Niseko skidåkning

Detta blev den bästa bilden som vi fick av vulkanen Youtei, som ligger tvärs över dalen från Niseko. Det var också en av de få tillfällen som det var lite blå himmel och solen gick igenom molnen. Med andra ord, det var precis lika mycket snöfall som det var utlovat. Det snöade mer eller mindre oavbrutet och det var bara i korta avsnitt som det var uppehåll. Vädret var under veckan inte så jättebra. Snö är bra, men det blåste lite för mycket några dagar, så liftarna uppe på berget var stängda från och till. Vinden brukade lugna sig fram på eftermiddagen och kvällen.

På torsdagen så blåste det ganska bra så vi spenderade mest tid i Hirafu där vi bodde på J-First, eftersom det var svårt att ta sig till något av de andra områdena. Det finns ytterligare tre områden, Hanazono, som är känt för sin lössnöåkning i skog och berg. Niseko Village som är ett relativt nytt område uppbyggt kring ett enormt Hilton hotell i backen samt Annupurni. Tyvärr kom vi inte så långt som till Annupurni under veckan.

Vi ägnade oss mest att åka upp i gondolen för att det blev lite för kallt att sitta i de öppna stolliftarna. Några hade dock "hoods" som fälls ner och då sitter man relativt ostört även i stolliftarna. Några släpliftar fanns inte och det beror förmodligen på att det snöar så mycket så att det blir svårt med längden på liftstolparna..

Detta är en en vy från vägen som går upp mot liftarna i Hirafu. Detta är det äldsta området med lite äldre liftar men också det största området med väldigt fint skidområde. Mycket är också belyst så att man kan åka ända till 21.00 på kvällen.

På fredagen så blåste det också ganska mycket men vi kom i alla fall upp på toppen en gång. Därefter så tog vi oss till Hanazono (med Hood stollift) och ägnade oss åt åkning där under det mesta av dagen. Vi provade både pist och skog. Det som är unikt med Niseko, jämfört med andra områden i världen är att man får åka mycket offpist ("lagligt"). Det finns speciella "gater" där man kan åka ut i skogen. Sedan finns det också helt avstängda områden där man inte får åka alls och liftkortet ryker om man försöker men det finns väldigt stora ytor ändå som är öppna så det behöver man inte ge sig på.

En annan är förstås lite äldre och konservativ så jag tycker att alla snowbords skråar sönder snön så att man i bland har svårt att hitta områden med helt orörd snö. Det svängs för lite, utan man bara står på brädan och hasar, eller skär tvärs över terrängen. Då blir effekten när man åker i djup snö att det går lagom snabbt i djupsnö i brant terräng och när man korsar ett snowboard spår så sticker skidorna iväg... Så det blir svårt att hitta rytmen man söker i djupsnöåkningen. Om snowboard åkarna kunde svänga ordentligt så skulle man inte behöva skråa sönder snön.. Nog med gnäll!

Det som är mycket bra med Niseko är att det kommer så fantastiskt mycket snö. Som man ser på bilden nedan så blir det en väldigt öppen terräng att åka i, även i skogen. Först tyckte jag att man hade röjt väldigt bra i skogen för det fanns ingen undervegetation som kan vara lite farlig om man åker i skogen. Lätt att fastna med skidorna då. Sedan kan man ju också köra på sten förstås. Sedan insåg jag att det inte alls är röjt utan det beror på att det ligger 4 meter snö överallt så man åker mer kring trädkronorna, så det gör att det blir fina ytor att svänga runt träden på!

Lördagen var tyvärr den blåsigaste dagen, så det var inte så bra. Tur dock att det lugnade sig så vi fick åka på kvällen istället. Vi fick ta en långlunch på ett trevligt ställe för det var bara liftarna längst ner som var öppna och det var inte så mycket att åka i. På eftermiddagen fortsatte vi åka och sedan öppnade liftarna längre upp på berget. Då hade det blivit ganska mörkt men även hood liften ett snäpp upp öppnade strax. Eftersom det snöat hela dagen så blev det fantastisk skidåkning med nysnö. Agnes och Johanna åkte i pisten i första åket, medans jag ville testa skogen när det var så mycket nysnö. Vi träffades nere vi liften igen och då var tom Agnes helt salig. När de stod uppe i pisten och den var helt orörd så hade hon sagt: "får man verkligen åka här", och när hon kom ner: "nu förstår jag varför att det är så kul med skidåkning!" Sedan ägnade vi resten av kvällen åt att leta orörd snö. Även jag fick prova helt orörda områden och sista åket avslutades med en rejäl vurpa under en stolift ( som inte var igång), med lårdjup snö. Det är det här som är bäst med skidåkning!

Varje dag avslutade vi med Onsen och middag som var mycket bra. Sex rätters middag sitter bra efter en dag med skidåkning. Tyvärr för Agneta så var det inte så lätt att åka längd. Det fanns ett spår i Niseko Village, men bara för gruppskidåkning och man var tvungen att betala 1000 Sek för en förmiddag... Så det blev inget av med det.