Hongkong

I söndags för en vecka sedan så fick Johanna en snabb förfrågan om hon kunde tänka sig att åka med till Hongkong för att spela field hockey med YC&AC, som är en klubb i Yamate inte långt ifrån där vi bor. Hon har spelat field hockey i YIS och ibland har de spelat på YC&AC's plan och då har hon också fått vara med i deras lag och spelat matcher. Eftersom jag alltid velat se Hongkong så bestämde jag mig för att åka med och på torsdagen åkte vi ut med flygbussen till Narita och tog flyget mot Hongkong.

Väl framme tog vi tåget i mot centrala Hongkong, 24 minuter, och därefter en taxi i 10 minuter till hotellet. Chauffören som var Kines pratade inte någon engelska, i alla fall ingen version som vi förstod och till slut fick jag prata in i hans mikrofon till centralen och de kunde översätta till honom.. Det finns en enorm mängd taxibilar så han ville väl inte släppa ut kunder som väl hade stigit in i taxin. Priserna är mycket låga och det kostade bara 50 SEK att komma till hotellet.

Morgonen därpå skulle vi träffa övriga laget på Hongkong Fotball Club i Happy Vally och det var inte så svårt att hitta för hotellet låg bara tvärs över gatan. De kom senare för de hade fått veta att vi skulle spela lite senare, just det vi, för jag tänkte också spela även om jag aldrig spelat förut.. Här har i alla fall de övriga kommit och laget samlas. Vad sägs om matchtröjorna?

Happy Vally Race Course är ursprungligen en galoppbana som bildades i mitten av 18oo talet givetvis av engelsmännen. Det är en fantastisk anläggning som innanför galoppbanan rymmer ca 10 olika fullstora fotbolls och field hockey banor. Sedan finns givetvis alla möjliga faciliteter med pooler, gym, restauranger osv Runt galoppbanan finns också mängder av loger som det är mycket prestige att inneha. Eftersom marken i Hongkong är extremt dyr så kan man bara spekulera i markpriset för denna anläggning..

Första matchen gick ganska hyfsat, vi klarade 0-0 där jag fick hoppa in i andra halvlek som back. Tyvärr finns bara klubbor med högerfattning så speciellt mycket skönspel blev det inte utan man fick mest ägna sig åt att markera ut motståndare och rafsa iväg bollen de få gånger man kom nära den. Johanna kämpade på bra och vi var nöjda efter matchen. Nästa match gick någon timme senare och även där hoppade jag in in andra halvlek. Snart blev det en hörna för andra laget och då skall man ställa sig i målburen och rusa mot skyttarna. Bollen gick ut till en motståndare som började dribbla för att sedan skjuta. Det bar sig inte bättre än att bollen tog på den andra täckande backens fot, i vårt lag, och sedan gick den upp i ansiktet på mig!

Det var inte helt skönt även om det inte gjorde otroligt ont. Bollen är stenhård och tog på kinden. Turligt nog inte i ögat. Blev dock liggande på fältet innan jag kunde komma upp. Efter en stund kom en ambulans och man undersökte mig i ambulansen. Därefter till ett sjukhus alldeles bakom hotellet. Efter att ha blivit inskriven och betalt räkningen så fick jag besked om att det var ca 2.5 timmars väntetid. Bestämde mig då för att gå ner till hotellet och duscha samt ta en kortare tur ner mot Times Square. Eftersom jag inte verkade ha någon hjärnskakning och det ändå kändes ganska OK så var jag inte så orolig.

Väl tillbaka på sjukhusets akutintag så tog det bara en kvart innan jag fick komma in. Läkaren undersökte och tyckte att det var bäst med en röntgen. Den visade senare att inget var krossat så det var ju bra. Bilden nedan är från min korta promenad där jag bla kom in på en gata med matvaror som såldes just på gatan. Av någon anledning styckades köttet på gatan av dessa glada herrar.
Kunde senare på eftermiddagen efter sjukhuset återkomma till laget, som att på en en uteservering i solen på klubben, och ägna någon timme åt några öl. Vi gick sedan upp till rummet och bytte om inför kvällens gemensamma fest som var i HK Fotball Clubs pool område. Grillat kött i långa banor och fina attiraljer till detta!

Nästa morgon tänkte vi hitta vår frukost på staden i stället för hotellfrukosten. Hongkong har kvar sina gamla spårvagnar, smala och i två våningar. De flesta är sålda som reklampelare för olika produkter. Såg bla SonyEricsson vagnen med reklam för mobiler. Vi kom så småningom till en italiensk restaurang där Johanna tog en frukosttallrik med yoghurt och undertecknad en engelsk frukosttallrik, dvs vita korvar, ägg, stekta champinjoner och tomathalva samt vita bönor.

Följde sedan med Johanna till första matchen och såg den, som tyvärr förlorades. Efter det fick det räcka och tog bussen till Stanley som ligger på södra sidan av Hongkong ön. Buss är billigt, 9 kronor för resan över bergen och ner på andra sidan. Stanley är lite av en semesterort a la medelhavet och ganska trevligt att bo i kan man tänka sig med storstaden 20 minuter bort bara. Handlade även lite matvaror som inte är så lätta att få tag på i Japan till rimliga priser eller inte alls, tex digestive kex. Det svarta repet i mitten som går ut i vattnet är hajnät. Så man hoppar inte i var som helst och badar här..

När Johanna spelat färdigt så gick vi sedan tillbaka till samma restaurang där vi ätit frukost för att käka, just det, den var italiensk vilket Johanna helst vill ha. Därefter tog vi bussen till central, dvs Hongkong city. Målet var att hitta till Zara, eftersom Johanna ville köpa sin "Prom" (bal) klänning där och det inte är säkert att hennes storlek finns i Japan. Efter ett tag så blev det också ett inköp.

Morgonen därpå hade vi bara några timmar innan vi skulle till flygplatsen. Vi tog bussen upp till Victorias Peak, vi gick runt toppen på en gångstig innan vi tog oss ner igen. Denna bild är från stigen där man har Hongkongs skyskrapor direkt under sig.

Det finns nästan inga låga hus i Hongkong, nästan allting är hus på mer än 20 våningar. Husen är av olika standard också allt från nästan fallfärdiga hus som man inte skulle vilja bo i även om man fick betalt till grannhus som är helt nybyggda glasskapelser. Husen är ofta extremt smala också. Det ger verkligen en känsla av storstad.

Hongkong har också ett mycket högre tempo än Japan. Här skall man fram till varje pris. Köer finns inte, det verkar man inte bry sig om. Tex när vi stog framme vid incheckningsdisken så kom en kines fram och la upp sina papper på våra och började ställa frågor till incheckningspersonalen tills de körde bort honom... ljudnivån är också mycket högre än i Japan, både från människorna samt från vägar och tåg (förutom airport express som var mycket tyst).

Efter incheckning i Hongkong central, där man kunde lämna väskorna så tog vi tåget ut till flygplatsen. Snart hemma i Japan igen och det var skönt, men en trevlig resa tyckte både Johanna och jag, trots en boll i ansiktet och sjukhusbesök för undertecknad!