Regn och regn idag

men när jag trodde att jag hade tur förra veckan med skjuts till jobbet så var det helt enkelt så att hotellets minibuss skjutsar till stationen enligt ett tidsschema, så där hade jag missat något... men det är bra med motion, räknade ut att jag normalt går 40 min per dag i samband med pendlingen, bra för midjeomfånget.

Idag satsade vi på en lite dyrare lunch, Shabu shabu. Utrustningen är en induktionshäll monterad i bordet, mellan två personer. På den en kopparkastrull med buljong i som i stort sett kokar. Sedan har man två dipsåser, en sesamfröbaserad och ytterligare en som jag inte vet var de var men troligen vinägerbaserad. Sedan får man beställa så mycket kött man vill, vi tog 50 g nöt och 50 g fläsk. Köttet är skuret i väldigt tunna skivor typ parmaskinka. Plus att man får sallad, tofubitar, svampar, selleri, glasnudlar och purjolök i en skål. Givetvis ris till, samt te att dricka. Sedan kokar man alltihop (inte riset) i buljongen och doppar sedan i dipsåserna. Köttet tar man med pinnarna (chopsticks) och drar i buljongen, därav namnet, Shabu - svishar. Mycket gott!

Dessutom får man alltid en blöt liten handduk att torka av sig med innan maten, på ett billigare ställe kan den vara av papper och är då mer som en våtservett. De också in och skummade av buljongen med jämna mellanrum, samt gjorde en liten soppa som man fick dricka, på buljongen. Som avslutning en liten efterrätt som inte var så märkvärdig men tog udden av smakerna och passade bra då sesamdipsåsen var ganska stark (ovanligt här för maten är generellt lite kryddad). Notan för hela kalaset sprang iväg till hela 105 SEK... Inklusive obligatorisk servisavgift på 10 %, vilket är mycket ovanligt här då man i stort sett aldrig ger dricks, det kan till och med vara en förolämpning och skulle man ändå vilja göra det så måste det var nya sedlar inlagda i ett fint kuvert som på ett diskret sätt förmedlas. Med tanke på all skummning så var 10% ett fynd.

Tittade i slutet på dagen på en lägenhet som låg högt och fint samt ett hus som var helt ok men som ligger en bit från station och skola. Får se till helgen om det har mognat vad vi skall ha. Har också ytterligare ett hus kvar att titta på.

Imorgon blir det skolbesök på Yokohama Internationel School, YIS.

27 grader i skuggan

och kundbesök med svart kostym och slips. Kräver lite eftertanke hur man skall bete sig. Det blev kavajen ihopvikt i väskan och lååååångsam gång. Inte så lätt om man är van vid raska steg mot stationen. Shinagawa är en stor station och tyvärr är det packad sill när man åker in mot Tokyo på morgonen. Det lättar efterhand med resenärer men vid denna temperatur så blir det varmt. Väl framme hade vi en stund innan mötet och jag fick en hel del gångbara tips. Skobyte först men eftersom vi skulle vara i ett annat hus så kunde vi ha våra vanliga skor. Väl där så var det min tur att börja och det gick bra. Vi pratar om kunden men det är ju egentligen många kunder eftersom man möter olika personer i kundens organisation. Så i vårt fall är kunden den ansvarige för OSS. Mötet avlöpte lugnt och fint. Tolkningen fungerade också bra. Först trodde jag att jag skulle prata på men sedan insåg jag att det var bättre att vänta på översättningen och sedan fortsätta. Det gjorde naturligtvis att presentationen tog betydligt längre tid, så jag fick hålla mig ganska kort på respektive bild. Som för övrigt gjordes så att vi hade med oss kopierade utskrifter som först lämnades över. Alltså ingen dator eller projektor. Allt som allt så fick jag en del saker att kolla upp vilket var väntat, och som jag förstod på övriga så var kunden nöjd. Så det fungerade bra. Nu kommer vi att ha möten 3 veckor av 4 med kunden så nu börjar det...

Imorgon blir det koll på en lägenhet och ett hus, gäller dock att det ligger bra till så att det inte blir för varmt på morgonen..

Mycket nu

Idag har det varit fullt upp på jobbet. Imorgon blir första gången som jag skall träffa kunden här i Japan. Det blir säkert en upplevelse. Några tecken på det är att tolk är beställd , dvs jag kommer att prata engelska men kunden pratar japanska. En annan lite roligare detalj är att man, som på vissa japanska restauranger, kommer att få ta av sig skorna och ta på sig tofflor. Eftersom 45or inte finns här i Japan så kan det bli lite lustigt. Fick tipset att ta med hotelltofflorna, fast de är ju inte jättestora heller. Så dagen har ägnats åt förberedelser till detta.

I övrigt så hinner jag inte så mycket mer på veckorna nu än att jobba, pendla, träna, köpa mat, äta mat, blogga och sova. Enligt Micke med 9 år i Japan bakom sig så funkar det så här, dvs mannen ägnar sig åt att jobba medans frun tar hand om hemmet. Speciellt om det gäller den äldste sonen som alltid bor kvar hemma och frun flyttar alltså hem till honom och hans föräldrar och får därmed ansvar även för mannens föräldrar i praktiken, för mannen jobbar ju mest. Detta är en anledning till att Japanska tjejer inte vill gifta sig i lika hög utsträckning längre.

Förhoppningsvis så hinner jag titta på den skola , YIS, som tjejerna skall gå på, på fredag. Skall bli intressant.

Vad har du gjort i helgen?

Frågar man en japan på jobbet detta så får man ofta svaret ; sovit.. Så detta verkar vara ett land med konstant sömnbrist. Kanske för att man jobbar många timmar samt har lång pendling. Frågade en kollega på jobbet när han skulle ha semester, men det var ingen bra fråga för det fick man se när jobbet tillät... Så jobbet kommer på första och andra och tredje plats här. Sedan har man ändå världens längsta medellivslängd, så det verkar ju inte inverka på hälsan.

På tåget sover man ju också gärna som jag berättat tidigare. Stilen är också att man alltid har sin portfölj i knäet. Har man den som jag, till en början i alla fall, på golvet så blir man lite uttittad. Läser man en tidning, vilket inte många gör, så viker man den på den lodräta hållet så att det bara blir en smal men hög tidning kvar, allt för att inte ta så mycket plats.

Idag åt vi koreanskt vilket inte är så olikt japanskt, men man kan få den varma skålen och då skall man blanda ihop alla ingredienseer, som då eftersteks lite, så det blir lite som en jambalaya. Hittills har jag ätit ganska lite, har inte varit så hungrig och gått ner en del, men idag återvände hungern. Man kanske har anpassat sig till värmen nu. För imorse kändes det inte så svettvarmt. I alla fall så blev jag tvungen att gå och köpa något på em, och det blev en liten godispåse. Och här i Japan så skall allt slås in, så även den lilla godispåsen som fick en lika liten plastpåse runt sig. Man vill gärna också sätta en liten klisterlapp över påsen också för att visa att det är betalt antar jag.

Sayonara!

Slappardag

Idag tänkte jag ta det lugnt eftersom jag varit iväg alla dagar som jag varit ledig hittills. Så tänkte bara utforska lite mer kring där jag bor. Tog promenadstråket efter vattnet och kom bara fram till nästa kvarter där en öppen frisörsalong fanns. Snabbt beslut på att det var dags och ca 20 minuter senare och 150 SEK fattigare så kunde jag kliva ut åtföljd av diverse bugningar. Kanske för att jag sa att jag bor strax intill så att de såg en stamkund i vardande. Klippningen genomfördes i ganska snabbt tempo men med lite annorlunda teknik mot vad jag är van vid i Sverige. Framförallt rejäla tag i kalufsen som kanske var till för att se om det var lika långt överallt?

Efter det vidare på en rundtur runt Shinagawa där bor. Gick lite söderut och kom fram till ett bryggeri med tillhörande restaurang vid vattenkanten, såg mycket bra ut men kanske inte så kul på egen hand. Därefter lite trixande för att komma över järnvägen söderut, med 8 spår, och så in i de nedre delarna av Shinagawa. Det såg väl sådär ut, som vanligt lite blandat med gamla hus och toppmoderna. Insåg att det bästa var att ta mig tillbaka till stationsområdet där det finns många restauranger. Det blev en pasta pescatore, dvs pasta med skaldjur. Dags att gå hem igen och vill avsluta det hela med en riktig kaffe. Då kan man ta Starbucks, den amerikanska kedjan, eller Dean & Deluca, med Italienskt sortiment. Väl på den senare så öppnade kaféet upp bakåt och det var en riktig gourmetaffär och inte bara ett kafé Här fanns alla italienska läckerheter, synd att lunchen redan var avklarad, men det finns ju kvar.

I em blir det lite telefonsamtal till Sverige samt ett pass på gymet!

Asakusa och Ueno

Dagens övning var en utflykt till gatan Kappabashi samt Asakusa och sedan Ueno parken. Som tidigare nämnts så ligger ofta liknande affärer tillsammans. På Kappabashi så ligger köksaffärerna, där jag tittade runt lite framförallt på Global knivar där det fanns en affär med Ericssonrabatt. Efter det tog jag en sväng till templet i Asakusa, lite mat i ett stånd på vägen var också bra. En slags omelett med mycket sallad i plus en skiva fläsk över. Låter kanske inte så mycket men smakade mycket bra. Efter det en lite tur runt tempelområdet. Här kunde man betala hundra yen (6 SEK) för att snurra metallburken och få ut en av många pinnar som pekade ut en låda. Sedan skulle man öppna lådan och ta ut en liten lapp. Några skrattade glatt när de läste lappen, medans andra var mer fundersamma. Undrar vad det var...

Runt Asakusa finns också många affärer och restauranger. Efter det tog jag tunnelbanan tillbaka till Ueno, för byte till pendeln. Där lyckades jag hitta en stor bokhandel som hade en hygglig sortering av engelska böcker. Så där blev det en Japansk Guidebok. Efter att ha tittat lite i den direkt så insåg jag att det var lika bra att ta en titt på Ueno parken som var den sista fästet för Tokugawashogunen, den sista i Japan. Shogunen var i princip Japans härskare även om Kejsaren hade en högre rang. Tydligen samlas man i parken för att ha picnic när körsbärsträden blommar i april. Vilket jag kom hit lite för sent för att bevittna, men det får bli nästa år.

Gick sedan in på en Bauhausutställning som man hade på ett museum i parken. Bauhaus var en arkitekturskola som fanns i Tyskland mellan ca 1923 och 1933, då nazisterna stängde den. Bauhaus har påverkat mycket av hur vår arkitektur ser ut idag. Tex vår nufunktionalism är ett arv från Bauhausarkitekturen. Det som också var intressant var att medelåldern på musiebesökarna låg på ca 30 år och man kan se tydliga kopplingar till arkitekturen här i Japan från Bauhaus. Så intresset var stort.

Nu har jag tre paraplyer, införskaffade på två veckor! Paraply skall alltid vara med i ryggsäcken är lärdomen, för givetvis började det regna när jag var i parken, så det blev till att införskaffa ett ytterligare paraply. Som tur är så kostar de nästan inget (20 SEK) så det gör inte så mycket.
Imorgon blir nog en ren slappardag, för på bostadsfronten har jag tömt ut det mesta nu och har inte hittat något riktigt bra. Skall titta på några hus näst-nästa vecka så då får vi se.

Varmt

är det verkligen. Trots min nya taktik att vika ihop kavajen och lägga den i väskan för att komma någorlunda hyfsad till jobbet, så räcker det med minsta ansträngning för att transpirationen skall komma igång. Nu känns det som att värmen är här för att stanna men vi får se. Det är väl synd att klaga, för det har väl inte varit så jättefint väder i Sverige på senaste tiden, i alla fall inte så varmt om jag fattat rätt.

Märker nu att det börjar bli lättare att förstå den engelska som pratas här. Fick tipset från Fredrik att man ju har mer stavelser här snarare än enstaka bokstäver, vilket gör att man ofta lägger på ett "o", när man pratar engelska.

"Här skall man svänga höger"

"This is whereo you turno righto"

Inte så lätt i början...

Idag var det resa med Shinkansen igen, den är verkligen komfortabel även om den inte går så fort ut från Tokyo. Dock har man kvar rökkupe... Så den gällde det att passera snabbt för i stort hela vagnen rökte, 50 pers..

I morgon skall jag se på några lägenheter, så får vi se hur det verkar.

Sommarväder igen!

En jättefin dag med 24 grader. Idag blev det en japansk lunch med Anders, där det var rå tonfisk på två sätt, på ris med lite sallad till. Plus ett lättpocherat ägg. Dessutom i andra skålar, tofu, misosoppa, bönor med bläckfisk i sesamsås. Till det te förstås. Lite senare en cappucino grande på Starbucks. Sedan en liten lunchpromenad till den å som rinner igenom Shin Yokohama. Där såg vi också ett antal karpar som gottade sig i solen.

På slutet av dagen så var det husvisning. Ganska ok hus men lite långt till stationen, blir lite för långt till jobbet är den spontana kommentaren. Får tänka över det hela lite grann. Har ju fortfarande gott om tid eftersom jag bara varit här två veckor ännu. Så 7 veckor kvar tills semester och sedan kommer övriga familjen ner. Så här såg huset ut, amerikansk stil.

Det blir mer visning på fredag men då enbart tre lägenheter. Får se hur det känns då.

Funderar på att se den kejserliga trädgården till helgen eller kanske köpa lite japanska knivar. Får se vad det blir.

Nu börjar man komma in i mer av en lunk i och med att man vet hur det är att ta sig till jobbet, hur man handlar osv. Det är dock fortfarande rätt många nya saker på jobbet som kommer att ta lite tid men de stora dragen börjar jag hitta nu, och det känns bra.

Nu har jag även fått mitt bankkort så skall prova att ta ut lite pengar imorgon, men det borde inte vara någon större grej förstås. Imorgon blir det resa till Tokyo kontoret på förmiddagen och sedan ner till Shin Yokohama på eftermiddagen. Så det kan bli en lång dag.

Väderprognosen ser lovande ut för nästa 5 dagars period och det vore skönt med en fin helg. Dock skall det snart bli regnperiod, i Juni och kanske lite Juli så det blir något annat..

Tai-fun

Idag blåste det till ordentligt. Japan drabbas regelbundet av orkaner, Tai-fun. Dock sa man att det här var bara en liten, kan knappt räknas som en Tai-fun. Det räckte i alla fall till tyckte jag. Paraply funkade inget bra i vinden. Så tänkte nästan ta en taxi till stationen från hotellet. Hade dock kanontur, då den minibuss som stått utanför hotellet skulle köra några personer till stationen, och då fick jag åka med!

Men där tog turen slut, för mitt vanliga pendeltåg Keihin-Tohoku, stod kvar på stationen. Så chansade då på ett annat tåg, Tokaido expressen, vilken inte stannar exakt där jag byter utan en station senare i Yokohama. Det funkade bra, men i Yokohama var det så mycket folk att man inte kom uppför trapporna till perongen. Vilket antagligen betydde att det inte fanns någon möjlighet att pressa sig med på tåget till Shin Yokohama heller. Chansade igen på Keihin-Tohuku tillbaka en station till min vanliga bytestation Hichaga-Kanagawa, det var ok, men sedan tog det ett bra tag tills att tåget till Shin Yokohama kom. Hursomhelt var framme efter 1 timme och 25 minuter, trots den fina starten..

Så här kan det se ut, men obs ! detta är en vanlig morgon på väg till jobbet på Shin Yokohama station. Idag var det trångt....

Dock på hemvägen funkade tåget fint igen och höll sin vanliga punktlighet.

Vad gör man då på tåget, jo använder sina telefoner till det mesta. Har insett att många tittar på TV, upp med lilla antennen och vrid skärmen rätt, samt i med hörlurarna. Man kan också spela spel, läsa böcker som är speciellt avpassade till mobiler, och säkert många andra saker också. Nästan alla mobiler är av av vikbar typ, antagligen för att få en så stor skärm som möjligt. Här är ett exempel på hur en typisk TV mobil ser ut. Imorgon blir det att titta på ett nytt hus. Har inte sett planlösningen ännu så det kan bli spännande.. Ha de.

Söndag 18/4

Börjar känna av lite av musarm i höger armbåge och muspekfinger i vänster hand (gamla skador som återkommer) så det får bli lite kortare bloggar ett tag. Idag började jag dagen med att gå ut mot havet här i Shinagawa. Kom tyvärr inte så nära eftersom det låg fraktfirmor längst ut mot kajkanten. På väg tillbaka så spelade småknattar baseboll, Japans största sport för övrigt, och tänkte ta en bild av detta. Mötte då Patric Tuttle med son, Orion (efter stjärnan). Han är från Seattle och jobbar på Morgan Stanley Securities sedan 11 år här i Japan och är gift med en japanska. på Amerikaners typiska vis så frågade han om jag känner Gerard någonting , "den som vet mest om Mobiltelefoner i hela världen", när han fick höra att jag jobbar i Mobiltelefonbranchen, dock inte med telefonerna. Det gjorde jag självklart inte men då frågade han om jag tyckte om vin, vilket jag ju gör. Och menade att det gör Gerard med, så där skulle vi kunna träffas. Snacka om naturligt nätverkande... Kul om det blir något av det, men om inte så är ingen skada skedd. Därefter åkte jag en sväng ner till Yokohama (vilket tar ca en timme) för att ytterligare bekanta mig med området. Hade också tänkt förstå var ett potentiellt husobjekt ligger men där hade jag ingen lycka, trots fråga till samma mäklare som förra söndagen, så kunde han inte hjälpa till denna gång. Det kunde ingen av de japaner som jag frågade heller, även om grundinställningen är att det kan man, men det verkar vara "skämsigt" att tala om att man inte vet... Så det lär man sig snart att även om de säger att de vet så behöver så inte vara fallet.


Vädret var jättebra idag så jag passade på att gå runt och det är verligen trevliga omgivningar just där skolan ligger. Annars är bebyggelsen tämligen blandad, det kan ligga rivningskåkar blandat med högmoderna hus i betong och glas. Lunchen intogs på en restaurang vid gågatan Motomachi, tyvärr så får man fortfarande röka på restauranger här och det förtar mycket av känslan. Efter att ha avrundat med en Cafe Latte Grande på Starbucks, så tog jag en tidig hemresa idag så jag var tillbaka vid 16.30 tiden och pratade med Agneta i en timme om vad vi skall skicka med i vår container som går på måndagen den 26/5. Körde nu för första gången via Skype och det fungerade utmärkt. Tidigare har vi använt Google talk eller MSN och då kan man även köra video, vilket var kul så att jag fick se dem därhemma. Dagen avslutades med en träningssväng samt ett nytt besök i Onsen, det SPA som ligger intill träningslokalen på 24 våningen. Trist att vara ifrån familjen, imorgon är det två veckor men det är ju tur att man bor bra i alla fall. En snabb omelett på lök och ost tillsammans med körsbärstomater och lite överbliven pastrami, så nu är kylskåpet tomt igen sånär som på lite vatten och smör. Här bor jag nu på 16e våningen, som sagt lite jobbigt med första jordbävningen, men man har förklarat på jobbet att husen skall röra sig ordentligt, för då är de flexibla och rasar inte ihop. Så det var tydligen bra det. Ma råkes!

Andra helgen

Idag har jag varit tillbaka till Akibahara, "Electric town", behövde komplettera med fler Sverige-till-Japan kontakter för att kunna koppla in olika elektriska apparater. De mesta är laddare till olika prylar, men tänkte också köpa en transformator för att eltandborsten klarar bara 220 V så då behöver man växla upp spänningen från de 100 Volt man har här till 220 V. Det visade sig dock att en transformator av lite klass kostade 1200 SEK så då fick det vara. Vi skall hyra möbler och då hyr man också två transformatorer så det får bli den gamla hederliga manuella borsten ett tag till istället. Tittade också på olika platt TV. Det bestående intrycket är att man kommer upp i storlek mer och mer. Det är mest apparater i storlek 46-52 tum som visas. Finns självklart mindre apparater också men trenden verkar vara att större är bättre. När man ser dom bredvid varandra så tycker man helt plötsligt att 42 tum är litet, så det kan gå..

Efter detta så tog jag till Ginza med tåget. Ginza är det största shoppingdistriktet här i Tokyo, men det finns andra också. Här finns alla kända märken och okända. Gick först runt en del men kände hungern komma krypande så det fick bli en lunch. Efter lite funderande så blev det en ganska typisk Japansk restaurang som har alla rätter på bilder så det är bara att peka på vad man vill ha och till det en liten öl, Sapporo, som hittills är min favorit av de jag provat.

"Vi har en pyttsmal tomt i Ginza, vad gör vi med den?"

"Bygger hus förstås!!"

Efter detta lite koll i affärer. Prisnivån hyggligt hög men inte så farligt ändå för att vara en stor, storstad. Viker man av från de största stråken så blir prisbilden genast mer förmånlig. Har insett att det kommer att bli riktigt varmt här i sommar, det är förresten riktigt varmt på kontoret redan nu. Vi sitter på 16e våningen i en typisk kontorsskrapa med enbart glas utåt. Det finns Air Condition men tyvärr verkar det som om den temperatur men tycker är lagom ligger på 26 grader... Nu har temperaturen ute de senaste dagarna legat runt 23-24 grader, har nog fortfarande den svenska grundtemperaturen i kroppen för jag tycker att det är väldigt varmt med kavaj på. Det brukar ändra sig så att kroppen anpassar sig efter några veckor, men vi har också haft regnigt och inte mer än 12-14 grader förra helgen och i början på veckan, så det kanske tar ett tag till. Japanerna man möter har fortfarande kostymen knäppt och verkar inte några problem med värmen. Detta blev en utvikning för det jag skulle komma till var att det kommer att behövas kläder som klarar värmen bra så det blev därför en kortärmad skjorta, med Drycool funktion, får se om den fungerar..

Han också med en kopp kaffe med någon slags kaka på Starbucks. Det vanliga kaffe man kan få är väldigt tunt, likt amerikanskt kaffe så det dricker jag inte, utan dricker enbart grönt te. Samt vatten. Lite äppeljos till frikost förstås och någon öl någon gång och just ja, just nu lite sake också.. Det gäller att hålla vätskenivån i värmen..

Avslutade rundan i Ginza med att gå in på Sonys Showroom där man har de senaste produkterna och man kan också köpa "overseas" dvs utan moms, som dock inte är så hög här, 5-6 % så det är ingen stor grej. Funderar på en systemkamera så det tittade jag på, men föll egentligen mer för en kompaktkamera i aluminium, med 5 ggr optisk zoom och smile shutter. Detta innebar att om man log så tog kameran ett kort av sig själv! Häftigt! En display på 3,7 tum som var tryckkänslig och täckte hela kamerans baksida. Allt till ett pris under 3.000 SEK. Hmmm..

Fast lite häftigare saker fanns också, världens första stereohörlurar med inbyggd "noice reduction". Fungerade riktigt bra för man kunde slå av och på detta på hörlurarna och det hördes en tydlig skillnad. Sedan fanns också en slags rullande kamera vid namn "Rolly" som såg ut som en förminskad amerikansk fotboll där det satt en kamera i varje ända. Sedan kunde Rolly fjärrstyras så att den kunde rulla i alla riktningar. Har inte riktigt insett vad den skall vara till, men den var häftig att se. Fanns förstås en massa annat också..

Nu närmade sig klockan 6 så dags att åka hem. Jag bor som sagt vid en station på tågringleden som heter Shinagawa, på east side, i Konan. Det är mest kontor här vilket inte är så dumt som det låter för då är det inte så fantastiskt mycket människor här på kvällar och helger. Upptäckte idag att jag har detta företag som granne då jag valde en annan väg från stationen till hotellägenheten:

Dagen avslutades med en löprunda på bandet längst upp i bygget på 24e våningen. Där springer man med utsikt över skyskraporna. Tittade därefter snabbt in i det SPA som ligger bredvid och insåg att detta är ju kanon, måste provas genast. Där fanns en bastu och "onsen" vilket egentligen är bad i naturligt varma källor, men här är det förstås uppvärmt, här till 42 grader. Så först en dusch sedan en bastu i 10 minuter (det fanns en minutklocka, dvs ett varv är 12 minuter, vilket är bra så att man inte sitter för länge) och sedan ner i onsen en stund, mycket avkopplande. Man förstår behovet här eftersom japanerna är ett ihärdigt folk som jobbar väldigt mycket, mer om det en annan gång.

Det var allt för idag, får se vad jag hittar på imorgon!

Bankbesök

Dagens händelse var att försöka få ett bankkonto i en japansk bank, utan större engelska kunskaper i banken. För att få lön denna månad så var jag tvungen att registrera mig och samtidigt skaffa ett intyg som visade att jag var tillåten att inneha ett japanskt bankkonto. Detta gjordes vid registreringen och idag innan 12.00 var jag tvungen att ha ett konto för att få lön den 25e (samma dag som i Sverige alltså).

Hade först tänkt öppna ett konto i Citibank, den amerikanska banken, men det visade sig att det inte fanns något kontor i Shin Yokohama där jag jobbar så beslutade därför att det fick bli Tokyo Mistsubishi bank. Yes, Mitsubishi känner vi ju mest till som ett bilmärke i Sverige, möjligen luftvärmepumpar , men det är ett enormt stort företag med bl a bankverksamhet. Enda problemt var som sagt engelskan men det fanns i alla fall en person som kunde engelska hjälpligt som kunde hjälpa till när det körde fast med japanskan i luckan. Det gick dock ganska bra ett tag. Men hade glömt bort Japanernas fokusering på detaljer så jag skrev mitt namn som vanligt med "ö" vilket blev fel då det stog Goeran på intyget från inskrivningskontoret. Så det fick jag ändra. För det måste vara exakt lika. Jag slapp i alla fall skriva mitt namn på Katana, vilket de ville först. Katana är ett av de tre skriftspråken här i Japan, har inte full koll på dessa ännu men om ni läste en tidigare blogg om business card så kan ett namn översättas till japanska och då använder man tydligen katana för utländska ord.

Det som var mer förvånande och som jag fortfarande inte fattar är att jag skulle skriva ner mitt födelsedatum. I mitt fall 611016. Där kom dock den engelsktalande japanskan in i bilden igen och var först överlycklig för att vi var födda samma år men hade också med sig ett papper med en matris på. I en av rutorna så stod det 36 och sedan 61 och något annat ovanför. Det hela slutade med att jag numera är 72 år för jag fick ändra mitt årtal 61 till 36. En aning lustigt. Och sedan min namnteckning under ändringen för att vidimera att ändrigen var korrekt. Återigen noga, noga, noga

Den icke engelsktalande japanskan, kunde dock ett engelskt ord (för hittills hade hon bara pratat japanska med mig, trots att det borde vara uppenbart att jag nada förstod). Efter konsultation av ett papper hon hade i knät så sa hon: "deposit", "deposit", "deposit" och igen , och igen...

Med andra ord hur mycket ville jag sätta in. Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig men för att komma vidare så ok, här är 10000 yen, dvs ca 580 kronor. Och sedan var hon glad i all fall. Fick sedan ett gammaldags kontoutdrag, där hon stämplade att jag betalat in 10.000 yen, men undrar vad det är för nytta med det när jag sedan tar pengar i en bankomat... Bankkortet skall komma om en vecka och förhoppningsvis så får jag lön denna månad! Annars går man ofta omkring med ganska mycket pengar på fickan, även om bankomaterna på senare år blivit vanligare och vanligare. Fast om man inte tar sin egen banks bankomat så får man betala en avgift för uttag på 6 SEK på kontorstid och 12 SEK på kvällar och helger. Detta verkar gälla alla banker vad jag sett.

Das wars für heute/Göran

Husletande

Fast först en ny jordbävning, men denna gång vaknade jag knappt. Hade nästan glömt bort den på morgonen... Får hoppas att det inte blir någon större historia a la Kina... Klockan är redan över 11 så det får bli en kort blogg idag. Dagen började med resa upp till Tokyo kontoret för olika möten, därefter ner till Yokohama för husletning. Först en lägenhet dock, som visade sig ligga mittemot ett stort bygge inne i stan. Var väl också i sådär skick, så den släpper vi...

Sedan det första huset, som var fräscht och lite smårenovering pågick också. Dock var läget inte optimalt, lite för långt till skolan för tjejerna. Fast det går en buss från Yamate station så det är ett möjligt alternativ. Nästa hus var riktigt bra förutom att det ligger för långt från skolan och dessutom en väldigt brant väg dit. Det tredje huset låg bra men hade ingen riktigt bra planlösning och heller ingen trädgårdsyta alls. Det vore skönt med några kvadratmeter åtminstone så att man kan sitta ute ibland, men det är långt ifrån alla hus som har det. Det sista huset jag kollade låg tyvärr för långt ifrån skola och pendel så det är avskrivet också. Summa sumarum tre hyggliga hus, men inget optimalt. Tar en ny sväng nästa vecka med fler hus, nu har jag åtminstone en bättre karta så att jag kan lokalisera husens läge lite innan. Så här kan ett hus med trädgård se ut, detta är det första huset ovan.



Trädgården kan bara anas bakom det staket som är under den större järnställningen. Detta är f.ö en parkeringsplats för huset i förgrunden som man bara ser taket av. Som ni kanske ser av bilden så lutar det kraftigt, så man får nog rejäl lårträning om man cyklar här.

Trädgårdens storlek kan möjligen vara 2x6 meter så det är inga stora ytor.

Det blå nätet som hänger över räcket till vänster i bild är sophämtningsnätet. Dvs lägg in dina sopor under detta när det är dags så kommer inte fåglar och katter och tar för sig.

För övrigt kul att höra att många hört av sig och läser bloggen. Jag ser ju inte om någon läser den!

Sayonara
Goran-san

Den stora sömnen

Nu har jag blivit Tokyobo på riktigt. Jag har med andra ord registrerat mig som boende i Staden. Det var enkelt, japaneran är ju mycket servieminded så det fungerade bra. Måste dock tillbaka för att hämta kortet om tre veckor, kunde inte skickas..

Men dagens inlaga kommer annars att handla om sömnen, något man tillämpar överallt här. Jag har skrivit tidigare om sömn på pendeln och mycket riktigt får man en sittplats på pendel eller tunnelbana så betraktas den som en sovplats. Undrar hur många som sover över sin station? Men även om man inte har sittplats så finns andra varianter, man kan tex sova hängandes i de stroppar som finns i taket, dvs fatta tag med bägge händer ställ dig bredbent och sov en stund. Eller luta dig mot dörrarna. Undrade vad som hade hänt om han sovit vidare när de öppnades..

Men dagens intressanta observation, var när vi kom tillbaka från lunchen, som idag var lite dyrare (58 SEK) men då fick man en stor portion av diverse med en marinerad köttbit. Denna lades på en grillplatta mitt på bordet och så grillade man sin lunch själv.. Mycket gott. Fast ingen visste vad det var för kött, med svenska termer. Vi gick redan 11.50, vilket är tidigt här så när vi kom tillbaka fick man se ett antal japaner ta sin "lunch-nap", det finns varianter på denna, tex ögonbindel på och överkroppen utlagd över bordet (inklusive tangentbordet). Eller ihopkrupen i stolen som en boll. Eller sovandes på armen utsträckt på skrivbordet. Vi sitter i ett kontorslandskap så det går inte direkt att gömma sig. Men detta verkar inte konstigt för någon. Man undrar lite över hur många timmar de sover på natten.

Annars var det trångt på tåget tillbaka vid sjutiden. Den japanska metoden om det är fullt i vagnen, är att man vänder sig med ryggen in mot vagnen och så baxar man sig in. Och ingen har något att invända. I Stockholm skulle man bli nerslagen.. Efter denna station så skulle många ut, så då höll min väska som hänger på axeln att åka med. Har också sett en mindre tjej som helt enkelt åkte med strömmen ut ur vagnen. Som tur var så blev det plats så hon kunde komma på igen. Så det är lite folk i rörelse här..

Detta var allt för idag från
Goran-san (som jag kallas här, uttalas med följande kanji tecken YO-RA-N SAN )

Shinkansen

Idag var första besöket på Ericssonkonteret i Tokyo.. Ock just nu hör jag skrik nedanför huset. Det är något slags roddlag som tränar för fullt, såg dom i helgen också. Det ser ut som en förvuxen eka, med två slavdrivare som står upp längsta bak i båten. Sedan sitter det 6+6 man med varsin åra och driver båten framåt med taktfasta skrik. De ser verkligen ut att ta i. Där jag bor nu så är det en kanal in mot Shinagawa station som egentligen är havsvatten så jag gissar att hela den "ö" som ligger här utanför är konstgjord.

För att komma till Tokyo kontoret från Shin Yokohama så får man åka Shinkansen, dvs det japanska snabbtåget. Därefter tar man ett pendeltåg i två stationer och byter till ett nytt för ytterligare en station och sedan är man framme. Försökte köpa biljett från Shin Yokohama för att resa hela vägen till dit jag skulle; Suidobashi. Dock måste jag ha uttalat detta något fel så jag fick en biljett till Shinabashi, som ligger en bit på väg men inte ända fram. Gissade att något hade blivit fel eftersom jag enligt biljetten skulle stiga av Shinkansen i Shinagawa, min "vanliga" station och sedan byta till pendeltåg. Men eftersom det var endast 4 minuter till Shinkansens avgång så drog jag iväg. Väl på tåget insåg jag att det blivit fel.

Men eftersom det ändå var i rätt riktning så beslöt jag att helt enkelt åka vidare och kliva av i Shimbashi och där köpa en ny biljett till Suidobashi. Tågresan med Shinkansen gick mycket bra, vet inte hur fort de körde men det tog bara 13 minuter från Shin Yokohama till Shinagawa (varför börjar alla stationer på S ..) Normalt tar det 35-40 minuter för mig när jag åker från jobbet. Resan var helt odramatisk och tåget gick mycket lugnt och fint på spåret.

Nu är roddarna på tillbakaväg....

Bytte alltså i Shinagawa för att åka till Shimbashi och där köpa biljett. Men tåget behagade inte stanna i Shimbashi, så det åkte upp till Tokyo station. Det vore väl ok eftersom den också ligger på vägen om det inte är så att man stämplar in biljetten när man åker och stämplar ut biljetten när man är framme. Har man inte tillräckligt med pengar på sitt kort så måste man fylla på. Nåväl inga problem, gör väl det då. Men si apparaten vägrade att ta min biljett, hur gör jag nu, skall jag bli kvar innanför grindarna och inte komma ut ... Aha en spärrvakt, försökte förklara mitt dilemma, att tåget till Shimbashi inte stannade så att jag hamnade på Tokyo station. Engelska? Glöm det. Efter några lama försök till förklaring med händer och karta och engelska ord så viftade han iväg mig. Skönt. Och så in igen med ny betalning upp till Suidobashi. Totalt sett bara 10 minuter försenad.

Hängde ni med ?? Berättade detta för den person jag träffade på kontoret i Tokyo och hon sa att även japaner gör fel i det grymma myller av tåglinjer som finns här..

Igår lyckades jag med ofattbar tur hitta till det hus som vi hade rankat högst av de ca 15 objekt som fått oss tillskickade. Idag fick jag veta att huset var taget så turen vände snabbt...

Imorgon blir förhoppningsvis en vanlig arbetsdag och på onsdag blir det husvisning! Thats is for today, dags att käka lite kvällsmat nu;-)

Yokohama för första gången

Nu har jag varit till Yokohama där det är tänkt att vi skall bo när Agneta och tjejerna kommer hit den 1/8. Det tog 35 minuter med pendeltåget från där jag bor nu i Shinagawa som ligger som en station på tågringlinjen runt centrala Tokyo, Yamanote line. Jag bor alltså på den station som ligger i söder på tågringen. Nja jag har ca 10 min att gå också till stationen, vilket gör att jag till Shin (Nya) - Yokohama och jobbet har som bäst 55 minuter. Lite väl mycket tycker jag som är bortskämd med avstånden i Linköping. Man får i alla fall fri resa av Ericsson, så det kostar inget. Mellan Yokohama och Shin Yokohama är det bara 8 minuter med tåg så där går det fortare. Vi kommer nog att bo när skolan, Yokohama International School, för att Agnes och Johanna skall kunna gå till skolan, sedan får jag ta mig till stationen och sedan 18 minuters färd till Shin Yokohama.

Jag klev av vid den första stationen som heter Ichigawacho, i Yamate precis söder om Yokohamas centrala delar. Därifrån hade jag tänkt gå runt och titta på området och också om möjligt hitta några objekt som jag fått mig tillskickat. Tyvärr finns det inga gatunummer här och ofta inte gatunamn heller så husen kan ha ett eget namn eller läget kan anges i förhållande till någon hyfsad känd lokal punkt. Eftersom det är hus på i stort sett alla byggbara platser så kankse ni börjar förstå hur lätt det är att hitta ett hus utan hjälp. Som att hitta nålen i höstacken...



Kartor är inget som Japaner är speciellt bra på. min karta hade slumpmässigt utvalda vägar med. Dessutan angavs alla vägar med samma bredd, oavsett om vägen är fyrfilig eller bred som en svensk cykelbana, jo så smala kan dom vara.



Nåväl, syftet var i första hand att se på omgivningarna dock hade jag fått en ide av en arbetskamrat om var det hus som verkat bäst kunde ligga, så jag begav mig av ditåt med hjälp av den bristfälliga kartan. Väl där så började jag inse att detta blir inte så enkelt. Det var dock en väldigt fin vy på den kulle jag var uppe på och när jag funderade på hur jag skulle gå vidare, så stod jag vid ett hus där någon aktivitet uppenbarligen var på gång. Det visade sig vara en husförsäljning, men den stackars mannen som hade byggt huset, på spekulation tror jag, hade inga kunder för tillfälligt så jag undrade om han kunde engelska. Mycket lite visade det sig men med teckenspråk kunde vi kommunicera och därav förstod jag att han ville sälja huset, pris 14 miljoner... SEK. Han var mycket vänlig som de flesta japaner är och när jag tog fram min objektbeskrivning över Burke house B, så visade det sig att han kände till huset!


Med hjälp av sin mycket detaljerade karta, där tom namnet Burke var utsatt så kunde vi lokalisera ungefär vart det skulle ligga på min bristfälliga karta. Tack för hjälpen och ny riktning på promenaden. Här är den trevlige och hans hus:Efter att tagit mig fram till där det borde vara ungefär så sprang jag rakt på en trappa med grind där det stog Burke, snacka om tur. Efter att ha tagit mig upp så gick jag runt och förskte hitta huset men det tog en god stund och var riktigt svårt. Gick tillbaka och tänkte ge upp, men tyckte att det var ju trist det måste ju finnas uppe på kullen någonstans. Tillbaka igen så insåg jag att jag bara stått 15 meter ifrån förra gången, säger lite grann om hur packat med hus det är här. Så här ser huset ut, som är det enda som jag sett hittills av de objekt som skickats till oss. Hoppas få se fler på onsdag. Som man ser på bilden så är det mycket kuperat och det gör det inte lättare att hitta förstås.




Efter detta så var det dags för lunch och provade en "spricka i väggen" där man antingen kunde få takeaway eller sätta sig vid ett av de tre borden som fanns där. Jag beställde bara räktallriken men till det ingick tydligen också en kopp te, sallad, grösakssoppa, ris (tror att jag beställde det extra men är lite osäker där, ingen engelska alls på detta ställe). Det hela smakade kanonbra men tyvärr gjorde jag misstaget att äta upp hela grönsakssoppan. För då kom det genast in en ny soppskål så det var bara att äta lite av denna också. Tydligen skall man inte göra rent på tallriken här så för säkerhets skull så lämnade jag lite ris också, men det fanns egentligen inget alternativ för då var jag "ooorapmätter", som man säger i Östergötland. Så här såg det ut (utan den sista soppan), allt till det facila priset av 80 SEK.

Hur beställer man då ? Det är ju bara kanji, det japanska teckenspråket som gäller, i alla fall när man kommer ut på mindre ställen. Jo, alla maträtter har som tur en bild på sidan om så det är bara att peka. Det övriga kommer in ändå.

Resten av tiden utnyttjade jag till att gå runt i andra kvarter och dessutom hitta till skolan där tjejerna skall gå. Sex timmar ute så nu värker fötterna lite. Detta var det hele för idag. See ya.

Första lediga dagen i Japan

Men först kort om sista arbetsdagen i veckan. Den största händelsen var nog lunchen som igen blev på den Japanska restaurangen. Den är inte lätt att hitta, antingen skall man gå upp två trappor som närmast verkar användas till att ta ut sopor eller så skall man ta en hiss upp två våningar. Där kan man möjligen få gå upp ytterligare en smal trappa och det är där som skorna åker av och stoppas in i ett skåp med lucka. Det gäller att komma ihåg ungefär vilket skåp man tog för alla ser likadana ut, så att man kan hämta ut sina skor igen. Vid föregående lunch så hamnade vi vid något som nog egentligen var baren, där man normalt bara dricker på kvällarna om jag förstod rätt. Denna gång blev det den klassiska japanska matställningen, dvs sitta i skräddarposition och stopp in knänen under bordet. Det gick en stund men sedan fick jag ge upp.. Försökte istället sitta på på hälarna men knänen rakt fram. Funkade inte heller. Till slut så satte jag mig på sidan med benen utvinklade åt höger. Då måste man hålla emot med vänster hand. Vilket gör att det bara blir en kvar till att äta med. Det var ok här för hittills har det bara varit pinnar som gällt. Och då går ju en hand bra.

Idag, Lördag, så har jag varit till Akihabara. I Tokyo samlas tydligen gärna affärer av liknande slag i samma distrikt. Akihabara är 'elektric town', dvs allt som drivs med elektricitet, mobiltelefoner, TV, stereo, kameror etc etc I den gamla delen så har man trånga gränder där olika försäljare hyr ca 5 kvadratmeter och säljer allt som har en koppling till el och ibland lite utanför det området också. Sedan finns det också stora varuhus med upp till 7 våningsplan. Av någon anledning går en försäljare alltid omkring på varje våningsplan, och ibland är dom flera, och skriker någonting. Måste ta reda på vad. Vid tex stereovisningen så spelar man gärna på alla apparater samtidigt vilket naturligtvis innebär att man inte hör någonting om hur en viss apparat låter. Den största LCD platt TV jag såg idag var en Panasonic Viera på 103 tum! För 350.000 SEK. Helt plötsligt verkar en 42" are väldigt liten...

Dagens roligaste pryl var en elektronisk häst! Det är förstås bara sadeln, men sedan rör den sig som en riktig häst, såvitt jag kan bedömma i alla fall. Det fanns även andra program inlagda så att man kan svänga från sida till sida osv Pris från 1800 upp till 4000 SEK. Tyckte själv att det var riktigt behagligt för ryggen. Provade också en vibrationsplatta. Tyckte först att den var i mesigaste laget, men sedan hoppade en japan upp på en annan platta och gick igång ordentligt. Därav insåg jag att jag körde på läge 1, drog sedan upp till läge 20 och då hoppade allting på kroppen runt ordentligt vill jag lova;-) Hade tyvärr glömt kameran hemma på hotellrummet idag och likaså mobilen, så det blir inga bilder av dessa intressanta tingestar just nu i alla fall.

Annars är prisnivån inte speciellt mycket bättre så det blir nog inga större inköp här. (Fast kanske en elhäst ändå..) Sedan har man ju 100 volt också fast där kan man ju köpa en konverter som man kan ta med hem sedan. Det som inhandlades var ett headset för att kunna prata med Sverige lite enklare över datorn. Mikrofonen som är inbyggd i datorn är ingen höjdare. Dessutom några kontakter som passar mot de japanska strömuttagen. Hittade dessutom tvättmedel vilket jag var mycket nöjd med, dock inget rakskum. Skäggväxten är inte så stor verkar det som. Lustigt nog finns knappt rakhyvlar heller att köpa, kanske inte har hittat till rakhyvelsaffären ännu...

Dagen har annars varit regnig, den första hittills Japaner har inga regnkläder verkar det som, utan man löser detta med paraply. Så paraplyer finns att köpa till en billig penning i många affärer oavsett vad de säljer, till en billig penning. Mitt blev ett dyrt sådant, kostade hela 30 SEK, det var det dyraste jag sett, så det är uppenbarligen en ren förbrukningsvara.

Åkte tåget till Akibahara, förbi Tokyo station. Tågen är väldigt fina och rena. Har inte sett något klotter någonstans ännu. Lite märkligt att klottring inte har spridit sig till Japan. Men det kanske är att betrakta som ett brott och då blir det ju inget av, för japaner är nog det mest laglydiga folket i världen. Så man känner sig väldigt säker här (förutom jordbävningarna, det klart) på gator och torg. Sedan är de ju så många som rör sig ute samtidigt så de kanske inte går att begå några personangrepp för då skulle alla andra japaner kasta sig över den stackars rånaren. Annars kan det bli lite trångt på tågen men ju närmare jobbet jag kommer desto mer folk hoppar av och till slut får man sitta också, för det är mest ståplatser i en vagn. De som har lyckan att få sitta nickar gärna till en stund också, kan se ganska komiskt ut när en hel bänkrad tappar huvudena framåt. Man kan för övrigt också stå och sova en stund har jag märkt. Det kanske är detta som gör att de orkar hålla sitt tempo med många arbetstimmar varje dag
?? Officiellt jobbar vi 7.75 timmar per dag, men det är betydligt vanligare med 10 timmar och inte alls ovanligt med 12 timmar. En del sägs tom jobba 12 timmar i genomsnitt...

Detta var dagens rapport, imorgon blir det ett besök nere i Yokohama för att rekognosera vart vill skall hyra hus någonstans.

Tjuvar på rummet

trodde jag när jag vaknade av att sängen skakade för fullt. Efter några sekunder går sanningen upp för mig, jordbävning! Inte någon helt trevlig upplevelse kan jag säga, den följdes av ett efterskalv efter en stund och sedan en liten mindre historia i andra längsriktnignen, så att man gungade i for huvud riktning. Och efter det en större än den första så att det skrek i fönster och väggar. Ingen reagerade vad jag kunde höra, inga sirener etc så vad göra, ligg kvar i sängen och hoppas på det bästa på 16e våningen, kanske inte så smart med att bo häruppe just nu. Detta var vid 1.20 på natten efter två timmars sömn så att somna om gick ju inte alls. Lyckades något senare men med alltför lite sömn påbörjades dagen ändå.

Frukost, som var lite annorlunda än gårdagen, nu scrambled eggs med små korvar och någon söt röra på bla zuccini. Skönt att de växlar om lite grann från dag till dag.

Missade givetvis i tågbytet då jag antog att tågen går från samma spår varje dag, så var inte fallet så det tog 1 timma och 10 minuter att ta sig till jobbet idag. Skriver mer om jobbet en annan dag tänkte jag. Lunchen blev koreansk, återigen utan skor på fötterna. Seafood som serverades i de skålar där de verkade ha tillagats i, skålarna var ordentligt varma så ingen risk för att maten kallnade alltför fort här.

Nu fick jag förklaringen till varför man ser ett antal japaner som bär munskydd. Luften har varit klar och fin så några större luftföroreningar har jag inte noterat. Det är helt enkelt för att man vill skydda sig mot pollen.

Gårdagens fråga om mat varhuset Setan var att det var Japans bästa kedja. Liu-san som bor inte alls långt ifrån där jag bor tyckte dock att det var mycket dyrt. Fast det håller ungefär priser som ICA maxi, kanske lite dyrare. Så det lutar nog år att jag köper färdig mat den tid jag bor här. många gör det och jag kan förstå det i och med att väldigt många pendlar. Och då används mobiltelefonen flitigt. Till vad återstår att reda ut, de har som sagt alla olika varianter på viktelefoner med stor skärm, och de håller den framför sig och ser ut att läsa något på skärmen. I stort sett ingen pratar i den.

Har man sedan en stund över innan tåget går så slinker man gärna in på en Pachinka spelhall. Där kan man droppa i små metallkulor i toppen av ett spelbord som sedan har en massa "spikar" i sig. kulan studsar sedan neråt hit och dit på spikarna. Man skall sedan komma in med kulan i något hål som ger mer kulor som utdelning. Kunde inte se att man kan påverka kulans väg neråt. Allt till en mycket hög musik där varje pachinka spel har sin egen stereo högst upp på spelet. Tänke er vilken kakofoni det blir när alla försöker överösta varandras låter. Det kan var hundratals spel i en hall med ett antal korridorer som på bilden.

Missade tyvärr även bytet på väg hem så det blev ytterligare 1 timma och 10 minuter innan jag var hemma. Testa det lilla gym som finns längst upp på 24 våningen och det duger för att köra lite enklare grejor så att man inte helt försoffar sig.

Det var en lite kortare beskrivning "än vanligt" så att det inte blir alltför mycket tid framför datorn.

Första dagen på jobbet

Funderade lite på hur en blogg skall skrivas och kom fram till att den får fortsätta i den form jag börjat med som en kronologisk reseberättelse. Kanske ändrar den inriktning med det får bli ett senare beslut.

Underbar start på dagen, vaknade 01.10 och kunde inte somna om förrän kl 6 på morgonen. Verkar minst sagt inte fått ordning på tidsomställningen. Frukosten var dock helt ok på hotellet, ägg, bacon och någon slags kalla nudlar i sås. Samt bröd som kan värmas i en liten miniugn. Och grönt te förstås.

Dags att åka till jobbet. Insåg att det gäller att gå i rätt "ström". Eftersom de flesta pendlare skall in till stan så möter man 95 % på väg till jobbet och kanske speciellt där jag bor bland en massa kontarsskrapor i Shinagawa. Medans jag skall ut till Shin Yokohama vilket ligger utanför Tokyo. Så det gäller att ta häng på någon annan som skall i samma riktning annars har man ett helsike att komma framåt. Det var lite lättare hemåt för då var det fler som skulle åt samma håll som jag. Fast samma princip gäller fortfarande. Och det är vänster trafik som gäller även som gångare och i rulltrappor. Dvs stannar man så stå till vänster, inte som i Stockholm där man står till höger.

Lyckades komma med rätt tåg från Shinagawa (bra med rekning igår, annars hade det blivit svårare). Som förväntat ända ner till Yokohama, via Kawasaki, så var det enbart hus av olika storlekar så allting hänger ihop i en enda stor massa, även om Yokohama är en egen stad med 3 miljoner invånare. Efter några stationer så hoppar alla av tåget.. Lika bra att göra detsamma. Senare visade det sig att just detta tåg inte gick längre. Så hoppade på nästa tåg och det gick fram dit jag skulle byta till ett tvärståg mot Shin Yokohama. Så långt inga större problem. Framme i Shin Yokohama så skulle kontoret ligga precis vid torget. Det låg dock många höga hus där och ingen Ericsson skylt i sikte. Hittade strax en turistinformation och med Japanens sedvanliga service känsla kunde de hjälpa till. Dock först lite svävande vart det låg. Det finns ju inga gatuadresser så det blir på ett litet ungefär. Kom fram och såg några rökande Ericssöner utanför ingången (skönt de får inte röka på kontoret här alltså) och de kunde upplysa mig om att receptionen låg på 17e våningen i huset.

Väl där så kom min chef och mötte mig. Dock inga stora förberedelser gjorda förutom att jag hade en sittplats och mitt namn uppsatt. Det var trevligt. Dator, telefon etc var inte på plats så det blev lite provisoriskt med en gammal lånedator som tog 40 minuter att starta upp. Blir nog bättre snart. Annars är det OnePhone som gäller och man har naturligtvis Softbank telefoner. I stort sett alla telefoner man ser på stan (och det är många) är av vikbart snitt med stor skärm. Väldigt många sitter och gör något med den på tåget, har inte ännu klart för mig vad det är men detser ut som om man läser något.

Presentation av övriga på projektkontoret. Namnen är inte lätta att komma ihåg... Det mesta låter likadant. Så småningom lunch, japansk sådan, som började med att skorna skulle av och dessa la man in i ett skåp. Menyerna har alltid bilder som tur är men det är svårt ändå att förstå vad man äter. Jag åt dagens som var biff i vinäger sås. Helt ok. Som vanligt;-) Misosoppa samt lite olika grönsaker samt en efterrätt som smakade lite citron, hade något kinesiskt ursprung så även oklart för mina japanska kollegor. Roligast var skorna.. Det som inte var roligt var en tappad grönsak i vinäger såsen som skvätte på skjorta och byxor. Tvättmaskinen går nu.. Det har sina sidor att äta med pinnar!

Tillbaka efter lunch, kom strax in en riktig paltkoma. Kanske inte så konstig med tanke på när jag vaknade. Hade dock ett första möte med min chef om vad jag skall göra. Jag har inte ägnat sp mycket tanke till det i Sverige utan jag tar det som det kommer. Det visar sig att han vill att jag skall fungera som en slags överordnad projektledare för OSS. Under finns 5 projektledare, i alla fall just nu som driver olika projekt. Samt 3 personer i Tokyo som verka pyssla med pre-sales aktiviteter och att jobba strategiskt mot Softbank.

Organistionen gicks igenom och det är en hel roller och ansvar att hålla rätt på, förhoppningsvis får jag koll på allt och alla innan jag skall hem;-) Det faktum att OSS är en produkt som samverkar med ett antal andra noder slår igenom även här på hur man organiserar sig..
Framåt 6 tiden så tyckte jag att det fick räcka med info och seg dator så då pallrade jag mig hem. Var nog en av de första att bege mig hemåt.

Hade fått tips av en av mina nya kollegor om att det fanns en lågprismatvaruaffär i Shinagawa stationsområde som heter Setan, för att se något mer än 7-11 liknande affärer. Det var i och för sig inte anmärkningsvärt dyrt men nog den fräschaste affär jag någonsin varit i. Köpte lite sallad på räkor, spagetti och rom med mig hem. Antingen är standarden väldigt hög här generellt eller så skämtade han med mig , aprilio.

Första dagen på jobbet avklarad. Men det blir nog mycket arbete detta, får tänka över en strategi för att hantera detta. En annan insikt är att väldigt mycket är kopplat till ekonomi här. Man kan i stort sett se sin egen lön i projekt och annat.

På måndag blir det Shinkansen in till Tokyo och besök på Ericsson kontoret där.

Framme i Tokyo

Åkte iväg på måndagsmorgonen för 15 månader i Tokyo/Yokohama (skall hem tre veckor i Juli också men det kändes långt borta just då), tämligen hög overklighetsfaktor. Det många har reagerat på när jag sagt att vi skall åka iväg är att jag inte har varit i Japan överhuvudtaget tidigare. Det kanske hade varit smart att testa landet innan man tog steget, men så dags att komma på det nu..

Flyget till Köpenhamn segt som vanligt, så långt kändes det som en normal resa till Irland. Tog tillfället i akt att handla lite taxfree på Kastrup, eftersom jag skall utanför EU. Whiskyflaskan var helt bortkastat bärande, för den var lika billig här!

En väldigt kort natt senare, lamporna släktes vid 20.30 för att tändas igen vid 01.00 då solen lyste från klar himmel över Kamtjacka, gjorde att man var tämligen seg när vi landade. Vi flög ännu längre norrut än vad jag hade trott, över Kolahalvön och norr om Rysslands ishavskust.

Genom "Immigration" utan svårigheter. Pekfingeravtryck och fotografi togs. Ner till väskutlämningen, som höll hög klass, många väskor var före resenären dit. Genom tullen också utan problem, osäker på om tullaren förstod min engelska, till slut ledsnade han och vinkade igenom mig.

Rätt på biljettförsäljningen till bussen och ut genom dörrarna, hej hopp det är ju riktig sommar! Och ljust så det sticker i ögonen, påminner om Kaliforniens ljus för den som varit där. Enorm ordning vid bussarna som gick till olika delar av Tokyo. Bagagelastarna, det är flera vid varje buss, ger ett kvitto på väskan som är som en flygplanstag och lastar väskorna. Därefter kryssas något i på ett papper i bussen, kanske antal väskor ? Därefter hoppar en av bagagelastarna upp i mittgången och säger en ramsa under djup bugning. Därefter kan bussen åka.. Undrar vad han sa? Ber tusen gånger om ursäkt att min usla händer har rört vi våra ärade gästers bagage? Eller något liknande, hur som helst det var första bugningen jag såg, fler skall följa..

Landskapet runt Narita Airport är ganska vackert med kullar. I början. Sedan ser man inte så jättemycket för det är höga murar runt motorvägen, som är en betalväg. Dock syns en del risfält och människor som sätter ut risplantor. Lite närmare Tokyo så ser man stora höghus, där det verkar vara tvättdag för i stort sett samtliga har tvätt på balkongerna, alternativt har man hängt ut sängkläderna på balkongerna, som det verkar finnas ett antal av till varje lägenhet.

Efterhand bli det så småningom tätare men det är fortfarande lite grönt med träd och buskar i de områden vi passerar. Betydligt bättre än väntat. Bussen går till Le Meridien hotell och därefter är det meningen att jag skall ta en taxi till det lägenhetshotell där jag har rum. Undrar hur man får tag i en taxi, men det visar sig inte vara några problem alls eftersom de står på rad utanför hotellet. Hotellpersonalen formligen rycker väskorna ur händerna på mig trots att de säkerligen inser att jag inte skall bo på deras hotell, vilken service ! Och dricks finns tydligen inte heller i det här landet så man imponeras av deras anda att vilja hjälpa till, det är ett bestående intryck efter den första halva dagen.

Taxichaufförerna talar tydligen väldigt sällan engelska så därför har jag fått utmärkta instruktioner som jag skall ge till honom, men han kastar bara en snabb blick på papperet och sedan bär det iväg i en Toyota Crown, som är det förhärskande bilmärket för taxibilar. Inget vi har i Svedala. Körstilen är intensiv, full gas när det går och sedan broms, men ändå på ett ganska mjukt och tyst sätt, något som genomsyrar det mesta jag kommer i kontakt med denna dag.

Hotellrummet är utmärkt, bara lite för trött för att orka packa upp. Inser att jag nog behöver lite näring så tar mig därför ned till restaurangen på plan 1. Hmm ingen annan gäst finns där.. För trött för att bekymmra sig om det så jag tar dagens, det enda som finns att tillgå. Det blir en utmärkt misosoppa och sedan ungefär revbensspjäll, men kokta som man doppar i en buljong tillsammans med sallad, dressing och ris samt några grönsaker som man äter bredvid som jag inte ännu lyckats identifiera. Allt smakar mycket bra och till en kostnad av 40 kr. Bra land det här!

Tillbaka på hotellrummet så inser jag att toaletten är av senaste modell med sittvärme och spolning av underredet efter gjorda behov. Det senare har inte provats ännu, men skall naturligtvis användas. Sittvärmen var riktigt bra! I alla fall för en man med dålig rygg.

Lite piggare efter näringsintaget så beslutar jag mig för att forska lite i hur man kommer till jobbet så jag går till Shinagawa station. Den visar sig vara av modell större, och utanför ligger mängder med restauranger och affärer. Inne i en livsmedelsaffär så verkar man ha samlat det bästa från hela världen så så kan man ju undra vad Sverige har bidragit med då, jo, Annas pepparkakor, Made in Sweden. Dessutom finns de i citronsmak och några andra varianter för utom originalet. Där ser man, skall nog gå att fira Lucia och Jul hör också. I en av arkaderna så stöter jag på en bowlinghall, med 40 parallella banor! Sedan fortsätter jag uppåt och där ligger ytterligare 40 till. Det finns fler trappor uppåt.. Men dom går jag inte.

Uppfiningsrikedom! om man har två bilar..

Hungern kommer på igen så det får bli en snabb McD, ingen favorit i vanliga fall men ny kryper tröttheten fram igen så en snabb burgare, men, vad är detta, med wasabi smak... Kanske finns i Sverige också annars är det en lokal variant.

Det var lite om vad som hände första dagen i Tokyo, inte så mycket kanske men det bestående intrycket är väldigt gott. Alla är mycket vänliga, inte en svordom eller ont öga till någon. Man får det helt enkelt att fungera på ett bra sätt trots att man är så många. I morgon är första dagen på jobbet, blir säkert också en massa nya intryck.

Mitt rum ligger på 16e våningen, utsikt in mot centrala Tokyo. Läggdags!

Dags att åka till Tokyo

Dagen före resan. Vad skall med nu i resväskor och vad skall med i den container som vi får skicka om 4 veckor? Den tar ca 2 månader på världens hav så den måste vi snart skicka, men då har vi eller Agneta och tjejerna inte tillgång till dem i sommar. Så det gäller att få till logistiken... Så jag måste packa vinterkläder för containern fast det är årets hittills varmaste dag, med kortbyxor på för första gången..