för tjejerna, så då åkte vi fyra till Tokyo. Vi såg Meiji Shrine som är ett mycket fint tempel ägnat till kejsare Meiji som öppnade Japan mot omvärlden på 1850-80 talet. Innan dess var Japan ett slutet land som inte tillät utlänningar att komma in.

Meiji shrine används ofta till bröllop och då kan man se många i kimono där. Denna dag var det en slags shinto välsignelse för 3-5-7 åringar och då kan man också se barnen väldigt uppklädda i traditionella kläder.

Därefter gick vi "ungdomsgatan" Takashita dori som är den gata som alla yngre från landet utanför Tokyo alltid vill åka till. Den är ganska liten och trång men har de mest extrema kläder man kan hitta i Japan. Därefter en tur på Omotesando och ett besök på Oriental bazaar. Där inhandlades 3 st Yukata. Samt några bilder att sätta upp på vägg. Vi såg sedan det speciallt designade Prada huset som jag själv tycker är väldigt häftigt men som måste upplevas, och därefter såg vi en utställning och prylar samt fikade på Spiral, som var nytt för oss. På vägen tillbaka hittade vi en tur som gick vi gallerier och utställningar som var kul. Därefter hem igen efter en lång dag.

På tisdagn fixade Agneta, Anders och Karin resa samt hämtade biljetter till Kyoto. Sedan upptäckte de på egen hand vardagslivet i Yokohama.

Dagen därpå åkte Anders och Karin till Kyoto på egen hand och tyckte att det var bra! Kyoto är den stad som alla rekommenderas att åka till när man är i Japan. De fortsatte dagen efter hemkomst med att åka till ett Ryokan för att bada Onsen men på vägen dit passade de på tillsammans med Agneta att gå en vandring som vi tidigare har gjort i Kamakura som slutar vi den stora Buddhan. Sista dagen spenderade i tillsammans igår med att äta Porta som är ett underjordiskt affärs och restaurangområde som ligger vid Yokohama station. Därefter gick vi och tittade på några japanska visningshus alldeles bakom Landmark tower. De tjänar som inspiration när vi funderar på hur vi vill ha det i Mauritzberg. Det sista huset vi gick in i var ett Swedenhouse, med svensk inredning, så det var väl en passande avslutning på veckan!

Okinawa del 4

2008-11-09T09:42:00.000+01:00

Så var det dags för ytterligare en golfrunda. Denna gång på Okinawa Kokusai, som ligger ytterligare en bit ner från Marriothotellet. Kartor är inget som japanerna är duktiga på. Om man generaliserar lite så kan man säga att de är duktiga på detaljer men inte så bra på överblick. Antar att kartor faller inom området överblick. Vi hade lite svårt att hitta fram eftersom det inte fanns några tydliga skyltar men till slut lyckades vi med hjälp av den japanska navigatorn som fanns i bilen.

Banan var i mycket bra skick och det började bra med lite par och bogeys. Fram till 9e hålet så låg jag på handikapp men då skickades utslaget iväg lite snett. Först då insåg jag att alla håll var omgärdade av out of bounds. Dvs så snart man missar lite så måste man ta en ny boll med två tappade slag. Eftersom drivern inte ville vara med i ytterligare några hål så medförde det att dagens score inte blev så bra till slut. Banan var dock i ett bra skick även om greenerna var nydressade. En extra krydda på det hela fick vi på 16e hålet där fairway korsades av en vildsvinsunge som sprang tvärs över när vi hade gjort våra utslag. Med tanke på att vi "kom undan" med ca 750 SEK per person denna gång så var banan mycket bra ändå. Fast denna gång fick vi köra golfbilen själva;-)

Tjejerna hade roat sig själva under förmiddagen och vi kunde alla ägna eftermiddagen åt att koppla av vid poolen. Här roar sig Agnes i poolen...

Kvällen var vikt för en Okinavisk middag och den var lite annorlunda än en japansk middag även om de liknar varandra.

Sista dagen så var vi lite vid poolen innan vi åkte ner mot Naha. Det finns en lång gata som heter Kokusai som har en massa affärer. Vi gick gatan men intrycket efteråt var att detta var väldigt kommmersialiserat och vi kunde lika gärna ha hoppat över den. Vi hittade i alla fall en fin Italiensk restaurang som verkade ganska nyöppnad som var mycket bra. Tjejerna är inte så positiva till den japanska maten och speciellt Johanna äter mycket hellre italienskt eller "western" som det kallas här. Efter detta så var det bara att lämna in hyrbilen och ta flyget hem. Två timmar senare så var vi på Honshu (huvudön) och snart hemma igen. Flygplatsen för inrikesflyg är Haneda som bara ligger 20 minuter från Yokohama. Sammanfattningsvis så är det rätt skönt och känns "lyxigt" att bara ha 2-3 timmar från tropiskt klimat till där vi bor!

Som avslutning på denna resa en bild från tjejernas rum på solnedgången i den Kinesika sjön !

Okinawa del 3

2008-11-06T11:47:00.000+01:00

Denna dag hade vi vikt åt det stora akvarium som finns på norra Okinawa. Det har bl a världens största akvarium räknat i mängd vatten. Väl framme insåg vi att det var en stor park med ett antal attraktioner, tex delifinarium, sköldpaddsakvarium, trädgårdar, speciella växter och allt möjligt. Hela anläggningen låg vid havet med en ö i fonden som hade en förmodad slocknad vulkan som stack upp mitt på ön.

Vi fokuserade på akvarie delen och den inleddes med en liten bassäng med sjöstjärnor och sjögurkor som man fick lyfta upp och känna på, man skulle bara hålla dem under vatten så att de inte torkade ut.

Efter detta kom ett akvarium med många olika fiskar i varierande storlek, allt från väldigt små till hajar på dryga metern samt stora bumlingar på minst 50 kg. Vi fastnade för denna som vi döpte till "ET", hoppas ni ser varför..

Nästa anhalt var en mängd små akvarier med olika sorters djur, de som lever lite djupare fanns också med och de har ibland helt osannolika former. Sedan var det dags för den stora behållningen som var det gigantiska akvariet. Stora valhajar på 8 meter, rockor på flera meter, tonfiskar och mycket annat. Det som var roligt var att de flesta fiskar simmade på friskt trots den begränsade volymen, för det är ju trots allt roligare med djur i fria naturen. Akvariet var öppet upp mot solen så det blev ett vackert sken genom vattnet.

Akvariets väggar var uppbyggd med polykarbonatplast i lager till en bredd av 60 cm så det var ganska rejäla väggar. Hela anläggningen var i toppskick och mycket fin, så hela besöket var mycket lyckat.

Okinawa del 2

2008-11-05T13:13:00.001+01:00

Denna dag var planerad för den första av två golfrundor. Efter en ganska tidig uppstigning för att vara i god tid så åkte jag och Agneta mot golfbanan Unimat. Anledningen till att jag valt just denna var att den fått väldigt bra kritik av en gästspelar på en japansk hemsida där man kan redigera de golfbanor som man spelat. Det var inte så lätt att hitta visade det sig eftersom den skylt som fanns var väldigt liten och det finns många skyltar i Japan..

Vi hittade dock infarten så småningom och väl framme så var det den amerikanska stilen, dvs man kör fram till en avlastningsplats och där springer några caddies fram frö att lasta ut klubborna ur bilen för att placera dem på en golfbil. Vi var i god tid för att hinna med en hink på rangen. Enda problemet var att det inte fanns någon range.. Det är dock inte så ovanligt som man kan tro eftersom bristen på land är stor och den räcker inte alltid till för att få en range när man bygger en golfbana. Hursomhelst, vi fick ett skåp ett hänga undan våra saker i samt att vi blev introducerade till vår egen caddie, Nakamura-san.

Efter lite tid på puttinggren, där det blev uppenbart att ett års frånvaro från golfbanan inte har gjort gott för puttningen för undertecknad, så var det dags att kliva upp på första tee. Där fanns redan golfbil och caddie. Efter ett hyggligt utslag med en försiktig hybrid 3a (drivern fick vila) medans Agnetas utslag gick åt höger, så gick hon och caddien mot bollen. Nakamura-san tecknade åt mig att sätta mig i golfbilen som hade plats för 4. Så demonstrerade hon att hon kunde starta och stoppa bilen på distans med en fjärrkontroll. Så skickade hon iväg mig i bilen nerför första backen, utan förare... Kändes ganska märkligt.. Bilen visade följa en slinga som var inlagd i asfaltstigen. Så någon förare behövdes inte. Så där kunde man sitta i baksätet och koppla av.

Banan visade sig vara i mycket bra skick med en otrolig utsikt över havet från de flesta håll. Greenerna var mycket snabba och svårlästa och var med andra ord inte så lätta. Drivern gick väl så där men järnen kunde rädda lite av dagen..

Att spela med caddie är inte så lätt första gången så Agneta var lite störd av detta. Man vänjer sig dock snabbt vid att ha någon som tar fram vilken klubba man behöver, tvättar bollen hela tiden, markerar bollen åt spelaren, lagar nedslagsmärken, talar om hur greenen lutar vart man skall sikta, ja det enda man behöver göra är att slå slaget och sedan sätta sig i den självgående golfbilen.. När man kommer fram är man utvilad på ett annat sätt men samtidigt förtar all service lite av prestationen att spela en runda på egen hand, så jag är lite kluven..

Efter rundan var vi väldigt nöjda (hade också turen att få i tre birdies vilket var skönt med tanke på det lite skakigare resultaten på ett antal hål). Agneta var inte helt nöjd med resultatet men var liksom jag väldigt nöjd med banan. Det enda vi kunde klaga på efteråt var att hålen faktiskt blev lite anonyma med den otroliga havsutsikten på varje hål, men det kanske var för att vi tittade mer på den än på alla detaljer på hålen. Nakamura-san måste helt klart ha världens vackraste arbetsplats.

Efter den "lilla" detaljen med greenfee som betalades efteråt, man kunde köpa dricka och mat längs banan med den lilla bok med scorekort och nyckel till skåpet som man fick, så kunde vi styra kosan mot hotellet igen. För den som undrar, greenfeen var 1300 SEK, det är dyrt med golf i Japan..

Tjejerna hade ägnat tiden vi var på golfbanan åt att bränna sig röda i solen. Så vi fick in dom inomhus och åt en barlunch för att satsa mer på middagen senare på kvällen. Det blev en Howdy - amerikansk barbeque, där man själv stekte kött, grönsaker, räkor etc på en inbyggd stekplatta mitt i bordet. Därefter var vi ganska klara för sängen..

Okinawa del 1

2008-11-05T12:35:00.000+01:00

Så var det dags för semester, dock lite tidigare än jag tänkt mig. Det var nämligen så att vår förträffliga resebyråkvinna, Inamori-san, tyckte att vi skulle åka tidigt så kunde vi utnyttja så stor del som möjligt av första resdagen. Det tyckte vi lät bra så det tog vi. Det blev dock så tidig uppstigning som kl 4 på morgonen, alltså rena chartertiden... Det hela gick ändock smidigt med tåget till Yokohama station, bara 3 stationer, sedan flygbussen ca 20 minuter och sedan framme på Haneda flygplats i god tid.

Vid incheckningen så frågade jag min vana trogen om det fanns några platser med lite bättre benutrymme, och faktiskt, vi fick fyra platser bakom en serveringsmodul med gott om plats. Men liksom i Europa numera så serverades inte mycket på planet, en kopp kaffe eller te eller ett glas jos. Flyget gick snabbare än planerat och vi var framme efter 2 timmar på Okinawa, vid flygplatsen som ligger på södra delen av huvudön vid den största staden Naha.

Okinawa har ca 1.3 miljoner invånare och utgör tillsammans med Hawaii det stora turistmålet för japaner. Antal icke japanska turister är per år 136.000 men de japanska turisterna utgör mer en 5 miljoner varje år.. Så den stora inkomstkällan är turism. Det finns också stora amerikanska flygbaser som förmodligen genererar en del pengar. Okinawa införlivades så sent som i slutet på 1800 talet med Japan. Innan dess var man ett eget kungadöme

Under andra världskriget så stod det enda stora slaget på japansk mark på Okinawa. Detta är en riktigt mörk fläck i den japanska historien därför att så många civila led eller dödades under de ca tre månader som striderna tog. Vi tänkte att det är lika bra att lära sig mer om detta så vi beslöt att åka till det museum/minnesplats som finns på den södra delen denna första dag. Detta museum är byggt för att befästa något som kallas " The Okinawa heart" vilket betyder att man till varje pris vill undvika krig i framtiden. Det var tämligen lätt att förstå när vi gick genom museet och såg utställningarna. Kriget var mycket brutalt och i dagens ljus ibland svårt att förstå. Den civila befolkningen drabbades hårdast och det som kändes värst var de ögonvittnesskildringar som fanns nedtecknade i slutet på museet. Den japanska armen var ohyggligt barbarisk mot den egna befolkningen.

Museet och parken framför, sett genom ett av monumenten

Efter museet gick vi också runt i den park där det bla finns minnestenar över alla stupade oavsett nationalitet.

Minnesstenar över alla stupade

Efter detta besök så var det dags att åka norrut. Vi hade hyrbil och tog den betalväg som går längs med ön. Vårt hotell ligger på den norra delen men ön är inte så stor så det tog ca en timme att ta sig dit. Väl framme hann vi med en sen lunch innan vi kunde lägga oss vid poolen för några timmars avkoppling i den 27 gradiga värmen.

Äntligen

2008-10-20T15:26:00.000+02:00

hittade vi till en golfrange i helgen. Hade inte rört klubborna sedan i sommras. Ranger finns lite överallt här i olika former. Denna var byggd i tre våningsplan med 18 platser på varje. Endast 110 meter lång och dessutom ovanför en parkeringsplats! Så under nätet stod det bilar parkerade. Intressant! Slagen satt som tur var hyfsat eftersom vi tänkte försöka spela nästa vecka på Okinawa.

Efter lite handlande och mat samt cykelutflykt och därpå löptur så avslutade vi kvällen i Chinatown med middag. Tyvärr är det svårt att hitta några bättre ställen här så vi håller oss nog till andra nationaliteters maträtter i fortsättningen.

Vi ägnade också en hel del tid åt hur vi skall bygga i Mauritzberg. Tanken är att processa alla idéer här i Japan så att vi kan begära in offerter när vi kommer tillbaka till Sverige.

Söndagen var vikt åt ett besök på Bic Camera (och IKEA) som är en gigantisk elektronikaffär. 6 våningar i Shin Yokohama station. Anledningen var att Agnes skall på lägervecka idag måndag till Izu halvön och behövde en kamera för sin redovisning av veckan. Vår gamla Ricoh kamera har gett upp med mindre än ett år på nacken, men tyvärr så ligger garantisedeln någonstans i huset på Blomgatan så det blev till att köpa en ny. Hade fastnat för en Sony men tyvärr visade det sig att de inte kom med Engelsk meny om man inte klev upp i pris så det slutade med en illröd Nikon coolpix. Hoppas den blev bra! IKEA var nästa punkt på dagordningen. Där blev det lite gott och blandat och som avslutning två svenska västgötaostar!

Resten av dagen ägnades åt middag, samt lite samtal till Sverige via Skype!

Måndag är helgdag

2008-10-15T15:08:00.000+02:00

denna vecka också. Väldigt vanligt med måndagar som helgdag under hösten, nästan två i snitt i månaden, men tyvärr inga ledigheter under våren förutom en som kallas Golden week och ligger i början på maj.

Denna helgdag så var vädret väldigt fint och då åkte vi till Enoshima. Det är en klippö precis utanför kusten ca en timme från Yohohama. Men det är bara några hundra meter utanför kusten och alltså så nära att man har en bro över. Stranden som ligger på fastlandet har vulkansand och Enoshima har olika stensorter och eftersom Fuji ligger enbart ca 5 mil härifrån så kan man lätt föreställa sig att ön uppstod vid ett av Fujis utbrott. Fast det är bara mina egna fantasier..

Dit kom vi via Kamakura och ett lokaltåg, Enoden line, som gick förbi husväggar och snirklade sig fram längs kusten, och följdaktligen tog ett tag. Vi skyndade oss att ta plats på "rätt" sida med utsikt mot havet men glömde förstås att det blev ett helt fullpackat tåg eftersom det var helgdag så vi såg inget i alla fall. Väl framme så var det redan dags för lunch. En av våra favoriter här är indiska restaurranger och det blev det idag också. Vanligt är nanbröd med olika curryröror, och idag kompleterade vi med raita och en ny variant på lassi. Vi har hitills mest druckit mangolassi som vi också gärna blandar ihop hemma. (Blanda 1 del mangojuice med 4 delar drickyoghurt och mycket is). Annars vill åtminstone Johanna helst äta italienskt, men det blir också lite tjatigt i längden..

Enoshima i sig var relativt turistiskt men ganska intressant ändå med vackra utsiktpunkter och många falkar som svävade på uppvindarna. Det fanns också många fiskare som tog vara på att det gick att fiska från stranden, eftersom det är en klippö. På ön finns också ett stort utsiktstorn samt en trädgård som man kan besöka men det hann vi inte med denna dag. På vägen tillbaka över bron var det ett antal vattenskotrar som ville dra uppmärksamheten till sig med diverse konster. Lite kul men ganska öronbedövande också.

Långhelg

2008-10-12T14:56:00.001+02:00

Som nästan började i torsdags, näe det var inte sant. Men För Agneta och Johan stämmer det nog för de åkte till Nikko som är en plats ca 13 mil från Tokyo. Det var tydligen mycket fint och vackert då höstfärgerna kommit uppe i bergen på 1400 meters höst. De bodde också helt japanskt i ett japanskt hotellrum med egen onsen, samt fick en överdådig middag med ca 30 smårätter som serverades på rummet. Dagen därpå väntade de på frukosten på rummet men den serverades gemensamt.. De var i alla fall väldigt nöjda.

Jag roade mig med att gå på 10 minuters samtal med diverse lärare som tjejerna har. Det blev ganska intensivt, men eftersom det bara var lovord så var det givetvis väldigt kul. Det är rätt intressant att de har kommit in i skolan här så snabbt, de har ju bara gått i skolan i drygt två månader ännu. Engelskan är inget som helst problem vad det verkar och förhoppningsvis har de med sig detta resten av livet.

Själv har jag nu börjat med Japanska lektioner och hade min andra lektion på fredagen, men måste nog konstatera att jag har fallit från att vara bäst i familjen (fast på låg nivå) till sämst i familjen så nu får jag nog ligga i litegrann för att inte bli alltför akterseglad..

Efter att Johan och Agneta kommit hem på fredagskvällen så åt vi lunch på Papa David, en italiensk restaurang som var mycket bra. Till primi piatti blev det risotto med färsk tryffel för att nämna ett exempel på vad vi åt. I Italien har man ju carpaccio, dvs tunna skivor av file som man äter rått. Här i Japan har man förstås även det men också carpaccio på fisk, då blir det som sushi eller sashimi, dvs rå fisk. generellt gäller att man äter den japanska maten råare än vad vi är vana vid, tex om man äter fisk så kan den trots att den är stekt fortfarande vara lite rå i mitten. En av de restauranger som vi brukar frekventera på jobbet, Kafuna, har Magurodon, som är en skål med ris i botten, lite grönsaker, men framförallt rå tonfisk samt rå tonfiskröra och ett rått ägg. Låter lite konstigt när jag skriver om det men det är ganska gott! Vi konstaterade att råvarorna håller väldigt hög kvalitativ klass här vid dagens middag.

Igår skulle vi jag och Johan göra en utflykt till Yokohama station där det finns flera olika "department stores". Fast vi kom bara till Yokohama stadion, och där hade en basebollmatch i proffsserien just startat och då ändrade vi planerna och gick in där istället. Yokohama Bay Stars vann till slut matchen över Hanshin Tigers med 5-4, vilket medförde att de senare missade ligasegern. Det var en ganska spännande match, där det dock var lite segt ett tag i mitten men tog sig mot slutet då vi tom fick se en homerun. Baseboll karakteriseras av att det är långa perioder då inte så mycket händer men sedan när det börjar lukta poäng så stiger spänningen drastiskt. Inramningen av matchen var också mycket bra med mycket sång och hejarramsor. Man förstod givetvis inte allt, men vi uppfattade att man hejade friskt på de olika spelarna i Yokohama när de kom in för att slå eller kasta.

Idag har vi gjort en långpromenad runt Yamate som vi avslutade med en fin fika på The bluff. Det var en rejäl kopp cafe latte, med en stor bit tårtbit som satt väldigt bra. Sedan behövde vi ingen middag förrän till kvällen... Men innan dess så skulle vi ta en sväng till och började gå mot havet. Det är alltid aktiviteter här och idag var det motorcykelträff i Yamashitaparken, oktoberfest med wurst, sauerkraut och weissbier vid Redbrick house. När vi gick vidare mot World Porter så var det Jazzafton i staden och där fanns ett liveband som spelade. För att göra något annat så tog vi till slut en berg-och-dal banetur! vid det nöjesfält som ligger vi World Porter. Det speciella med den är att den banan går ner mitt i en liten damm, så det verkade lite spännande.. Men det hela gick så fort så man uppfattade inte så mycket av det men det gick fort nog för att vara spännande ändå...

Imorogn åker Johan hem och vi har helgdag här så vi får se vad vi hittar på, förmodligen skall vi vara ute så mycket vi kan. Det är fortfarande shortsväder, i alla fall för svenskar:-) och det ser ut som att morgondagen blir solig liksom fö resten av veckan. Det verkar också som om det fina sommarvädret som skall vara i oktober nu börjat infinna sig, hoppas jag i alla fall....

Naturkrafter

2008-10-08T13:49:00.000+02:00

kanske man inte kan tala om när det gäller finanskrisen och börsnedgången. Det verkar dock väldigt allvarligt så vi får hoppas att det inte blir värre. Det kan ju drabba många företag och skapa turbulens på många håll. Här i Japan verkar dock ekonomin vara starkare och jag har inte hört om några motsvarande kriser. Tvärtom så köpte Mitsubishi, "min bank", en stor del av en amerikansk investmentbank.

Men lite naturkrafter fick vi ändå känna på idag då det var en skaplig jordbävning som skakade om vårt kontorshus. Det är på 18 våningar, men Ericsson har 5 av dessa. Jag råkade befinna mig på andra våningen där det kändes ganska bra fast min arbetsplats ligger på 16e våningen. För övrigt så har regnet plaskat på under några veckor så trots att tyfonsäsongen nu skall vara över så kommer det fortfarande mycket regn. Annars skall oktober, november och december vara fina månader med svensk sommarvärme åtminstone i början av hösten. Luften lär också bli torrare än det vi har haft hittills sedan vi kom i Augusti.

Imorgon far Agneta och Johan på en resa till Nikko, som är känt för fina tempel och vacker natur. Vi får hoppas att de får bra väder på den resan då de tänker sig att vandra lite i bergen. jag får roa mig med utvärderingar i skolan av tjejernas skolarbete. Det skall vara "kvartssamtal", fast på 10 minuter. Och man har fått boka in de ämnen där man vill träffa läraren för utvärdering. Skall bli intressant att se hur de genomförs.

Helgaktiviteter

2008-10-05T13:53:00.000+02:00

I helgen har vi dels varit till Tokyo på lördagen och i dag har vi gjort den stora Yokohama turen. Igår så gjordes lite knivinköp på Kappabashi dori, där alla kniv och köksaffärer ligger. Det finns ju många knivmärken men dom kända Globalknivarna kan man köpa för ca halva priset här. Sedan finns många andra knivar som är dyrare och som verkar väldigt fina. I tunnelbanan när man kommer dit så finns det annons för anställda på SAS och Ericsson, så det verkar inte helt ovanligt att svenskar köper knivar här. Det är tom så att i den affär som jag varit i några gånger nu så finns det lite skyltar på svenska som förklarar vilka Globalknivar som skall vara till vad...

Johan köpte 3 set med sig och vi köpte den stora grönsakskniven. Mycket trevlig att använda. Därefter så gick vi rundan ner till de gågator som omger Shojinj templet. Det finns en hel del att se runtomkring, allt ifrån kommers till ett tempel och en fin japanska trädgård med guldfiskar. Därefter ringde tjejerna som hade hoppat av tåget i Ginza för att gå på Japans första H&M som öppnade för några veckor sedan. Det var tydligen 30 minuters kö bara för att komma in... Det inhandlades några linnen och en plånbok till Agnes.

Vi träffades sedan i Ueno för en mycket sen lunch och det blev en pizza i OICITY. I Ueno går tågen på upphöjda pelare och under dessa så satte amerikanska armen upp sitt högkvarter när man kom till Tokyo. De känns som att man inte vet så mycket om detta då man mest fokuserar på Europa när man läser om andra världskriget i Sverige. Men allt sedan dess så är USA och Japan tätt förknippat med varandra som jag rapporterat om i tidigare blogginlägg. Idag så används dessa prång till affärer av olika slag, många är extremt små på bara ett par kvadratmeter.

På den västra sidan om dessa så finns en marknad och där fanns väldigt mycket fisk och annat. Det finns också en extremt dyr svamp, kallad Matsutake (kransmuserong, goliatmuseron), som kostar 12.000 yen för tre stycken svampar, ca 750 SEK. I början på säsongen kan den kosta mycket mer. Tydligen så finns denna svamp även i norra Sverige, men där har ingen brytt sig om den. Det upptäcktes så sent som 1999 att det var samma svamp som i Japan. Den borde man hitta i Sverige och exportera till Japan..

Idag har vi tagit stora turen i Yokohama och även hunnit med lite shopping. Vi började i Yamashita parken där vi sprang på en årlig utställning av fotografier som ett skeppsrederi ordnade. Alla bilder var tagna av sjömän inom förtaget och det var mycket fina bilder. Vi träffade också en kapten inom företaget som mycket väl kände till Sverige eftersom han bott tre år i Tönsberg i Norge.

Därefter så gick vi ut på den fina Osanbashipiren som är relativt nybyggd. Den har ett fantastiskt plankdäck som böljar fram. Här lägger kryssningsfartygen till och det händer mycket annat, idag tex ett bröllop på piren.

Sedan gick vi vidare och han med både en lunch samt fika på Bay Quarter. Johan köpte ett par Asics träningskor som ligger på mindre en halva priset jämfört med Sverige. Själv köpte jag ett golffodral för flygresa eftersom vi snart skall till Okinawa och bla spela golf. Totalt var vi ute 7 timmar så det var en rejäl tur..

En liten vardagsupplevelse

2008-10-04T11:45:00.000+02:00

På fredagen så åt vi lunch på en japanska restaurang. Den hade den moderna inredningsvarianten av en klassisk japansk restaurang. Det innebär att man tar av sig skorna när man kommer in, och lägger dom i ett skåp. I den moderna varianten så kan man låsa skåpet också. Därefter sätter man sig ner, kalssiskt så sitter man i skräddarställning och med ett bord som är ca 30 cm högt. För en annan så sitter man inte länge i den ställningen...

Men även japanerna har nog tyckt att den är lite jobbig för i den moderna varianten så har man gjort en liten "grop" under bordet som man kan stoppa ner fötterna i. Så det ser fortfarande ut som om man sitter på golvet men i själva verket så sitter man nästan som på en vanlig stol.

Så långt allt väl, men just idag var det en sämre dag för en av servitriserna. Hon balanserade nämligen två brickor, ganska stora, och oklart vad hon gjorde, men ena brickan började svaja och givetvis föll skålen med misosoppa av, ner på golvet och och mot mig som sitter på golvet. Så skjortan och byxorna fick sig en rejäl stänk av misosoppa. Servitrisen givetvis helt förkrossad. Det blev lite varmt på ryggen men annars gick det ganska bra ändå.

Efter maten så skulle vi så betala. Undrade givetvis hur restaurangen tänkte sig hantera detta. Ställde mig avsiktligt sist av oss. Efter att övriga betalt så var det min tur, hmm, tänkte sig ägaren möjligen bjuda på lunchen, men icke, det var bara att betala. Lite fundersam om han inte hade tänkt sig någon kompensation så klämde jag ur mig: "dry-cleaning??". Då visade det sig att han var förberedd, ur sin japanska rock drog han nämligen fram ett kuvert. Aha, typiskt japanskt, inte visa övriga kunder någonting, bara hålla masken.. Efter att ha lämnat restaurangen så kunde jag så öppna kuvertet, och där hade han lagt i 2000 yen, ca 120 SEK. Första (och förmodligen enda) gången som man fick vara med om att kuvert överlämnades med pengar. Något som inte är så ovanligt annars. Och kuvertet är till för att man inte skall se hur mycket pengar som skiftar ägare. Så totalt sett en liten olyckshändelse som resulterade i en liten intressant upplevelse..

Tiden går fort

2008-10-02T15:00:00.000+02:00

konstaterade vi just. Nu har vi varit här 9 veckor redan sedan 1 augusti. Och själv har jag jobbat 5 månader här nu. Tempot på jobbet bidrar förstås till att man inte hinner tänka efter så mycket. I går var jag på ett kundmöte (som gick bra, man ville mest ha lite förklaring till lite utestående saker som vi har kvar, jag var lite orolig för att det skulle bli mer skällning, men det blev det inte) och efteråt så åkte jag hem istället för att åka till jobbet igen. Så jag var hemma redan 17.30. Och då blev kvällen ovanligt lång så vi hann med en långpromenad i Yokohama på kvällen. Det märkliga var dock att det nästan kändes som att man smet hem lite för tidigt, så jag antar att man börjar bli lite Japaniserad. Imorgon har vi ett beslutsmöte mellan 17.30 och 18.30, på en fredagkväll och det är inget märkligt här, och man har trubbats av så till den grad själv nu att man tycker att det är väl ok, innan man inser att det är ju närmast otänkbart i Sverige...

Fast imorgon kommer min bror Johan hit på besök så jag får se till att besluten tas snabbt så att jag hinner med tåget och är hemma till 19.00 i alla fall. I slutet på oktober åker vi som sagt till Okinawa och dagen efter att vi kommer hem så kommer Anders och Karin på besök. Agnes skall dessutom göra en "Field Study" på Izu halvön med skolan veckan innan Okinawaresan, så i oktober och november händer det mycket här. Skolresan sägs vara mycket uppskattad och intensiv, bland mycket annat skall de tydligen paddla havskajak, man blir lite avundsjuk ju..

Vi bor inte så långt från Yokohama stadion, som är en baseball arena. I helgen är sista matcherna i proffsligan så det gäller att passa på om man vill se den, fst de startar väl snart efter nyår igen så det går väl att ta igen senare. Apropå sport så följer jag som vanligt Timrå IK och kan konstatera att man slog LHC förra helgen. Den satt bra!

Oktoberresa

2008-09-28T06:35:00.000+02:00

Nu har vi bestämt att vi åker på en 5 dagars semester till Okinawa i slutet på oktober. För er som kommer ihåg så utkämpades många slag där under andra världskriget. I praktiken skövlades huvudön helt (det finns många andra öar också), av amerikanarna men även av japanska styrkor som tvingade in Okinawaborna in i den japanska armen under slutfasen av kriget fast det i praktiken redan var förlorat. Något som känns lite märkligt är att den amerikanska militären fortfarande är väldigt närvarande speciellt på Okinawa men även i resten av Japan. Det finns hela 40.000 amerikanska soldater i Japan fortfarande..

Banden mellan USA och Japan är mycket starka och man kan förstås förstå det med tanke på den amerikanska närvaron i Japan. När man ändå är inne på detta område så kan man fundera på alla poliser och vakter som finns i Japan. det är väldigt vanligt med små polisstationer i gathörnen. Man ser ganska många polisbilar på gatorna också. Fast i landet "Kontrast", där man ibland är extremt noga med att följa regler så verkar det som om vissa trafikregler inte alls behöver följas, tex går man nästan aldrig mot röd gubbe, men cyklister kan cykla precis som man vill, tex på trottoarer, vilket medförde att vi todde att det var så man skall göra men egentligen så gör man det bara för att det är lite enklare och inte straffbart. Man kan också cykla mot trafiken på enkelriktade gator utan att någon mötande bilist blir upprörd. Man kan till och med cykla mot trafiken på flerfiliga vägar utan trottoarer eller sidoytor så att de mötande bilisterna måste väja för cyklisterna som inte har någon rättighet alls på sin sida, men inga upprörda miner eller annan upprördhet kan överhuvudtaget spåras.

Nog om detta, på Okinawa som räknas till det stora japanska semestermålet tillsammans med Hawaii, räknar vi med att kunna spela några golfrundor samt göra lite utflykter, möjligen till någon mindre fin ö, samt förstås koppla av vid pool och strand. Resan tar ca två timmar med flyg och sedan har vi hyrt bil. Enda problemet är att jag inte har något japanskt körkort ännu. Det verkar som om jag kan få ett Internationellt körkort utställt av Motormännen och då är det nog en enklare lösning än att fixa det japanska körkortet. Problemet där är att den tjänsteman som skall utfärda körkortet i Futumatagawa är extremt noggran och om han inte kan hitta något fel i ansökan så hittar han gärna på egna regler. I mitt fall så gick allt bra efter det att jag hittat en japanska som kunde tolka , (det finns andra på kontoret där som pratar engelska, men regler är regler, har du ingen japansk tolk med så kan du vända direkt för så är regeln). Och eftersom han är högst uppsatt tjänsteman så kan ju inte flickorna på kontoret innanför prata engelska med utlänningarna, då kommer han ju helt på mellanhand. Men efter att ha väntat i 3,5 timmar så visade det sig att jag måste bevisa att jag varit i Sverige i minst tre månader innan jag kom till Japan. Vad nu detta har med min förmåga att köra bil är helt outgrundligt. Bor man i Tokyo så går man till ett annat kontor och där finns inte dessa problem utan där kan man mycket enklare få ett japanska körkort om man har ett svenskt utan uppkörning, andra tester eller generellt strul, vilket är vad man skall få.

Till helgen får vi nästa besök, nu av min bror som kommer att vara här i 10 dagar, och titta på omgivningarna samt åka på någon resa. Då kommer också några grejor från Sverige, det skall bli kul att träffas!

Kamakura

2008-09-23T13:15:00.001+02:00

Idag har det varit helgdag, det är ju höstdagjämmningen och den skall firas. Det känns som om hösten är nära nu men idag har det ändå varit en fin sommardag med kanske 25 grader och nästan klarblå himmel. Som vanligt så är det kortbyxor som gäller. Men trots allt så är nu mornarna lite kallare och det kanske var 20 grader igår morse. Då fryser man lite grann eftersom man är van vid att det skall vara så varmt nu. Helgen var rejält regning så det var lite återbetalning för denna tror jag. Barnen gick dock i skolan så jag och Agneta hade en egen dag.

Efter lite fundering på om vi skulle spela golf så beslutade vi att det var lite för krångligt utan bil och utan en bokad tid, vi får ha lite bättre framförhållning nästa gång. Så istället bestämde vi oss för en hike fråm Kita-Kamakura till Kamakura och The Great Budda. Tåget tog ca 30 minuter och vi var inte ensamma om att kliva av i Kita. Det finns väldigt många tempel att se och de flesta är i bruk så det är inte bara turistattraktioner utan Japanerna använder dem för att be vid. Templen är som regel uppbyggda av trä med stora tak men oftast inte så många väggar. Man offrar en slant, ber en stund och avslutar med en dubbelklapp, men det har jag beskrivit förut tror jag.

Efter en stund så hittade vi starten på hiken, och det skulle vara 3,5 km till The Great Budda. Det var det förmodligen också men det var betydligt mer upp och ner än vad jag förväntat mig plus att det hade regnat en del som sagt, så det var ganska lerigt och lite svårt att framförallt ta sig ner från kullarna. Beväxtligheten är nästan tropisk här, mycket bambu, cederträd tror vi, palmer, bananträd och så vidare. Vi något ställe var det så tätt att hade man slängt sig in mot buskaget så hade man bara studsat tillbaka..

Stigen fortsatte upp och ner och till slut såg man havet. Efter det så kom vi snart ner till Buddan som är ljuten i bronsstycken som sedan fogats ihop. Detta för 750 år sedan och man också kan gå in i den. Detta är en stor turistattraktion och det lär vara den största buddan i Japan tillsammans med en annan budda.

Efter detta skulle vi hitta en restaurang för lunch men tyvärr var det fel på de vi fann på den ena eller andra sättet så till slutet blev det en hamburgare, trist. Sedan gick vi upp huvudgatan som har en alle med körsbärsträd i mitten, där skall man gå när körsbärsträden blommar mars nästa år. I änden på denna finns också ett tempel och här hölls ett bröllop. Lite speciellt ett hålla ett sådant med så många turister runt omkring men som sagt, templen används här. Det finns ytterligare en gågata med olika affärer som vi tog tillbaka mot stationen och där hittade vi till slut ett cafe som höll för våra hårda krav, efter hamburgaren.. på vad vi ville ha. Det blev varsin cafe latte med en Mother Chokolat (en chokladmousse kaka) till mig och en dubbelvåffla med blåbärssylt, ost, grädde och glass till Agneta. Väl förtjänt efter allt travande.

Sedan var det bara att ta tåget hem. Eftersom vi inte har någon bil, vilket jag ondgjort mig ett flertal gånger, så blir handlandet lite omständigt. Så jag tog på mig att cykla till Homes (större affär som har det mesta), för ett basinköp, dvs vatten, yoghurt och vin. Och lite annat förstås. Därefter har vi kalasat på en potatisgratäng med kött. Inte så ofta vi äter helt kött på det sätt som vi gör hemma.

De första betygen trillar in för tjejerna, de kommer som mail till mig! och hittills har det gått bra för dem så de har kommit in bra i skolan.

Tyfoner och andra oväder

2008-09-21T05:03:00.000+02:00

I torsdags så hade vi liten kickoff med jobbet. Det var inte så ambitiöst men det blev lite mat och dricka som företaget bjöd på. Sedan blev det också en klassisk karaoke. Eftersom mina sångkunskaper inte är så fantastiska så hade jag inte för avsikt att sjunga men när det blev Mamma mia, samt My way, så var det dags. Som tur var så sjung vi tre stycken så mitt bidrag förstörde kanske inte alltför mycket..

Sedan har vi gått och väntat på tyfonen som startade någonstans nere i Filipinerna och sedan gick över Taiwan för att sedan snudda vid Japan. Den hade nog urholkats på vägen för även om det kom ganska mycket regn på fredagkvällen så blåste det inte såmycket. Efter tyfoner blir det oftast fint väder så igår var det ganska klart och blått och fortfarande varmt ca 27 grader. Det känns som ganska lagom väder nu, även om det kan få vara lite kallare. Agneta tycker att det är jätteskönt med vädret här när man läser att kylan har börjat komma i Sverige... Igår så tog vi det mest lugnt och jag och Agneta åkte och köpte tidningar och en bok samt fikade, medans Johanna var på sin cross country tävling som denna gång gick på den Amerikanska militärbasen i Sama. Det var tydligen en riktig lerbana för hon hade varit rejält lerig. Alltså lite ordentlig cross country. Agnes spelade sin andra tävlingsmatch i tennis och även om hon förlorade med samma siffror som förra gången, 6-2, 6-3, så tyckte hon att det gick ännu bättre denna gång.

Inatt vaknade vi av den första ordentliga jordbävningen sedan vi kom hit. Den kändes tydligt och det skakade samt klirrade lite grann. Dock inte alltför mycket. Sedan hade vi tänkt åka till en golf range men det är en bit till närmaste range och nu har det börjat regna så vi får nog göra något annat efter bloggskrivandet..

Lång dag idag

2008-09-17T14:09:00.000+02:00

hemma först vid 20.00 igen. Så får försöka koppla av med en film ikväll. Det vi annars har börjat titta på är fler semestrar i Japan. Närmast funderar vi på att åka till Okinawa. Det kan nog närmast liknas vid Japanernas Mallorca. Men det verkar vara fina subtropiska öar, som nog har en del att erbjuda. I så fall åker vi i slutet på oktober. Vi hoppas också hitta några golfbanor där.

Den andra resan vi funderar på är vid Jul/Nyår, då tankarna ligger på att åka till Niseko på Hokkaido och åka skidor. Niseko lär vara Japans bästa skidåkning och därmed en av världens bästa. Vi får se hur det blir.

Långhelg

2008-09-15T10:39:00.000+02:00

Söndagen vistades vi i Tokyo, där vi först var till Meiji shrine. Jag har varit där förut och tycker att det är en väldigt vacker plats i Tokyos landskap av skyskrapor, betong och asfalt. Detta byggdes för att ära kejsare Meiji, som var den som öppnade Japan runt 1870 efter 200 år av isolering.

Bröllopsprocession i Meiji shrine

Därefter blev det lunch på ett kafe bakom gatan Omotesando, som är en av paradgatorna i Tokyo, lite som Champs Elysee i Paris. Här finns alla designaffärer med kända märken, dock lite tröttande i längden att gå för det är mycket folk och man handlar ändå inget från dessa affärer. Efter en kaffe på Starbucks så gick vi en liten bit till och där fanns en del nyare byggnader där Pradas hus stod i särklass tyckte jag. Eller vad säger ni?

Idag hade vi tänkt åka till kusten och bada vid Enoshima, men vädret var mulet så vi var lite rädda för regn. Istället åkte vi till Sankeien Garden, ett område på 175.000 m2, som bombades ganska ordentligt under kriget, men som är återuppbyggt med byggnader från andra delar av Japan. Det var intressant att se hur man byggde hus på 15oo talet i Japan. Lite som man föreställer sig.

3 dagars helg

2008-09-13T16:25:00.000+02:00

är det denna helg, dock lite oklart vad som firas men tror att det är en skördehelgdag på måndag. Det är ganska bra med helgdagar i Japan på hösten , nästan två per månad. Fast på våren finns bara "golden week" i början på maj, sedan är det inte mycket mer..

Idag var vi och tittade på Johanna som sprang cross country för sin skola YIS, Yokohama International School. Förra veckan var det i Tama, idag i Negishi park ca 20 minuter med cykel från där vi bor. Till Tama åker de buss. Men idag var det ju nära så vi passade på att titta. Johanna tog i vad hon kunde och hävdade efteråt att hon aldrig varit så trött. Hmm, lite lustigt med tanke på att hon simmat SM ett antal gånger tyckte jag. Men hon fick stöd av mamma som sa att man blir trött på ett annat sätt när man simmar. Okej då..

Agnes hade tennistävling där de åkte iväg till ISSH, International School of Sacred Heart. För henne var det första gången som hon tävlade i tennis och hon är inte så speciellt tävlingsvan, så hon var ganska nervös när hon for iväg med tåg till ISSH. Hon rankades trea i laget av sju och fick då möta en tjej som var Senior dvs 3 år äldre än henne. Hon förlorade med 6-2, 6-3 vilket var helt ok med tanke på åldersskillnaden samt att det var första gången som hon spelade en tennismatch. Det var mycket bara med att räkna scoren... Så hon var helt nöjd trots förlusten. Fast hon stukade foten alledeles i början. Det blev en bra ursäkt för att inte hjälpa till hemma senare..

Det var mycket varmt men fint väder idag igen, 30 +, så vi var inne en stund efter att vi kom hem. Fast först stannade vi till på Jack Rabbit (en resebyrå med engelsktalande personal), för att kolla lite på resor. Kanse till Okinawa på novemberlovet samt åka skidor på Hokkaido i vinter, vi får se vad det blir...

Senare så bestämde vi att det var lika bra att ta en IKEA resa igen, vi hade först tänkt ta den imorgon men eftersom de har öppet alla dagar mellan 10-21, så var det lika bra att ta det idag. Så Agneta, Johanna och jag åkte iväg med tåget, Agnes hade ju sin fot.. Det tog en bra stund, IKEA har sina gångar man skall följa och bara det tar ju en god stund. Vi lyckades samla ihop tre fulla blå kassar med mindre prylar samt diverse mat. Efter det bar det av hemåt med Ikea bussen som går till Shin Yokahama där jag jobbar (inser att det är svårt att fälja geografin för er som till äventyrs läser detta). I stationsbyggnaden finns diverse affärer. Tex Bic Camera vilket är en elektronikaffär i 5 plan med otroligt utbud.. Det finns också en affär som specialiserat sig på import av utländska varor och där inköptes ett stycke parmesanost. Vidare finns det ett hyggligt bageri där man kan köpa lite mörkare bröd (en German) vilket annars är en bristvara i Japan. Kolhydratrik mat är något som kommit på senare år och speciellt brödbutiker har vuxit upp som (jäst;-)svampar ur jorden, men det är oftast ljust bröd typ pain riche och det är alltså svårt att hitta lite mörkare bröd. Det skulle man kunna baka själv, fast den enda jäst som vi hittat är torrjäst så det är inte så enkelt.

Väl hemma så blev det kvällsvard på gravad lax, gravlaxsås och tunnbröd. Samt Sake för undertecknad. Mycket gott!

Imorgon är planerna oklara, kanske Tokyo men inte om det är för varmt hävdar jag. Idag var det grand opening för H&M i Ginza, den första H&M affären i Japan. Det lär ha varit tämligen många där.. Nä, då åker jag hellre till havet och badar... Vi får se!

Tack till er som kommenterat mina små inlägg om livet i Japan, det är kul att det kan roa några! Skall snart komplettera med lite bilder från där vi bor!

Mitt i veckan

2008-09-11T15:32:00.000+02:00

dvs igår onsdag så träffades Magnus Senneryd och jag i Shinagawa och käkade samt drack några öl. Magnus är i Tokyo på mässa för BT och visar truckar. Det var kul med lite uppdatering på vad som händer i Linköping. Det blev en middag på the Outback i Shinagawa och är precis som man kan gissa en Australiensisk krog med bra kött. Dt var nog första gången här om jag ätit en rejäl köttbit.

Annars har vädret nu börjat bli lite mer "normalt" dvs runt 23-25 grader idag vilket känns lite kallt. Kroppen vänjer sig ju vid högre temperaturer så nu tycker man att det drar lite kallt.. Fast i kväll cyklade vi bort till Landmark Tower som är Japans högsta bebodda hus 296 möh och köpte nya löparskor till Johanna. Då var det inte speciellt kallt i alla fall. Hon håller på med Cross Country i skolan men det finns ju bara asfalt och sten här och de underlagen är ju hårda så hon har fått lite problem med domningar och dessutom benhinnorna. Hoppas det blir bättre nu.

Agnes har tyckt att det varit jobbigt med spanskan och att läraren ställer höga krav så hon har fått ligga i en hel del, men det verkar göra resultat för nu hade hon 96% rätt på ett prov så det var hon (och vi) mycket nöjd med. Den ende som hade lika bra var en elev från Brasilien..

Till helgen blir det en 3 dagars ledighet för den 15e är en helgdag, så vi få se vad vi hittar på då. Kanske en tur till havet och badar, det borde vara ganska varmt ännu. Dock verkar det som om Jelly fish säsongen är här. Vad är det då ? Jo, maneter som man kan bränna sig på...

En liten lugnare helg

2008-09-07T15:07:00.000+02:00

har det varit denna helg. Vi återhämtade oss lite efter Fuji. Sedan var det lite fix som behövdes, bla fixa SIM kort till tjejerna, det har känt sig helt utanför, i alla fall i början utan mobiler men sedan avtog det en hel del. Det går tydligen att klara sig utan mobil... Sedan var det en del städning av vardagsrummet, ordan med av papper, fixa med suround ljud osv så att nu känns det mesta avklarat..

Som belöning fick vi gå på restaurang och vi landade till slut på La Boheme som låter aningen franskt men som visade sig vara hel italienskt, till Johannas förtjusning, fast vi tycker ju alla om italiensk mat. Det visade sig var en riktig ok restaurang med bra mat och vin till ett mycket rimligt pris. Fast nu måste vi testa lite mer japanskt och kinesiskt, vi bor ju faktiskt på gränsen till China town i Yokohama, och alledeles runt hörnet finns en restaurang från Sechuan, vilket är ett område i kina som verkar ha lite mer stark mat.

Det bekräftades av Mikael Näsberg som var och hälsade på oss idag. Micke är i Tokyo i jobbet och passade på att komma ner till Yokohama över dagen. Micke har för övrigt bott i Peking i nästan 4 år så han kan Kina bra. Efter lunch hemma så gick vi ut för en fika och gick först ner till Yamashita parken som ligger nere vid havet.

Därefter till Red Brick House som är gamla lager lokaler som sparats och gjorts om till trendiga kafeer och butiker. Där blev det en fika. Sedan lite sightseeing runt omkring. Vädret ligger stadigt runt 30 grader och är fortfarande väldigt fuktigt. Hoppas att det lägger sig lite grann, enligt de mer erfarna Japan resänärerna så kan det vara så här några veckor in i September men sedan kommer tyfon säsongen och då brukar det ändra sig. På tal om väder så kom det ett ordentligt åskoväder just när vi kom tillbaka hem igen, och det var kraftfullt men inte lika kraftfullt som det som var för några veckor sedan som var det våldsammaste som jag upplevt.

Framför ingången till Leyton House där vi bor

Utsikt från en av balkongerna, i bakgrunden Landmark Tower, Japans högsta bostadshus, 300 meter

Helgen går som vanligt fort och nu är det snart dags för arbets vecka igen.

Fuji-san

2008-09-03T14:16:00.000+02:00

Nu har vi gjort vårt Fuji äventyr. Det började med att vi förberedde oss med mat och dryck för bergsbestigningen på fredagen. Efter lördag lunch så började resan med tåg, först till Yokohama station för byte till Tokaidoexpressen, låter som ett snabbt tåg med det är som ett vanligt pendeltåg. Mot Kozu för vidare byte till Gotemba. Kozu ligger precis vi havet och då har vi tagit oss ett antal mil från Tokyo/Yokohama men fortfarande är det homogen bebyggelse dvs hus vid hus vid hus... fast tomterna kändes lite större här och inte som där vi bor där det ofta inte får plats något mer än husets bottenyta.

En trött och en pigg på Gotemba line

Från Kozu så tog vi Gotemba line i ytterligare en timme och det gick inte speciellt fort men det berodde på att det strax började gå uppför genom en dal som så småningom kom fram i en slags högplatå där staden Gotemba ligger. Vi hade tanken att köpa vår frukostmat här vilket inte var så lätt visade det sig, för runt stationen så fanns i princip inga affärer. Efter lite vandring så hittades hyggliga affärer men det tog lite mer tid än beräknat. Efter det så tog vi en taxi till det hotell där vi hyrt rum, japanese style. Det är precis som man kan tro, dvs tatami mattor på golvet (som görs av ett slags gräs, och luktar ganska speciellt när det är nytt), lågt bord med fyra stolar utan ben. Senare vid sänggåndet så rullar man ut madrasser och ligger på golvet. Med andra ord så används rummet för allting, precis som i ett klassiskt japanskt hem. Det enda jag var besviken på var toaletten som också skulle var japanese style, dvs hål i golvet, men det var en vanlig toalett. Kanske lika bra det...

Efter lite fika så tog jag och Agneta och badade Onsen. Det är i orginalform bad i en naturligt het källa. På hotell som detta har man gjort konstgjorda bad med naturstenar ute på ett slags balkong i det fria och det finns även inomhus. Innan man kliver ner i Onsen så måste man tvaga sig ordentligt, japanerna gör detta genom att sitta på en liten pall och tvätta sig mycket noga med tvättfat och tvättlapp. Lite opraktiskt om man inte är van men det blir en liten lugnare procedur än att slänga sig in i en dusch lite snabbt. Därefter kan man lägga sig i Onsen som håller 41 grader, givetvis naken. Eftersom det är ca 30 grader ute just nu så fryser man inte om huvudet och dessutom tar man med sin tvättlapp som man viker ihop och lägger på huvudet. Det hela påminner lite om bastubad vad det gäller avslappningen och det är mycket avkopplande och en mycket speciell känsla att ligga i ett så varmt bad utomhus under en svart himmel. När det är naturliga Onsenbad så får man en svavel doft med på köpet men den finns förstås inte konstgjord bad som detta.

Efter badet hade jag beställt middag på hotellet. Lite fegt så hade jag beställt western style, men det var mest för att öka sannolikheten att barnen fick i sig lite innan Fuji dagen därpå. Maten visade sig vara av franskt snitt och jag vill minnas att jag hade beställt en 5 rätters middag men det blev en 7 rätters av någon anledning. Det hela smakade väldigt bra och det till ett rimligt pris, 300 SEK per person. Mat är kanske det bästa med Japan.. Därefter rullade vi ut våra madrasser och knoppade in..

Morgonen därpå så vaknade vi tidigt med en fantastisk utsikt mot Fuji med staden Gotemba mellan oss och berget.

Fuji i morgonsol, innan dimman/molnen kom. De syns till höger i bild.

Anledning till den tidiga uppstigningen var att vi skulle med den första bussen 07.10 upp till 5e nivån på berget. Första frukost serverades 07.30 så därför fick vi göra en egen specialfukost på hotellet och på busstationen. Vi hade valt Subashirirutten, en av 4 rutter upp på berget. 5e nivån ligger på 1950 meter och Fuji är på 3776 meter så vi hade alltså 1800 meter ca i höjdled att ta oss upp.

Väl famme så fick vi och övriga en kopp buljong, trevligt initiativ, undrar vem som stod för detta? Efter den klara och fina morgonen så hade Fuji nu svepts in i moln, så nu vad det tämligen fuktigt vid starten, bussen tog 50 minuter så vi kunde då börja vandringen strax efter 8 och målet var att komma upp och ner på samma dag. Alternativet till det är att övernatta uppe på berget i någon av de hutter som finns på 7,8 eller 9 nivån. Och därifrån se soluppgången.

Vid starten av det hela. Bara glada miner.

Till en början gick vi på genom skog på stigar med en del sten, lite knöligt ibland men inga större problem. Dock började Johanna relativt snart att klaga på ont i vaderna. Hmm, hur skall detta gå.. Innan hade jag och Agneta sagt att förmodligen orkar inte Agnes hela vägen upp och då skulle Agneta stanna med henne på någon av stationerna tills jag och Johanna kom ner igen.

Efter ytterligare en stund så kom regnet och då var det bara att ta på regnkläder och trampa vidare, var redan genomblöt av svett så det gjorde ingen större skillnad. Det gick dock relativt bra upp till första stationen på 2400 meter där vi stannade för att äta. Eftersom regnet fortsatte så klev vi in under takutsprånget till stationen. Det var nog på gränsen eftersom man är tvungen att betala om man vill in och vila sig.. Vi fortsatte dock snart vidare mot nästa station på 2700 meter. Landskapet bestod nu mest av buskar och den svarta lavastenen och gruset var nu tydligare synbara. På väg uppåt så meddelade Agneta att hon började känna av höjden, vilket inte är ovanligt. Man kan få höjdsjuka när man bestiger Fuji.

Vid stationen på 2700 meter så var hon inte vidare pigg men ville naturligtvis vidare. Efter ytterligare ett pass i dimman så kom vi upp till 7e nivån på 3090 meter, detta efter 2.5 timmar.

Här tog vi en rejälare rast med pastasallad och kyckling. Agneta kunde dock inte äta något. Jag tyckte att hon skulle stanna här för hon såg inte pigg ut alls. Och utan mat och dryck kommer man inte långt. Hon kämpade dock vidare, det var ju bara knappt 700 meter kvar.

Nästa station ligger på 3200 meter och då tyckte vi att vi gått långt men alltså bara ytterligare 110 meter uppåt, och nu började det kännas ganska ordentligt för samtliga. Tjejerna turades om med vandringsstav eller Ipod, man fick inte ha bägge.. Agneta vägrade att ge upp utan fortsatte uppåt till nästa station, nu bara på 3250 meter och nu kändes det rätt tungt.. Dock vidare till nästa och sista stora som låg på 3400 meter. Här tog det definitivt stop för Agneta och det insåg hon själv, det var svårt att svara på frågor tom.. Så vi bestämda att hon skulle gå ner till 7e nivån på 3090 och vänta på oss där. Under tiden had tjejerna fortsatt uppåt, det var tydligt markerat var man skulle gå så det gick inte att gå fel.

Själv hade jag fått vila ordentligt och kände mig ganska pigg, hade dock tagit packning både från Agneta och Agnes för att underlätta och det började kännas nu. Det tog inte lång tid innan pulsen var i topp och man måste stanna. Så här efteråt så är jag osäker på om det var någon mer station eller om vi gick resten av vägen direkt upp. Upp till 3400 meter så kunde man gå relativ bra på en slags grusstig, men nu blev det mest lavablock man skulle förbi och man måste använda händerna för att dra sig förbi ibland och hjälpa benen så mycket som möjligt. Jag höll ett ganska bra tempo, jämfört med övriga klättrare och kunde passera en del. Det var dock ganska korta pass uppåt på ca 15 sek, en travers, pulsen i topp, vila ner pulsen, stappla vidare lite uppåt, vila stappla , vila osv. Steglängden var ca en fot dvs ena foten framför den andra utan mellanrum... Så det gick inte fort. När man skulle över lavablock så fick man vila först sedan ett stort steg uppåt, vila igen, ett steg till osv. Det var dimma inte bara i luften utan också i huvudet...

Sista 200 meterna så klarnade det och man kunde se toppen. Det kändes som en evighet bort och jag undrade om jag verkligen skulle fixa det vid några ögonblick av misströstan. Tjejerna lekte bergsgetter och dem kom jag aldrig ifatt, skyller på min tyngre packning. Till slut kom vi i alla fall upp på toppen till klarblå himmel och kunde njuta segerns sötma.

Agnes står och väntar på toppen på en långsammare pappa. "Tori" passerar man igenom

Fuji är ju en vulkan och har i mitten en vulkankrater som är konstigt nog väldigt vacker trots att det bara är sten och grus. Vi hittade en sittplats och kunde äte lite ytterligare innan vi vilade lite mer. Totalt hade vi ägnat strax över 5 timmar för att ta oss upp de dryga 1800 höjdmeterna.

Johanna och Agnes på toppen av Fuji, med vulkankratern i bakgrunden

Efter ca 45 minuter på toppen så påbörjade vi nedstigningen. Den skulle förstås bli lättare. Dock visade det sig snart att det inte var så enkelt. Eftersom man går neråt hela tiden så börjar det snart slita på lår och knän. Vi knallde neråt på långa traverser som bestod av löst grus. Jag tillämpade zick zack metoden dvs gick i slalomsvängar för att få lite olika belastning framförallt på knän och fötter. Många gick dock rakt neråt eller tom sprang, vilket verkade väldigt farligt. Trots försiktighet så ramlade jag en gång pga att gruset rullade undan under fötterna.

Nere på 7 enivån hittade vi Agneta igen. Vägen ner gick inte förbi samma stationer så vi var lite osäkra nere i dimman var vi var ibland. Hon mådde i alla fall mycket bättre och vi kunde fortsätta neråt. Strax kom vi till en del som gick rakt neråt, med mycket grus och sten, där det var ganska svårt att ta sig fram. Också eftersom man fick så mycket grus i skorna. Här började Agnes också att få riktigt ont i sina knän och det hade hon tyvätt resten av nedstigningen.

Det är brant nerför fast svårt att se på bilden...

Det hela fortsatte på samma sätt nästan hela vägen ner. Ett tag gick hon och jag baklänges och det skonade knäna lite grann. På slutet kom vi ner i skogspartiet igen innan vi var framme på 5 e nivån. 3 timmar tog det ner med minimalt med raster. Nedstigningen var egentligen minst lika tuff för kroppen som uppstigningen, men slet förstås på ett annat sätt. Vi hann precis med 17.00 bussen till Gotemba och därefter klaffade tågbytena perfekt så att vi var hemma vid 8 tiden på kvällen, tämligen slutkörda men ändå väldigt nöjda med upplevelsen och prestationen.

Efter detta så instämmer vi fullständigt i det japanska ordspråket: "Man skall bestiga Fuji en gång i sitt liv, men bara en dåre gör det två gånger"

Körkort

2008-08-29T15:21:00.000+02:00

kan vara bra att ha tänkte jag. Speciellet för att hyra bil. Det duger nämligen inte med svenskt körkort här. Så då måste man åka och få ett japanask körkort. Nåväl tänkte att det är ingen större grej, så åkte till amabassaden förra veckan för översättnig av körkortet som är steg 1. Därefter åker man till en drivng school som utfördar det japanska körkortet. Provade först i Samezu som ligger nära Tokyo. Givietvis funkade det inte då man bor i Yokohama, vad det nu har med saken att göra..

I går torsdag så blev jag då tvungen att åka till Futamatagawa, för motsvarande. Hade hört en del historier om denna plats så det var därför jag hade provat med Tokyo först. Det skulle vara en riktig tjurskalle där och mycket riktigt, när jag kom dit och förklarade att jag inte kunde japanska så struntade han fullständigt i det och fortsatte att prata på japanska. Som tur var så hade jag hört om detta innan av en arbetskamrat och därför hade jag skaffat mig en alierad australiensare på plats som hade en japansk fru. Hon ställde upp som tolk åt mig. Tjurskallen i luckan hade mage att påpeka att man måste ha tolk med sig för att ansöka om körkort när man är utlänning. Kanske bättre att byta ut honom mot någon som kan engelska...

Efter att ha lämnat in mina papper så tog det tre och en halv timma innan det blev min tur! Fick då veta att jag saknade ett pappar som bevisade att jag hade varit i Sverige tre månader innan jag kom till Japan.... Vad nu detta har med min förmåga att köra bil är ju helt outgrundligt. Så det var bara att åka hem igen.. Kunde han kanske ha klämt ur sig från början. Funderar på att strunta i det hela....

Vi kommer att åka till Gotemba i helgen och sova över för att bestiga Fuji på söndagen. Tyvärr blir det nog svårt att hinna hela vägen upp på en dag för att hinna med bussen ner igen. Dessutom kan det bli regn i helgen. Men vi åker dit i alla fall så får vi de hur det blir.. Vidare rapport kommer efter helgen!

Tisdag 26/8

2008-08-29T15:13:00.001+02:00

idag var det den stora dagen.. dvs vi fick våra permanenta möbler samt de specialprylar som jag beställt.. Vilka prylar... jo, har ju lyckats få in lite special pga att vi bara hyr i ett år så det kom en Massage stol! Som är mycket bra! Frågan är hur den kan komma med till Sverige.. En Nikon D80 kamera, som kommer med till Sverige samt en Hitachi Wooo 42 tums LCD som också skall med till Sverige. Sedan var det några soffor, bord och stolar och lite annat pyssel också så det blev väldigt bra till slut. Vi behöver dock en liten tur till IKEA för komplettering men sedan är det bra.

Annars är det som vanligt långa dagar på jobbet och läxhjälp på kvällarna när man har kommit hem. Skolan här verkar i Agnes fall ha kommit lite längre än hemma så det är en del att ta igen speciellt i Matte och Spanska. Johanna verkar ha det lite lättare och har nog kommit minst lika långt hemma i Sverige som här. Samtidigt är hon nog lite mer van att ha en inrutad vardag med träning och läxor. Så det känns som om Agnes är lite mer stressad just nu.

Registrering och sedan helg

2008-08-25T14:22:00.000+02:00

På fredagen så registrerade vi oss i Yokohama stad. Det måste man göra i Japan. Fast det är ett ganska lustigt system som sköts med datorer enbart i Sverige när man tänker efter. Här får man ett Alien idcard som alltid måste bäras med. "Alien" är ju en lustig term på utlänningar... Skönt med fredag efter en hektisk vecka. Det tar nästan även lördagen för att varva ned och så är det redan söndag och snart dags för ny vecka.. Trycket är tufft och det är tydligen vanligt med självmord, på väg ut till kunden i torsdags så kom jag några minuter sent för att tåget inte gick vidare. Fick höra senare att det berodde på att någon hoppat framför tåget, och det var tydligen inte så ovanligt på just denna linje.

På lördagen så cyklade vi iväg till en affär i Yokohama som säljer fritidsutrustning och köpte en ryggsäck, en Haglöfs! Detta inför Fuji resan nästa helg. Resten av dagen tittade vi på OS samt att det regnade hela dagen så det blev inte mycket gjort. Igår söndag, så cyklade vi ner till Yokohama Bayside för att byta ett par hörlurar som jag köpt åt Agnes där, med ett hjärta av små pärlor i varje hörlur. Tyvärr funkade de inte så då tog vi det som en cykeltur och åkte dit. Det tog en timme i varje riktning, men det blir som en egen utflykt där man får se en del av omgivningarna som man inte ser när man åker tåg som går lite snabbare. Väl där så smög hungern på och då blev det några BigMac, pga det oemotståndliga priset, 12 SEK stycket! Och sedan varsin Cappucino Grande på Starbucks.

På sändagen var Agnes med några av sina klasskamrater på Karioke. Kul att hon redan fått kamrater. Men en internationell skola är ju van vid att ta hand om nykomlingar. Annars så är det ett tufft tempo i skolan och både Agnes och Johanna tycker att det är tufft idag med läxor och jag kan förstår det med tanke på japanskan som går raskt framåt och att all övrig undervisning som naturligtvis är på engelska och dessutom alla ny kamrater och lärare som man skall lära känna.

Själv skall jag snart börja med japanska har jag tänkt, när jobbet förhoppningsvis lugnar ner sig lite grann (har jag sagt det förut). Har börjat fuska lite med ett av alfabeten som heter Hiragana. Kanji är teckenspråket som är importerat från Kinesiskan. Hiragana är ett ljudande alfabet såsom vårt men med många fler tecken ca 110. Katakana används för utländska namn och ord. Nu kan jag de första 15 Hiragana tecknen... Och faktiskt är det lite kul att börja ha lite koll på vad det står (mycket lite än så länge), hittills har man varit helt okunnig i att förstå text.

Mer jobb

2008-08-21T15:12:00.000+02:00

har det varit idag. Ute hos kund för jobb, tack för assistansen Tomas J. Helt klart lärorikt att se hur det fungerar i verkligheten. Dels alla praktiska saker men framförallt hur systemen fungerar samt återmatning från kunden. Vi kunde ha ha gjort det lite bättre idag. Vi får se hur vi tar hand om resultatet imorgon men kunden förväntar sig återmatning från vår sida på hur vi kan förbättra oss.

Överraskades av åska och regnskurar så jag blev ganska blöt på väg tillbaka till tåget. Men det är så varmt ute så det gör inte så mycket. Men man får inte slarva med paraplyet..

Var igår och fixade en översättning av körkortet så att jag kan få ett japanskt. Det var på ambassaden, men missade helt var det var så jag var helt fel ute. Ringde till Fredrik på jobbet som tog fram adressen. Därefter in i en taxi, dock föraren fattade inget så jag fick gå ut igen. In i nästa som lyckade hantera sin navigator som alla har och då gick det bra. På ambassaden gick det snabbt, hann bläddra en stund i en fin bok men typiska svenska landsskap, fick faktiskt lite längtan till Sverige då, speciellt en fin vinter...

Imorgon skall vi skriva in oss i Yokohama, det är ganska mycket adminstration här som känns lite ålderdomligt. Tillsammans med japanernas noggranhet så kan det bli lite mycket ibland.

Sedan blir det ett försök att bestiga Fuji nästa helg, rum är bokat, så till helgen skall utrustningen kompletteras med ryggsäckar och annat.

Våra slutliga hyrmöbler kommer till veckan, på tisdag så då vi vi klart med det. Det känns bra!

Ny vecka

2008-08-18T14:17:00.000+02:00

I lördags började vi dagen med att simma i en bassäng som ligger i en park på promenadavstånd från lägenheten. Glömde att nämna det i förra blogginlägget. Fick lite svensk sommarkänsla av det, vilket det inte varit så gott om annars, förutom när jag var i Sverige förstås. Men här är det så annorlunda så den svenska sommarkänslan infinner sig inte riktigt. Vi fokuserar ju så väldigt på sommaren i Sverige. Här väntar man nästan mer på oktober då det skall bli mer som svensk sommar. Det är dock inte fullt lika varmt som tidigare veckor, även om det höll sig runt 30 grader idag. Efter badet i lördags där Agneta simmade 1000 meter, jag 400 (vilket jag var nöjd med:) samt Johanna x antal tusen och Agnes låg kvar i sängen, så gick vi till bageriet och köpte bröd, faktiskt till två bagerier och sedan hem för att äta frukost.

Igår söndag så tittade vi på OS på fm och på eftermiddagen så blev det att åka ner till Yokohama bayside och byta det bord som blev fel. Det var första dagen sedan vi kom hit som var regning och det medförde att det bara var 25 grader, vilket nästan kändes lite kallt. Idag på kontoret så var det bara 23 så då var jag tvungen att höja, så kroppen har anpassat sig till värmen. Hemma har vi 26 grader och ibland 27 eller 25 men inte mindre.

Annars börjar skolan på onsdag med en introdag och val av kurser för tjejerna samt provätning i skolköket som man betalar separat. Som tur är så betalar firman skolavgiften. Skall bli intressant att se hur den är men alla här har sagt att den är mycket bra. Agnes har också påbörjat sin svenskakurs som hon måste ta på Sofia distans för att bli behörig att söka till svenska gymnasieskolan. Agneta är handledare. Det hon skall göra läsa ett antal böcker, skriva uppsatser, läsa dikter och analysera, studera Selma Lagerlöf och andra författare, ge positiv feedback till andra osv så det är en del jobb som skall göras förutom den vanliga skolan. Sommarlovet är alltså snart slut men det verkar inte göra något för de är väldigt sugna på att börja skolan här.

I övrigt haar jag varit till banken idag för att ansöka om VISA till mitt bankkort samt ett kort till Agneta. Det tog en timme att fylla in blanketterna, de är noga i det här landet. Fast man känner sig verkligen som en kund, det är väldigt hög servicegrad, ganska fjärran från nivån i Sverige måste man säga. Sedan är det ju trist att engelska nivån är så låg här, men det brukar ordna sig till slut, med lite god vilja.

Dagens utflykt

2008-08-16T14:42:00.000+02:00

Idag har vi varit ner till Yokohama bayside. Det är en marina för segelbåtar och motorbåtar, 1500 st... Som det ofta är vid marionor så kan man se båtarna på håll men för att komma riktigt nära så måste man ha tillgång till piren ut till båtarna. Så vi fick se de största motorbåtarna som låg närmast land. Otroligt stora båtar som förmodligen kan ta sig ut en bra bit på Stilla Havet. De flesta verkar också vara utrustade för djuphavsfiske så de kan nog fånga stora fiskar, inte så långt ut från Japan finns en djuphavsgrav som går ner till 8000 meter så där finns nog en hel del intressant.

Förutom marinan så finns där ett factory outlet center med de flesta kända märkena, man känner sig som förflyttad till USA och Kalifornien. Tjejerna köpte varsin tröja från Lacost. Lunchen var helt ok med pizza respektive pasta samt drinkbar, dvs man får ta så mycket dricka av alla varaianter, för 25 kronor och det går verkligen åt i värmen. Idag var det nog 33-34 grader. Så vi gick inte så länge i marinan utan det var skönare inomhus i luftkonditioneringen. Efter lunchen köpte vi några mindre soffbord men tyvärr var det olika bordsskivor på dem när vi kom hem och monterade,så det blir att åka tillbaka imorgon och byta det ena. Borde ha kollat mer noggrant men man blir lite seg i huvudet av värmen också...

Har fått påbud om att lägga in fler bilder men tyvärr har kameran gett upp. Objektivet vill inte gå in när man slår av den och den svarar inte på några knapptryckningar. Så jag har nu hyrt! en system kamera som förhoppningsvis kommer snart så får vi se hur den är , lite orolig för att den är lite för tuung men vi får se.

Arbete och mer arbete

2008-08-14T15:21:00.000+02:00

Visste att augusti skulle bli tuff med mycket arbete och det har det blivit också. Är ändå först på plan i stort sett, redan 8.30!!! Fick tända lyset häromdagen.. Försöker att inte stanna så länge men det blir ändå en del övertid så man hinner inte så mycket i veckan. Det lugnar nog ner sig så småningom, hoppas jag i alla fall. Vå tanke om Fuji verkar inte bli av, hotellet som vi tänkt oss hade inga rum och dessutom så måste man ha japanskt körkort för att hyra bil vilket jag inte hunnit fixa ännu. Så vi får helt enkelt hitta på något annat till helgen, nästa helg är det ju en massa finaler i OS så då kanske man vill se det och sedan är det bara en helg kvar av klättringsäsongen så vi får se om vi fixar att bestiga Fuji.

Vad händer till helgen?

2008-08-12T15:25:00.000+02:00

Till och börja med så glömde jag att skriva om det fantastiska fyrverkeri som vi såg när vi kom hit. Fyrverkerier är en stor grej i Japan och dagen efter vår ankomst så var den stora dagen i Yokohama. Det var väldigt imponerande, inte riktigt i OS invignings klass men riktigt bra! Efter vare omgång trodde man att det var finalen, men då kom det ännu mer..och högre. Roligast var Smileys, såg ni dem på OS invigningen, dvs när raketen exploderar så ser man en Smiley...

Annars funderar vi på när vi skall bestiga Fuji-san (3379 möh). Kanske redan till helgen, för att klättringssäsongen är bara under Juli och Augusti. Om man inte är proffs förstås. Även denna tid på året när det är över 30 grader varje dag så är det bara ca 7 grader på toppen.. vi kommer inte att vara ensamma så det gäller att kolla upp resa, boende och hur man tar sig upp samt förstås vädret. Just nu verkar det bli molnigt på Söndag så vi är lite osäkra.. Vidare rapport kommer!

Ute på nätet igen

2008-08-10T14:14:00.001+02:00

Internet kopplingen hemma på Blomgatan fungerade inget vidare efter att vi bytte elmätare så eventuellt lyckades man förstöra en av portarna på WLAN routern. Men nu verkar det fungera med övriga portar och trådlöst så nu har vi flera datorer som kan kommunicera samtidigt ut på Internet.

Bloggen är igång igen

2008-08-10T08:55:00.000+02:00

Konnichi-wa! (hej / god dag)

Så är vi alla på plats i Yokohama. Semestern var utmärkt med besök hos släkt och vänner och dessutom tur med vädret. Sista veckan vi var hemma var det nästan lite för varmt för att flyttstöka. Flytten gick bra, även om det var lite mer än vad jag hade trott, vi skulle ju bara göra en liten flytt och hyra möbler på plats här i Yokohama. Men som Agneta sa, det blev mest en massa beslut som måste tas om vad som skulle med eller inte. Flyttar man allt så är det lättare. Vi han i alla fall skicka iväg en del saker till tippen och det var bra.

Resan gick också bra och vi kom fram enligt planen och möttes av mäklaren Omi-san på Yokohama station. Var dock lite fundersam ett tag på hur bussen gick från Narita airport till Yokohama eftersom det inte var riktigt samma väg som förra gången jag åkte. Det visade sig att det finns en bro med en tunnel under Tokyo bay. Den måste var någon mil eller mer lång... Öresundsbron..

Efter framkomsten hade vi planerat att få både container som skickades i maj till oss samt de hyrda möblerna och dessutom telefon installerad (nummer: +81 (0)45-681-3975 ) Så när det var som mest så var det 5 man som sprang runt i lägenheten och krävde beslut om om olika saker. Men det hela gick bra och vi kunde sova den första natten i lägenheten.

Dagen därpå så sov vi till 11 (själv var jag vaken tre timmar på natten) för att därefter åka till IKEA i Yokohama. Lite basinköp som vi släpade hem på tåget i fyra blå IKEA kassar. Köper man möbler kan man få dem hemkörda eftersom inte så många har bil här pga platsbristen. Apropå tidsomställningen så tog det 3-4 dagar innan vi hittade någorlunda rätt samt nästan en vecka innan vi var inne i normala gängor. Jag började jobba på måndag och det var rakt in i hetluften direkt och inte hemma förrän 19.30 - 20.00 på kvällarna. Det kommer att vara så några veckor till för mig under augusti, innan det förhoppningsvis lugnar sig lite.

På tal om hetluften så har temperaturen legat mellan 30 och 38 grader samt mycket fuktigt. När man kommer till jobbet på morgonen så rinner det om en. Konstigt nog så verkar det som om man både fyskiskt och psykiskt anpassar sig fort. Dvs fysiskt så går det bättre redan efter en vecka och psykiskt så vänjer man sig att gå omkring lite fuktig på kroppen. Fast när det slår igenom även på byxorna så är det inte så kul...

Agneta, Johanna och Agnes har ägnat tiden åt att utforska Yokohama per cykel. Det verkar gå ganska bra trots att det inte finns några cykelbanor och man oftast cyklar på trottoaren. Tillsammans med fotgängarna. Så man får ta det lite lugnt och försiktigt. De har även hittat till en 50 meters bassäng som är öppen under det japanska sommarlovet , 1/7 - 1/9. Nästa vecka är det för övrigt den officiella semesterveckan i Japan, så då komer det att vara några kontor som stänger men affärer etc är öppet som vanligt.

Igår gjorde vi en utflykt till Kamakura, som är en stad med lite av Västerviks anda över sig, en sommarstad som nog lever upp under sommaren lite extra. Ca 30 min med tåg från oss i Yokohama. Vi badade i havet som nästan var för varmt kanske 28-30 grader. Sedan började det att dugga så vi bestämde oss för att lämna stranden och gick mot lunch istället. Egentligen hade vi tänkt se den stora Budda som är en gigantisk staty av nämde gud, som man kan gå in i, men det var helt enkelt för varmt och långt att gå så det blev bad direkt. Efter lunchen så strosade vi runt i Kamakuras affärer men inga inköp gjordes. När det är molningt så är det ganska skönt men när solen ligger på så vill man mest hitta skugga.

Idag har vi varit vid en väldigt trevlig pir i Yokohama vid havet. Förutom det så fixar vi det mesta som behövs när man flyttat in i ny lägenhet.

I fredags gjorde vi också den sista! möbelturen och hyrde det som hittills inte var klart. Tack och lov så fick min TV, Nikon D80 kamera och framförallt massagestol rum i budgeten. Agnes tyckte att den självklart skulle med medans de två andra var lite tveksamma, men efter att de provat den så fick den godkänt! Så nu skall det kopplas av i den på kvällarna!

Efter detta inlägg så skall jag försöka koppla in en WLAN router. Få se om vi har någon förbindelse med omvärlden efter det ;-)

Ha det bra i Sverige, det verkar vara lite kallare där...

Semesterledigt för bloggen

2008-07-08T15:02:00.000+02:00

Nu är det dags att stänga bloggen för semesterledigt. Dags att åka hem till Svedala på torsdag morgon. Sista dagarna på jobbet har varit ganska intensiva och det är dags att försöka varva ner lite grann... Så hoppas ni har haft behållning av bloggen och planen är att komma igång med bloggen i början av augusti igen!

Trevlig sommar,
Göran

Sista helgen innan semester i Sverige

2008-07-06T12:07:00.001+02:00

Så dags för sista helgen här i Shinagawa. På Lördagen bestämde jag mig för att se lite mer av Tokyo än bara runt stationerna på ringleden. Det gjorde att jag först åkte till Yurachscho för att kolla lite mer på de prylar som jag skall hyra, så att det blir rätt. Där finns en stor prylaffär, de har annat också, där man kan undersöka allt möjligt vad det gäller elektronik. Vad det gäller annat så har de en stor golfavdelning, massagestolar och elhästar samt ett gott utbud av vin och sake. Ja, egentligen kan man köpa allt man behöver på Bic Camera som affären heter;-) Har man utrymme (och 340.000 SEK över) så kan man köpa en 103 tums plasma TV..

Efter en snabblunch med hamburgare, sallad, cappucino och någon slags choklad i smördeg, så bestämde jag mig för att ta en lång promenad hem. Den gick över Roppongi hills och då kommer man förbi Tokyo tower. Tornet är i princip en kopia på Eifeltornet men naturligtvis lite högre (12 meter). På vägen dit så fanns ett litet shintotempel insprängt mellen nya skyskrapor. Detta är den lilla källan där man tar vatten med hjälp av skoporna i handen som man slurpar upp och sköljer munnen med innan man spottar ut. Vid templet ber man genom att först offra lite mynt som man slänger ner i en källa, sedan ber man och avslutar det hela med en dubbelklapp med händerna.

Det verkade vara genrep för Summit veckan som är ett stormöte här i Tokyo och på Hokkaido (den nordligaste ön), så det var många poliser ut med bussar med galler för fönstren. Kom så småningom fram och gick runt lite i affärerna samt provade Taylor Mades senaste driver. Gick inget vidare, fast det berodde nog mest på mig. Fastnade sedan vid en utomhuskonsert i Arenan i Roppongi. Mycket trevligt med Japansk pop/ballad.

Fortsatte vidare hemåt och summa sumarum så tog det 5 timmar från Yurachscho till Shinagawa. Eftersom det var 31 grader varnt så fick man gå lite lugnt och fint och fylla på efterhand.. Så fick jag se lite mer av Tokyo och definitivt blandad bebyggelse i olika områden där det verkar som om man moderniserar ett område i taget. Den här cykeln med handvärmare påmonterade kan väl vara mågot för Linköping på vintern!

Idag klev jag upp tidigt för att åka till fiskmarknaden, tyvärr var det ingen större verksamhet, trots att jag kollat upp det innan. Så det blev till att åka hem och sova lite till istället. Därefter en löptur runt 12 tiden, dock inte så lång pga av värmen och det hårda underlaget. Har sett en gammal Mercedes 280 SL som verkar lite övergiven som skulle behöva lite omvårdnad.. Men det finns mycket annat att göra också.. Så vi får se, förmodligen inte så enkelt med transport etc hem. Därefter en bra risottolunch på Bobo's och sedan en cappucino med chokladpaj på Dean & Deluca. Hmm, ganska enkelt att leva så här... Min risotto under tillagning.

Här kan man vila i skuggan utanför hotellet. Fast det är skönare inomhus i luftkonditioneringen...

Möbelhyrning

2008-07-03T15:47:00.000+02:00

Så har jag hyrt lite möbler till vår lägenhet i Yokohama. En TV, en kamera, ev. en massagestol och så lite sängar och bord och sånt;-)

Jaja, det var inte så enkelt så lösningen blev att hyra det som kändes rätt och dom tyngre sakerna som soffa och matbord med stolar fick bli temporära grejor som de ställer dit så får familjen vara med och rösta när de kommer hit.

Dagens lunch var en japansk buffe, med ett antal rätter som var mycket svårdefinierade, det mesta hade jag varken sett eller ätit förut. Var helt ok även om det inte var några riktiga höjdpunkter som finns kvar på näthinnan. Fast vi fick bara sitta i 70 minuter! Denna tidsregel berodde förmodligen på att resten av klientelet var damer i medelåldern och uppåt som verkade ha all tid i världen. Det vanligaste här är ju att fruar inte jobbar och då kanske man kan ta långluncher.

Har ju klagat en del på värmen, men nu känns den ganska ok. Man glömmer lätt bort att det är sommar och det skall vara varmt speciellt när man bor i en storstad som Tokyo, men faktum är att en svensk här beskrev det som att det är omvänt mot Sverige, sommaren är för varm och det är Oktober tom April som är de skönaste månaderna. Vi får väl se hur det blir med det. Kvällarna här är dock väldigt behagliga, när det i Sverige ju kan bli lite kallare så håller sig värmen här hela tiden över 20 graders strecket. Imorogon skall det dock bli runt 30 så jag kanske får ångra mina ord...

Nu är det faktiskt bara 4 arbetsdagar kvar innan jag åker hem på Torsdag nästa vecka. Även om det nu känns bra på alla områden så skall det bli skönt med lite semester. Kom fram til idag att jag nu har landat på de flesta områden och det var väl ungefär den här tiden det tog för mig att göra det dvs 2 månader. I början var ju precis allting nytt, vad man än gjorde så det var mycket för huvudet att hantera då...

I helgen skall jag besöka fiskmarknaden som verkar vara en intressant upplevelse även om man tydligen har tvingats stänga tonfiskauktionen för allmänheten pga problem med värme och hygien.

Lite blandat

2008-07-01T15:04:00.000+02:00

dagarna rullar på och nu är det bara en dryg vecka innan hemresa och semester. Imorgon skall vi genomföra ett förklarings/be om ursäkt möte pga av en incident som inträffade i systemet förra veckan. Inte bra att det händer förstås, men det skall bli intressant att deltaga.

Det börjar annars kännas som att det skall bli skönt med lite svensk mat. Har som sagt bara ätit köpt mat i 9 veckor och det blir lite speciellt. Andra saker som man vant sig vid är tex att sova utan bäddmadrass på en hård säng. Förmodligen tyckar man att den egna sängen är väldigt mjuk nu..

Det skall också bli skönt med lite kortare resväg till jobbet. En timme i varje riktning blir mycket när man jobbar ganska mycket varje dag. Nu har det blivit rutin med avgång 7.40 från hotellet och hemkomst mellan kvart över 8 och halv nio. Så det blir inte så mycket kvar efter det på kvällen om man tränar lite, äter (där man i och för sig sparar tid med färdiglagad mat), ringer hem och bloggar samt förstås tittar lite på Golf Channel, nu när jag fattat att det går att byta till engelsk kommentator. Det var inte självklart med Kanji tecknen på fjärrkontrollen.

Till helgen hade jag dock sparat två morgonaktiviter , den första att besöka fiskmarknaden och det andra att köpa biljetter till en Sumomatch. det första skall bli av, får nog åka härifrån vid ca 5.15 för att se något. för Sumodelen så visade det sig att det bara är turneringa vid vissa tillfällen och denna vecka är det inte i Tokyo utan i Fukuoka. Så jag får nöja mig med att titta på tonfiskarna.

Lördag på stan

2008-06-29T06:34:00.000+02:00

Idag har jag varit tillbaka till Shinjuku. Detta för att titta lite på möbler som vi skulle kunna köpa till vår våning. Det kommer att bli blandat med nytt och begagnat, förmodligen mer av det senare för så mycket pengar får man inte att man bara kan ha nya prylar. Sedan är det upp till en själv var man vill lägga pengarna. Efter ett år så kan man köpa loss det man vill, men vi har ju inte så stor container, just för att vi hyr möbler så någon soffa kan man tex inte få med sig.. Men kanske en TV?? Vi får se hur det blir med det. Såg en hel del fina saker som man kan tänka sig men det blir nog lite för dyrt är jag rädd...

Därefter så gick jag till Stadsförvaltningen?? Jo, det är så att denna inryms i två skyskrapor med utsiktsvåning (på 45e planet) 202 meter upp. Det var inte helt klart igår så sikten var begränsad, och därmed var inte Fuji-san (3779 m.ö.h) synlig men man kunde se så långt ner som till Yokohama där vi skall bo from Augusti. Och också identifiera ett antal platser runt om i Tokyo. Dit får vi ta med gäster...

Lunchen intogs på en typisk Indisk restaurang med curry och nanbröd. Detta har blivit lite av en favorit, där man köper ett antal olika skålar med curry som tex kyckling i en sås, sedan doppar man nanbrödet i såsen och äter upp kyckling bitarna. Favoriten igår blev prawn masala, mycket god. Sedan brukar det vara lite saffransris till, dock inte så mycket vilket är bra då det serveras väldigt mycket ris till maten. Brukar inte orka äta upp allt ris men det gör mina japanska kollegor utan problem.

Idag är det städdag av rummet så det inte blir så mycket som skall sparas här eller tas med till Sverige när jag åker hem den 10e Juli. Dessutom regnar det hela dagen idag som det verkar men skall nog i alla fall gå ut för lunch nu (har enbart lagat 3 omeletter sedan jag kom hit, annars äter jag ute...).

Hoppas ni har det bra I Sverige eller var ni är!

Cultural Awareness

2008-06-29T06:15:00.000+02:00

Har gått en endagskurs i ovan ämne. Det var en mycket bra kurs som gav många förklaringar till vad som skiljer Japan och andra länder mot västeuropeiska länder och USA. En klassiker måste var den fråga jag fick som löd: "Kunde din Engelskalärare i skolan prata Engelska?" Svaret kan ju tyckas självklart för oss i Västeuropa. Dock här i Japan så pratar man inte engelska på engelska lektionerna, utan det är enbart skriftspråk och grammatik som gås igenom. Undra på att deras engelska nivå uppfattas som dålig. Med dessa förutsättningar är dom ju egentligen duktiga.

En av mina kollegor, hade berättat detta förut, men jag fattade det mer som att läraren inte var så bra på att prata, kunde väl inte tro att man inte pratade alls... Min kollega var också med på kursen och berättade nu att han började prata engelska för endast tre år sedan..

Det var många andra lärdomar. En stor sådan var vårt arv från Sokrates som bygger på ifrågasättande av ideer som ett sätt att lära. I Japan bygger lärandet på Konfucius teorier, dvs läraren kommunicerar enkelriktat till studenten som enbart lyssnar. När så vi västeuropeer har möten här så förväntar vi oss en diskussion (när så är fallet), medans de som växt upp med att enbart lyssna och inte ifrågasätta inte tycks ha någon egen åsikt. Vilket leder till att det är vi västeuropeer som diskuterar ibland och japanerna är tysta. Ett annat exempel är om en presentation görs. Då hoppas vi västeuropeer på frågor under eller efter presentationen som ett kvitto på att det som presenterades var intressant. Här i Japan kan frågor tolkas som att presentationen var otydlig och att frågor därför tyvärr är nödvändiga efteråt för att klargöra innehållet. Det var några exempel på hur det kan skilja mellan våra kulturer och hur olika man kan tolka det som händer. Som sagt en mycket bra kurs, tyckte nog samtliga deltagare.

Så har det hänt

2008-06-24T15:12:00.000+02:00

Vadå? Jo imorse så missade jag att hoppa av tåget i Shin Yokohama. Trodde inte att vi var framme så jag satt lugnt kvar med musik i öronen. Fast när tåget började rulla så var jag tvungen att kolla och mycket riktigt , där skulle jag av. Ingen katastrof dock bara att åka till nästa station och åka tillbaka. Fick då också se att man odlar här.. Har hittills bara under 7 veckor sett sten, betong, asfalt och glas.. Det var lite befriande måste jag säga!

Regnig söndag

2008-06-22T14:01:00.000+02:00

som började med tvätthängning. Det är tvätt och tumling i samma maskin. Då kan man köra allt på en gång, men nackdelen är att tumlaren inte är så effektiv, så man måste lägga ut tvätten för avslutande torkning och det finns det inte så mycket plats för i rummet så tvättarna blir små..

Det började annars hyfsat idag vädermässigt men sedan kom regnet och höll på hela dagen. Stack iväg vid 12 tiden och åkte till Ueno, dels för att köpa ytterligare en enkel nylonbag att ha mina grejor i när jag åker hem så att vi kan använda de väskor som jag har haft med mig hit igen. Grejorna (kläderna) kan jag förvara på hotellet efter lite diskussion. Så det blev första uppdraget. Det finns en slags marknad under järnvägen där man har byggt upp små affärer under rälsen. Det var tydligen runt Ueno som amerikanarna byggde upp sina första förvaltningar efter andra världskriget. Ibland finns fynd att göra men ibland är det samma priser som på fina gatan. Den andra aktiviteten idag var att besöka National Science Museum som ligger vid Uenoparken.

Museet visade två utställningar, en global som hade jordens utveckling som tema. Ägnade mest tid vid dinosaurierna. Det var ett antal skelett som visades. Jag trodde inte att det fanns så många skelett hittade som är så pass kompletta, även om man i några fall kompletterat, om man inte hade hittat alla ben. De flesta skeletten kommer från North och South Dakota i USA men även från Europa och Asien. Mycket intressant och bra att det fanns lite information på engelska. Det var det inte så gott om annars så det blev lite för lite med information vilket var synd då utställningarna var mycket fina och påkostade.

Den andra utställningen visade en Japansk biolog som verkat mycket i Afrika runt början på 1900 talet, Dr Noguchi. Tyvärr kunde jag inte förstå vad hans huvudgärning varit då det inte fanns någon engelsk info alls. Dessutom fanns en hel del kring vilka typer av sten som Japan består av och dessutom en karta med alla stora jordbävningar på 1900 talet inklusive den stora i Tokyo 1923 samt den andra stora i Kobe 1995. Uppenbarligen så händer jordbävningarna på olika djup i marken för man hade en karta över Japan utritad på glas med 10 glasskivor bakom där varje skiva var 5 kilometer ner i marken. Alltså ett djup på totalt 50 km. Sedan hade man klistrat in små bollar för respektive jordbävning på skivorna så att man kunde se på vilket djup och var i Japan den hänt. Då kunde man se att huvuddraget sträckte sig längs en böjd skiva som började på 50 km djup mitt i Japan till lite längre norrut där de gick närmare jordytan. Vet inte om jag lyckades förklara detta, men det såg bra ut.

Dessutom visade man hur mycket det skakade på olika mätpunkter runt om i Japan. I alla fall tolkade jag det att det var så. Så i en viss punkt så kunde det plötsligt bli en högre amplitud på kurvan och då rörde det sig alltså lite mer i jorden. Spännande land...

Det visades också en del om den industriella utvecklingen bla annat flygindustrin och då hade man även med ett Japanska stridsflygplan från andra världskriget.

Nu var klockan ganska mycket och långt över lunch så därmed åkte jag hemåt. Har varit lite hemmablind, dvs har hoppat över de affärer och restauranger som ligger närmast i stationsområdet och det såg jag igår att de måste provas (därav glassen igår). Så idag blev det en lunch på Nathans som är en NY inspirerad restaurang. En clam chowder soppa och en hamburgare med räkor och avokado plus en cappuchino. Satt helt rätt.

Har saknat en bra bokhandel, eftersom det ofta ligger likadana affärer centrerade kring ett ställe och har inte hittat till denna punkt. Frågade i alla fall på restaurangen och det visade sig att det fanns en stor bokhandel med massvis av tidsskrifter bara 100 meter i en annan riktning.. Suck, det är stort här... Efter att ha bläddrat lite i tidsskrifterna (bakifrån förstås, man läser ju här från "sista sidan mot första sidan", ser lite lustigt ut när tidningarna tycks ligga med baksidan uppåt, men det är ju framsidan här), så köpte jag en vägatlas över Japan och sedan en översiktskarta också, på engelska.

Efter ytterligare lite fotboll, nu med Ryssland som segrare och 4 km på löpbandet så börjar det bli dags för kväll. Skall bara ringa hem först. Det funkar för övrigt mycket bra. Man kan ju prata gratis via datorn och internet över MSN eller Google talk, samt använda Skype från datorn om man vill ringa en vanlig telefon i Sverige. Det kostar då bara 16 öre per minut så det är överkomligt. Det var allt för idag. Nu bara två och en halv vecka kvar här så jag planerar en lite n summering av den första tiden. Kommer kanske nästa vecka. Hej hej!

Midsommardagen

2008-06-22T13:51:00.000+02:00

som inte heller kändes som en sådan, spenderades på staden. Besökte Shibuya för att se lite mer hur det är. Känt som ungdomens stadsdel och det stämde bra, var nog ganska högt upp på åldersfördelningen. Passade också på att köpa några presenter, undrar vem som skall få dem...

Lunchen blev på ett Hawaiianskt ställe, utgav de sig för att vara i alla fall. Beställde dock en en vanlig Spagetti Carbonara, men den enda skillnaden var att den kom in kall. Blev en aning förvånad men den gick ner i alla fall. Till denna en Longboard öl, som satt bra. Den var i alla fall Hawaiiansk. Vi pratar om att ta den vägen när vi skall hem, men det är ju först om ett år..

Stannade till i Shinagawa på chokladbutiken Godiva och köpte en Strawberry ice with chocolate chip. Låter bättre än den var. Gjord på mjölk, det är bättre med grädde... Såg därefter lite på Euro 2008 där Turkiet kunde vinna sin kvartsfinal. Sedan lite rester från gårdagens delikatessmiddag och lite mer sake och sedan dags att lägga sig efter att tvättmaskinen laddats med fördröjd start till 06.00 söndag.

Midsommarafton

2008-06-20T12:31:00.000+02:00

känns inte alls av här. Svenskarna önskar glad midsommar till varandra, men någon sådan känsla finns inte alls. Lite lustigt, även om det inte är någon stor sak för mig själv. så märker man traditionens makt nu. Det är ju mycket mörkare här än i Sverige samtidigt som vi verkar ligga sent i tidszonen. Så det ljusnar ganska tidigt men det är helt mörkt vid halv åtta. När jag kom så mörknade det redan vid halv sju, så det har ändå ändrat sig en timme på 7 veckor. Sedan finns ju ingen natur häromkring förutom några parker. Precis allt är bebyggt. Tänkte senast idag på det då alla floder är helt inbyggda med cementsidor och oftast har man också en väg eller järnväg som man byggt över floden med på pelare, förmodligen för att det var enda sättet att göra någon infrastrukturförbättring utan att riva massor av hus. Så tex Shinkansen går ibland över eller förbi hus en bra bit upp i luften.

Så ikväll blir det ett eget midsommarfirande fast i Japansk/Italiensk variant. Har kostat på mig följande från Dean & Deluca som är en Italiensk delikatessaffär och fik. En bricka med lufttorkad skinka, andra skinkor och korv. Till det en paj och bröd och till efterrätt en mango paj. Detta slås naturligt in med japansk nit och avslutas med en liten ispåse på respektive kylvara så det skall hålla sig kallt tills man kommer hem.. Det Japanska inslaget står en flaska Sake för. Den fick jag i vadslagning med en arbetskamrat. Vi slog vad om namnet på en station på linjen ned till Yokohama på den lilla fest som var och därmed var saken glömd, men han kom ihåg det och i måndags stod det en flaska sake på bordet när jag kom. Jag planerar en ny vadslagning om en flaska snaps som jag kan förlora.. Han föreslog att vi skulle slå vad om att Sverige skulle vinna EM men den var lite för uppenbar.. Så får se vad det blir.

Tja

2008-06-18T14:14:00.000+02:00

Det har varit en lite tung start på veckan med lite småsjuka, verkar som om jag inte varit den enda som drabbats. Nu är det dock bättre. Det har givets en anledning till att prata sjukdagar på jobbet. Som LTA (Utlandskontraktare) så har man full ersättning om man blir sjuk. Men som lokal anställd så gäller andra regler. En vanlig anställd får 16 semesterdagar när han anställs. Efter 5 år så blir det 22 dagar. Varför pratar jag om detta ? Jo, om man blir sjuk så tar man av sina semesterdagar. Det gör att man vanligen tar en veckas semester här i Japan. Och lite till om man har några dagar över. Blir man sjuk längre än vad man har dagar kvar så träder en sjukförsäkring in och betalar men det är alltså först efter att semesterdagarna är slut. Premien till försäkringen betalas av företaget och den anställde med hälften var.