tisdag 24 februari 2009

Niseko skidresa dag 1

Så har vi då varit på skidsemester i Niseko. Flyget gick tidigt från Haneda för att vi skulle hinna med att åka lite skidor även första dagen. Vi hade beställt en taxi direkt från oss till flygplatsen för att inte behöva gå upp alltför tidigt, lite dyrt men ganska skönt, speciellt som jag hade skidor att släpa på. Anledningen till det var att jag tagit med skidor och pjäxor från Sverige för jag var lite osäker på om min storlek skulle finnas här i Japan.

Incheckningen på Haneda är väldigt automatiserad så man har en slags kod på sin biljett som man visar i en incheckningsautomat. Biljetten man får täcker både utresa och hemresa. Därefter går man till bagageincheckningen och lämnar sitt bagage. I princip inga köer. Planet gick sedan på tid, man flyger stora plan som Airbus 340 eller Boing 747 inrikes här. Det bästa är att man med hjälp av de 2 biljettkodläsare som finns vid gaten kommer igenom snabbt, inte som i Europa där biljettläsarna mest krånglar.. Nåväl tänker man, om nu detta fungerar bra så blir det väl den sedvanliga kön in i planet istället, men konstigt nog så funkade det också jättebra så det var bara att sätta sig. Om det beror på att japanerna är små och effektiva eller om det beror på något annat vet jag inte men en stor A340 bordades rekordsnabbt.. Fast där slutar denna jämförelse till japansk fördel för som i Europa får man inte längre något att äta på flyget, bara ett glas jos.

Väl framme så gick vi till den disk där vi skulle anmäla oss samt hämta kuponger. Dessa är rabattkuponger och utgör ofta ett rätt stort värde här i Japan när man köper resa. Även liftkortet fick man rabatt på om man köpte det på hotellet och inte i liftkortsboden.. Vid disken på flygplatsen så hade man järnkoll på vilka vi var och bad oss vänta på bussen till Niseko. Efter ett tag så kom nästa person som snabbt ställde upp alla bussresenärer på ett led! Ordning och reda här i Japan. Vi prickades av åter igen på en lista så att ingen skulle komma bort. Därefter fick vi gå på led genom flygplatsen efter denna person. Man kände sig som man gick i första klass igen;-)

Väl på bussen så åkte vi mot Niseko, passerade en väldigt vacker sjö som hade omgivande berg som dök rätt ner i sjön. Konstigt nog fanns ingen is på sjön trots att det varit kallt en längre tid på Hokkaido. Bussen stannade för rast efter ca halva resan uppe vid Bifue passet i bergen. Det fanns en väldigt stor affär med mängder av japanska lokala artiklar, mycket olika svampinläggningar tex.
Något försenade kom vi så fram till Niseko Hirafu. Niseko United kallas det något engelskklingande området som täcker in fyra olika skidområden på samma berg. Hirafu är det äldsta området som också har mest bykänsla att erbjuda. Efter lunch på hotellet, ombyte, ringa efter skidor och pjäxor till tjejerna (där hade jag ringt och bokat i förväg och sedan kom en kille och levererade utrustningen till hotellet) samt inköp av liftkort så var vi äntligen klara för det första åket. Tyvärr var det ganska blåsigt och några få av liftarna högre upp var öppna, så vi höll till mest nere vid de lägre liftarna. Dessa har också elljus vilket gjorde att vi kunde åka till kl 18.00 (fast det är öppet i backen till 21.00).

Vi tyckte att det fick räcka med 3 timmar första dagen. Därefter Onsen (varma bad, här med svavellukt eftersom vattnet kommer ur de omgivande vulkaniska bergen) som kunde avnjutas under öppen himmel och slutligen kunde vi sätta oss i restaurangen för en 6 rätters middag. Hotellrummen var ganska slitna, vilket lär vara vanligt i Niseko, detta uppvägdes dock av maten som var mycket bra. Hotellet, J-First, var inte så jättestort (38 rum) men hade trots det köpt in en egen gård där man odlade sina egna råvaror och har sin egen djurbesättning. Det märktes tex en rejäl skillnad på potatisen som nu var riktigt god jämfört med vad vi ätit tidigare här i Japan.

Redan kl 21 gick vi till sängs, vilket var skönt eftersom vi hade gått upp riktigt tidigt denna dag, och sov vår skönhetssömn.

lördag 14 februari 2009

24 grader och grilldoften ligger tät

Idag har det varit en otroligt varm dag, 24 grader! Plus kanske jag skall tillägga... Det kändes som en svensk (bra) sommardag. Jackan var på när vi gick ut för det kändes lite overkligt men det var bara att ta av sig och snart blev man lite svettig också.. Så det var på riktigt.. Nu skall om sanningen skall fram sägas, att detta är ovanligt även för Japan. Och redan imorgon blir det bara! 14 grader, så det var en ovanlig värmebölja. Vintern lär dock ha varit ovanligt varm i år. Jag tog chansen att springa lite i kortbyxor och det känns helt ok i februari!

Tjejerna har även idag varit iväg på field hockey i Tokyo och varit borta hela dagen. Agnes avslutade med träning på YC & AC, en klubb här i Yokohama, Medans Johanna kom hem, solbränd och röd i ansiktet. På onsdag blir det dock kallare för oss för då åker vi iväg på skidresa till Hokkaido, nordön, och skidorten Niseko. Förväntningarna är stora!

tisdag 10 februari 2009

Våren är här!

Så kändes det i alla fall idag på lunchen. Det kanske var fjorton grader och med jackan på, i solen så blev det väldigt varmt.. Det blåser en del så om man inte är i lä så kan det bli ganska kallt ändå. Agneta var på vårinvigning, Setsubun, förra veckan när man kastade sojabönor för att fira vårens inträde. Och nu verkar det alltså som att det faktiskt redan är på gång. I helgen gick jag och Agneta en sväng och tyckte även då att det var varmt och skönt. Vi tänkte att det vore trevligt att vara i svenska fjällen en sådan fin dag. Det var förstås ett tankefel eftersom det fortfarande är februari och kall vinter i de svenska fjällen.

I morgon har vi en av de regelbundna helgdagarna i Japan, ca 1 per månad. Det lättar upp det hela. Tjejerna har dock inte ledigt eftersom den internationella skolan inte följer de Japanska lovdagarna.

söndag 8 februari 2009

Tokyotur

Idag vaknade vi till en klarblå himmel och bestämde oss för att åka in till Tokyo och titta på utsikten från stadstornen, där den kommunala förvaltningen ligger. Detta är en gratisförmån för tokyobor och kostar alltså ingenting. På vägen dit är nedan bild tagen över en typisk stadsmiljö i Tokyo. Nja, kanske inte riktigt typisk, det är något som saknas... och det är alla elledningar som man normalt ser i staden. Men här i Shinjuku så har man byggt nytt och då har man tydligen grävt ner alla elledningar. Shinjuku är för övrigt världens största tågstation med en genompassering av 3 miljoner passagerar varje dag.. Titta också på de korsande övergångsställena, enda sättet att få genom så många människor till rätt ställe är att stanna trafiken från alla håll samtidigt och så får alla människor korsa vägarna i vilken riktning som helst, en riktig myrstack, och sedan får trafiken gå ett tag, medans köerna byggs upp igen innan man stoppar trafiken igen.
De höga husen är som sagt ganska nybyggda och detta hus har man just tagit bort de sista byggställningarna utvändigt på. En något spektakulär design på ett drygt 200 meter högt hus, eller vad tycker ni?
Här är vi uppe i södra stadstornet och tittar ut över centrala Tokyo. Svårt att se, men till vänster sticker Tokyo Tower upp som en tunn pinne. Det är en kopia på Eifeltornet men förstås lite högre, 12 meter för att vara exakt... I mitten en skyskrapa i Roppongi Hills som också är ett område som restaurerats. Till höger sticker Yoyogi parken med Meiji Shrine fram.
Efter att beundrat utsikten ett tag, så skulle vi vidare. Idag var det inte helt klart vid horisonten pga soldis, och tyvärr så kanske dom fantastiskt klara dagarna börjar försvinna nu. Fuji syntes tydligt men dock inte heller inte det helt klart. Vi tog oss med tunnelbana vidare för att gå igenom den kejserliga parken, tyvärr kommer man inte så nära själva palatset men det är ändå vackra omgivningar, här vid en av ingångarna till den östra trädgården. Vallgraven är ganska rejäl med riktigt rejäla murar. Inpassningen på stenarna är fantastiska

Efter detta så skrek magen efter mat och Agneta ville till en Indisk restaurang. Det lyckades nästan, men det blev denna istället.

Dvs en restaurang med Nepalesisk inriktning. Maten var dock den typiskt indiska med nanbröd och olika curry, dvs kött i såser, mest kyckling. Restaurangen hade satsat på en egen inredning, se bild nedan. Det är inte min favorit att sitta på mattor på golvet och äta, man får sådan kramp i benen... På alla restauranger i Japan så får man en våt handduk att tvätta händerna med, på de något billigare restaurangerna så är det mer en pappersvåtservett..

Därefter så hade vi tänkt gå en runda i Ginza men vi kände att det fick räcka för idag och åkte därmed hem för att ta en fika där istället.. Så förflyter lätt en dag i Tokyo och just nu känns det långt borta med Sverige och Linköping...





lördag 7 februari 2009

Hej

Veckan har gått raskt eftersom det varit mycket arbete och även kundkickoff för vårt projekt som kommer att räcka in i juli, dvs det blir inte klart innan vi åker hem. Så på jobbet har jag varit i Tokyo från onsdag till fredag, vilket gör att det blir längre restider också och hemkomst vi 20.30 på kvällarna.

Idag har tjejerna varit iväg igen på field hockeymatch, uppstigning redan kl 6 och avfärd vid 7 med buss för att var hemma strax innan 3. Jag och Agneta hann med en promenad till biblioteket där vi blev sittandes och läste lite tidningar (engelska och tyska, inte japanska...) innan vi tog oss hemåt.

Temperaturen ligger runt 10 grader och det känns fortfarande lite kyligt men man känner ändå att våren är på väg här även om det är en liten bit kvar. När man ställer sig i en solig hörna så får man samma känsla som vi får i Sverige en solig dag när solen värmer skönt men det brukar ju bli närmare mars eller april innan det blir så pass varmt i Sverige.

I övrigt har vi börjat lägga mer energi på vårt kommande husprojekt i Mauritzberg. Vi funderar en hel del över planlösningen och har lite korrespondens med vår arkitekt i Sverige. Snart måste vi bestämma oss för hur vi vill ha det så att vi kan gå vidare med mer detaljer och sedan kontakta byggare för offerter. vi hoppas komma igång med bygget till hösten så att det kan vara klart till nästa vår.

måndag 2 februari 2009

Marknad i Machida

I söndags så var jag, Agneta och Agnes till marknad i Machida, som ligger 6 stationer väster om Sihn Yokohama där jag jobbar. Markanden är känd för att vara ganska stor och det tog nog 1.5 timmar att gå runt men då hann man inte titta så mycket i detalj på grejorna. Det fanns naturligtvis en väldigt stor variation på grejor, och försås svårt att veta vad som hade något värde. Fast värdet sitter ju i köparens ögon så det spelar väl inte så stor roll.

Det var mycket kläder i form av kimonos, fast det är inte så aktuellt även om Agneta är lite sugen på en sådan. Fast som sagt variationen var ganska stor. Prisnivån var tyvärr väldigt hög så att man inte visste riktigt hur man skulle tolka det, var det den stora förhandlingskompetensen som måste fram eller var det helt enkelt väldigt dyrt. Det var nästan bara japaner förutom oss, så förmodligen var det inte så stor förhandlingsmån. Var lite intresserad av en mask av trä som hade en lång näsa, men när priset var satt till 100.000 Yen (9.000 SEK) så försvann intresset raskt. En slags lykta i plåt som var rejält rostig kunde också varit något men för den ville han ha 12.000 Yen dvs nästan 1.100 Sek, där jag kunde tänka mig max hundra kronor.. Det verkade inte som om man gjorde några större affärer bland handlarna. Det var kul att titta på men vi åkte därfrån tomhänta. Sedan åkte vi till ett "Factory Outlet" center, men som på många andra håll, så innebär det inte bättre priser än annars så inte heller här blev det något handlat. Fast egentligen åkte vi dit för att äta lunch och det gjorde i på en kinesisk restaurang men med inslag av Japansk mat. Det var en buffé som man fick välja själv från. Vi bor ju i China town i Yokohama, men här är de kinesiska restaurangerna mest turistfällor, så detta vara ett betydligt bättre alternativ. Dessutom hade de rökfri avdelning, vilket alltid är ett stort plus.

Därefter hemresa och tog itu med Agnes gymnasieansökan. hon söker i första hand till Natur- Humanistisk linje på Katedralskolan i Linköping. Eftersom hon nu kommer från en Internationell skola och inte har gått ut nian i Sverige så kommer man i något som heter Fria kvoten. Denna är inte bestämd i storlek så det är lite oklart hur det kommer att gå för henne, trots att hon har mycket bra betyg.

Så har Januari gått och vi är redan inne i Februari, det rullar på...