Skollov

Denna vecka är det skollov för tjejerna. För Japanska skolor så är det avslutning på året. För de som slutar skolan och skall ut i arbetslivet så är detta den sista tiden man kan vara vild och galen innan man börjar jobba och blir en del av den arbetande skaran. Då kommer kostymen på och arbetet är det som gäller resten av livet...

Trots att det är lov så förväntas man klara av "ett berg av läxor" som Johanna uttrycker det. Det är en del att göra men hon har nog en släng av skoltrötthet också. Agnes gör som vanligt när hon är ledig, sover borta så mycket hon kan hos kompisar samt upptäcker försent att det är en massa skolarbete som skall göras och blir stressad..

Snart får vi veta ur det gått med hennes gymnasieantagning. De preliminära resultaten kommer i mitten på April. Vi har nu mindre än tre månader kvar här men det har vi nog inte fattat ännu, för till helgen kommer Agnetas simmarkompisar på besök och efter det familjen Zenk. Efter det fattar vi nog att det inte är så lång tid kvar här.

Tokyo Marathon

Idag har vi varit till Tokyo, Shinagawa och tittat på Tokyo Marathon. Hit kom man efter 15 km löpning eller som på bilden via rullstol. ledaren var så snabb att jag bara fick med den bakre delen av stolen på bilden. Sedan dök det upp två till och sedan denna klunga på fem personer som körde ihop. Eftersom det blåste ganska bra emot här så var det nog skönt att kunna hjälpa varandra och växeldra..
En liten sund senare dök ledarklungan upp. Fortfarande ganska stor eftersom det var tidigt i loppet. Den prognostiserade tiden för 15 km var 47 minuter, detta kanske var någon minut senare, man undrar ur många metrar man hade hängt med i detta tempo, 200 ? I täten låg två Kenyaner som sprang och småpratade... Det såg lite komiskt ut, men de verkade vara anlitade somfarthållare i loppet eftersom det stog "PACE" på deras nummerlappar.

Fler löpare anlände och man kunde anta att de som kom lite senare vara av typen elitmotionärer. de höll bra fart och här hade jag inte hängt med heller.. Vi såg även en lärare på YIS som springer en del och han var ganska bra med.

Längre ned i fältet började nu skojlöpare dyka upp. Många var utklädda till olika frukter men tyvärr var det svårt att fånga med den lilla kompaktkameran, den stora är fortfarande sönder, efter ett tapp i golvet. Där fanns jultomten, samurajer, killar i paljettklänningar, Nalle Puh, en ballerina (manlig), servitriser, bunny, jobbare i overaller, Pikachu, löpare med Tokyo Tower, fotboll eller fisk på huvudet, och många andra varianter av stor eller liten maskerad. Det värsta var nog en kille som sprang i kostym och slips, samt svarta vanliga skor.. han måste ha förlorat ett rejält stort vad! På bilden nedan till höger springer "Mats Sundin" i svensk landslagets hockeytröja. Summa sumarum, det är en stor folkfest!

Det är ca 17.000 löpare och efter några timmar var vi nöjda. Johanna åkte vidare till Harajuku för att titta på en jacka på Zara medans Agneta och jag köpte bröd i ett bageri samt åkte hem för en fika.

Equinox day

Vårdagjämningen! Det är en ledig dag här, tycker jag man borde införa i Sverige också! Började mycket ambitiöst med att ge mig ut och springa på morgonen, lite för att komma bort från jobbtankar. Det gick rätt bra i början trots att det inte fanns någon frukost i magen, men vid Yamashita parken så började det regna. Fortsatte genom parken men det var inget smart beslut för det började blåsa rejält och detta var förvarningen till störtregnet som snart öste ner. Fick ta snabbaste vägen hem och i något högre tempo än vanligt. Det blev mer ett tempopass av det hela... Väl hemma och duschad så tog vi det lugnt till det hela blåst över..

Detta var Tina och Thomas sista dag här och vi tänkte ta en tur bara i Yokohama och titta på lite olika saker. Så på tåget till Yokohama station, men i Kannai som är första station efter Ishikawacho, så såg vi att det var match på stadion. Vi hoppade raskt av och gick dit. Det visade sig att det var en försäsongsmatch för Yokohama Bay Stars (det är baseboll jag pratar om...). Beslut togs att gå in och det var fria platser så vi fick sitta rakt bakom slagmannen vilket är de bästa platserna på arenan. Vid vanliga matcher så är det fullsatt här. Det var ganska hyggligt med folk trots att det var en försäsongsmatch. Det tog dock ganska lång tid ca 4 timmar, men detta är ju en klassisk amerikansk sport där man också går ut och köper något att äta och gärna köper en öl av de som springer runt och säljer med låda på magen, under tiden som matchen pågår.

Senare på kvällen bjöd Tina och Thomas på avskeds- samt födelsedagsmiddag för Agnes som fyllde 16 år i torsdags. Nu får även hon börja övningsköra... Johanna skall komma igång med övningskörningen när vi kommer tillbaka . De flesta av hennes kompisar från Linköping verkar ha tagit körkort så det är väl dags även för henne. Vi gick till en Italiensk restaurang som heter el Ella, där vi även var första kvällen när vi kom till Yokohama. Den var bra även denna gång. Det finns ju en oändlig flora av restauranger här men man måste ju hinna gå tillbaka till de man tyckte var bra också så att man inte känner att man måste prova en ny varje gång.

När Agnes fyllde 16 så hade hon bjudit ett antal tjejer från skolan. De var först till Yokohama station och sjöng karaoke. Det är lite annorlunda för här sjunger man i slutna sällskap och man får sitt eget rum att vara i. Därefter kom de hem till oss och beställde pizza från Pizza Hut. Under tiden roade de sig i vår massagestol, som Thomas för övrigt blev tämligen förtjust i under veckan de var här.. Därefter blev det filmvisning. Under tiden så hade vi besöksförbud och blev följaktligen "tvingade" att gå ut och äta (Tina och Thomas var på hemväg från en 2 dagars tripp till Kyoto). Vi gick till en nyöppnad restaurang som heter Via Toscanella. Johanna och hennes japanske pojkvän Koji skulle också ut och äta på eget håll, men när hon ringde och kollade vart vi var och fick höra att vi gått till Via Toscanella så ville hon också gå dit så snart var både hon och Koji där. Koji är uppvuxen i USA och hans pappa bor fortfarande där. Han skulle dagen därpå flyga över till LA och hälsa på i två veckor.

Idag har vi vinkat av Tina och Thomas på morgonen och sedan tog vi det bara lugnt ett tag. Vi måste boka vår hemresa snart och därför tog vi en tur till en liten resebyrå vid Izezaki mall. Vi tänker oss att åka hem vi Ho Chi Min (Vietnam) och Beijing innan vi landar i Sverige. Det ser ut som om det skulle gå att ordna till ett vettigt pris så det blir nog en sådan tur vi ger oss på som det ser ut nu. Därefter gick vi och åt lunch på Pacifico vilket var vad Agnes bl a önskat sig som födelsedagspresent.

Efter maten gick vi till Jack mall för att titta på skor till Agneta. Fast vi var nog för mätta för att göra något vettigt, så till slut gick vi hem istället. Vädret var bra men något kyligt kanske 13-14 grader. Magnolian blommar som ni ser på bilden nedan och de är mycket vackra. Snart närmar sig körsbärsträdsblommningen vilket är en stor händelse här. De nyanställda på företagen skickas då ut för att boka plats i Uenoparken flera dagar i förväg, sedan kommer resten av företaget och avnjuter en picnic under körsbärsträden. Hanami, på japanska vilket ordagrant översatt blir blomma - se..

jobb, jobb, jobb

Som man säkert förstår av artikeln så är detta det jag lägger nästan all tid i veckorna på, plus att äta och sova också. Därav den något bristfälliga aktiviteten på bloggen. Men jag skall försöka hålla igång hela tiden vi är här. Det börjar dra sig mot slutet eftersom det bara är tre månader kvar i stort sett nu. Vi försöker boka hemresa, men det stora problemet är att flygresor ut från Japan är extremt dyra så därför är det inte så lätt att få ihop något rimligt. Vi skulle vilja åka till Beijing och Vietnam men vi får se hur det går med det.

I torsdags så anlände Agnetas syster med man, Tina och Thomas. I går var vädret inget vidare, småregn samt 10 grader varmt, men vi var ändå en sväng till Tokyo där vi provade Edo museet. Edo är det gamla namnet på Tokyo och det var ett väldigt fint museum, som visade hur det såg ut från ca 1600 talet och framåt. Redan 1920 hade man över 5 miljoner invånare i Tokyo och var då världens andra stad i folkmängd efter New York. Om man idag drar en cirkel om 5 mil från Tokyos mittpunkt Nihonbashi, så bor det mer än 30 miljoner inom denna cirkel och egentligen är det bara en halvcirkel för resten av cirkeln ligger över havet.


Redan tidigt, på 1600 talet, så hade man akvedukter under gatorna där man ledde vatten långväga ifrån. Detta vatten leddes in på gårdar där man sedan kunde pumpa upp det ur brunnar. Japan var under denna tid styrt av Shogunerna, och var i realiteten en militärdiktatur. År 1859 kom den amerikanska amiralen Perry och det var starten på Japans öppnande mot omvärlden. Yokohama firar i år 150 års minnet av detta. Det blir från april och framåt och det skall bli kul att se vilka jippon som anordnas för att fira detta.




Idag har vi varit ner till Kamakura och gjort en vandring. Det blev en kortare variant av den förra vandringen då vi tappade bort oss på slutet. Trots det tog det en skaplig stund. Vädret var mycket bättre idag så vi kunde se Fuji samt hela bukten utanför Kamakura. Fortfarande lite kyla i luften men runt 16-17 grader nu så det lovar gott. Fast enligt vad som sägs här så är våren extremt kort, kanske bara 2 veckor, och sedan är det sommar. Körsbärsträdens blomning sägs vara tidig i år pga den milda vintern och redan i slutet på mars, den 28e, så skall träden blomma i Tokyo. Vi får se hur det blir med det.

Högtryck

Nu har trycket ökat ytterligare på jobbet. Det är väldigt långa dagar (12 timmars dagar) så det blir inget mer förutom mat och sömn och lite datorknappande på kvällarna i veckorna. Hoppas det är en tillfällig topp så att det kan gå tillbaka till 9 timmarsdagar så småningom.

Vädret har vart lite sämre den senaste tiden. Mest grått med några enstaka dagar med fint väder. Vädret är antingen eller här, dvs grått/klart eller klarblå himmel. De dagar med cumulusmoln som vi ofta har i Sverige är ganska ovanliga här.

Nu får vi snart besök, nästa vecka, av Agnetas syster och man.. Det blir lite omväxling och kul igen med lite besök. Efter det så kommer Agnetas simmarkompisar och sedan våra grannar Zenks. Efter det är det ganska kort tid kvar här så det går nog ganska fort den sista tiden här är jag rädd.

Niseko hemfärd

Den sista dagen ville vi utnyttja backen fullt ut. Dessutom var vädret OK för att byta liftsystem till Niseko Village via toppliftarna så det provade vi. Man fick du gå lite på känn eftersom det snöade rejält. Väl där så gick det en liten lift upp mot lössnöområdet och man fick ta sig genom en gate för att komma ut mot skogen där man kunde åka fritt. Det var väldigt speciellt att ta sig ner i full snöstorm utan att riktigt se vart man skulle. Så småningom kom jag ner och mötte tjejerna i liftkön till den nya 6 stolsliften. Efter ett tag så kom tom solen fram och genast blev snön kladdig en bit ner i backen, så hade det varit sol alla dagar så hade det nog varit mer att likna vid en påskdag i svenska fjällen. Vädret bytte dock fort skepnad så innan vi tog oss tillbaka så var det full snöstorm igen. Efter en gång tillbaka mot Hirafu så provade jag toppliften ensam.

Det blev lite speciellt i och med att det var mycket snö på toppen men väldigt vinddrivet. Sikten var ca 3-5 meter. Man tappar lätt orienteringen om vad som är upp och ner och till slut handlade det bara om att att sig ner helskinnad. Åkte rätt in i en snödriva och då löste bindningen ut, var inte helt lätt att hitta skidan i snön...

Efter några ytterligare åk så var det dags att avsluta och åka ner till Onsen och lunch. Bussen var lite försenad pga av snövädret, men kom iväg hyggligt ändå. Nedan ser ni hur de har skyltat hela vägen med pilar uppsatta på stolpar för att man skall veta vart vägkanten finns. Vanliga pinnar som vi har i Sverige duger inte när det är så mycket snö som det kan vara här.
Bussrean tog lite längre tid än vanligt eftersom det var mycket snö i luften och på vägen. Det gick inte fort. Vi satt bakom chauffören och han var aldrig över 65-70 km/h.. Väl framme på flygplatsen så visade det sig att många plan var inställda. vi hade dock tur för vårt plan skulle komma i från Tokyo, dock blev det till slut ca 4 timmar försenat. Vi fick i alla fall åka med detta fina Pokemon plan!

Flygresan gick bra ner till Haneda. Vidare med buss till Yokohama. här var det inte så enkelt att hitta en taxi som kunde ta skidor. pendeltåget hade slutat gå också. Fick lite hjälp på ett hotell som provade med 4 olika bolag men ingen kunde hjälpa oss. Till slut fick vi åka med en taxi som ansträngde sig lite extra och tryckte in skidorna i kupen.

Tappade tyvärr kameran i golvet när vi kom hem så får se om försäkringen täcker denna. Allt som allt så var det en bra resa även om det kunde blåst lite mindre. Skulle vilja åka tillbaka en gång till för att åka lite mer, men det får bli en annan gång...

Niseko skidåkning

Detta blev den bästa bilden som vi fick av vulkanen Youtei, som ligger tvärs över dalen från Niseko. Det var också en av de få tillfällen som det var lite blå himmel och solen gick igenom molnen. Med andra ord, det var precis lika mycket snöfall som det var utlovat. Det snöade mer eller mindre oavbrutet och det var bara i korta avsnitt som det var uppehåll. Vädret var under veckan inte så jättebra. Snö är bra, men det blåste lite för mycket några dagar, så liftarna uppe på berget var stängda från och till. Vinden brukade lugna sig fram på eftermiddagen och kvällen.

På torsdagen så blåste det ganska bra så vi spenderade mest tid i Hirafu där vi bodde på J-First, eftersom det var svårt att ta sig till något av de andra områdena. Det finns ytterligare tre områden, Hanazono, som är känt för sin lössnöåkning i skog och berg. Niseko Village som är ett relativt nytt område uppbyggt kring ett enormt Hilton hotell i backen samt Annupurni. Tyvärr kom vi inte så långt som till Annupurni under veckan.

Vi ägnade oss mest att åka upp i gondolen för att det blev lite för kallt att sitta i de öppna stolliftarna. Några hade dock "hoods" som fälls ner och då sitter man relativt ostört även i stolliftarna. Några släpliftar fanns inte och det beror förmodligen på att det snöar så mycket så att det blir svårt med längden på liftstolparna..

Detta är en en vy från vägen som går upp mot liftarna i Hirafu. Detta är det äldsta området med lite äldre liftar men också det största området med väldigt fint skidområde. Mycket är också belyst så att man kan åka ända till 21.00 på kvällen.

På fredagen så blåste det också ganska mycket men vi kom i alla fall upp på toppen en gång. Därefter så tog vi oss till Hanazono (med Hood stollift) och ägnade oss åt åkning där under det mesta av dagen. Vi provade både pist och skog. Det som är unikt med Niseko, jämfört med andra områden i världen är att man får åka mycket offpist ("lagligt"). Det finns speciella "gater" där man kan åka ut i skogen. Sedan finns det också helt avstängda områden där man inte får åka alls och liftkortet ryker om man försöker men det finns väldigt stora ytor ändå som är öppna så det behöver man inte ge sig på.

En annan är förstås lite äldre och konservativ så jag tycker att alla snowbords skråar sönder snön så att man i bland har svårt att hitta områden med helt orörd snö. Det svängs för lite, utan man bara står på brädan och hasar, eller skär tvärs över terrängen. Då blir effekten när man åker i djup snö att det går lagom snabbt i djupsnö i brant terräng och när man korsar ett snowboard spår så sticker skidorna iväg... Så det blir svårt att hitta rytmen man söker i djupsnöåkningen. Om snowboard åkarna kunde svänga ordentligt så skulle man inte behöva skråa sönder snön.. Nog med gnäll!

Det som är mycket bra med Niseko är att det kommer så fantastiskt mycket snö. Som man ser på bilden nedan så blir det en väldigt öppen terräng att åka i, även i skogen. Först tyckte jag att man hade röjt väldigt bra i skogen för det fanns ingen undervegetation som kan vara lite farlig om man åker i skogen. Lätt att fastna med skidorna då. Sedan kan man ju också köra på sten förstås. Sedan insåg jag att det inte alls är röjt utan det beror på att det ligger 4 meter snö överallt så man åker mer kring trädkronorna, så det gör att det blir fina ytor att svänga runt träden på!

Lördagen var tyvärr den blåsigaste dagen, så det var inte så bra. Tur dock att det lugnade sig så vi fick åka på kvällen istället. Vi fick ta en långlunch på ett trevligt ställe för det var bara liftarna längst ner som var öppna och det var inte så mycket att åka i. På eftermiddagen fortsatte vi åka och sedan öppnade liftarna längre upp på berget. Då hade det blivit ganska mörkt men även hood liften ett snäpp upp öppnade strax. Eftersom det snöat hela dagen så blev det fantastisk skidåkning med nysnö. Agnes och Johanna åkte i pisten i första åket, medans jag ville testa skogen när det var så mycket nysnö. Vi träffades nere vi liften igen och då var tom Agnes helt salig. När de stod uppe i pisten och den var helt orörd så hade hon sagt: "får man verkligen åka här", och när hon kom ner: "nu förstår jag varför att det är så kul med skidåkning!" Sedan ägnade vi resten av kvällen åt att leta orörd snö. Även jag fick prova helt orörda områden och sista åket avslutades med en rejäl vurpa under en stolift ( som inte var igång), med lårdjup snö. Det är det här som är bäst med skidåkning!

Varje dag avslutade vi med Onsen och middag som var mycket bra. Sex rätters middag sitter bra efter en dag med skidåkning. Tyvärr för Agneta så var det inte så lätt att åka längd. Det fanns ett spår i Niseko Village, men bara för gruppskidåkning och man var tvungen att betala 1000 Sek för en förmiddag... Så det blev inget av med det.