Cultural Awareness

Har gått en endagskurs i ovan ämne. Det var en mycket bra kurs som gav många förklaringar till vad som skiljer Japan och andra länder mot västeuropeiska länder och USA. En klassiker måste var den fråga jag fick som löd: "Kunde din Engelskalärare i skolan prata Engelska?" Svaret kan ju tyckas självklart för oss i Västeuropa. Dock här i Japan så pratar man inte engelska på engelska lektionerna, utan det är enbart skriftspråk och grammatik som gås igenom. Undra på att deras engelska nivå uppfattas som dålig. Med dessa förutsättningar är dom ju egentligen duktiga.

En av mina kollegor, hade berättat detta förut, men jag fattade det mer som att läraren inte var så bra på att prata, kunde väl inte tro att man inte pratade alls... Min kollega var också med på kursen och berättade nu att han började prata engelska för endast tre år sedan..

Det var många andra lärdomar. En stor sådan var vårt arv från Sokrates som bygger på ifrågasättande av ideer som ett sätt att lära. I Japan bygger lärandet på Konfucius teorier, dvs läraren kommunicerar enkelriktat till studenten som enbart lyssnar. När så vi västeuropeer har möten här så förväntar vi oss en diskussion (när så är fallet), medans de som växt upp med att enbart lyssna och inte ifrågasätta inte tycks ha någon egen åsikt. Vilket leder till att det är vi västeuropeer som diskuterar ibland och japanerna är tysta. Ett annat exempel är om en presentation görs. Då hoppas vi västeuropeer på frågor under eller efter presentationen som ett kvitto på att det som presenterades var intressant. Här i Japan kan frågor tolkas som att presentationen var otydlig och att frågor därför tyvärr är nödvändiga efteråt för att klargöra innehållet. Det var några exempel på hur det kan skilja mellan våra kulturer och hur olika man kan tolka det som händer. Som sagt en mycket bra kurs, tyckte nog samtliga deltagare.