Nu har jag varit till Yokohama där det är tänkt att vi skall bo när Agneta och tjejerna kommer hit den 1/8. Det tog 35 minuter med pendeltåget från där jag bor nu i Shinagawa som ligger som en station på tågringlinjen runt centrala Tokyo, Yamanote line. Jag bor alltså på den station som ligger i söder på tågringen. Nja jag har ca 10 min att gå också till stationen, vilket gör att jag till Shin (Nya) - Yokohama och jobbet har som bäst 55 minuter. Lite väl mycket tycker jag som är bortskämd med avstånden i Linköping. Man får i alla fall fri resa av Ericsson, så det kostar inget. Mellan Yokohama och Shin Yokohama är det bara 8 minuter med tåg så där går det fortare. Vi kommer nog att bo när skolan, Yokohama International School, för att Agnes och Johanna skall kunna gå till skolan, sedan får jag ta mig till stationen och sedan 18 minuters färd till Shin Yokohama.
Jag klev av vid den första stationen som heter Ichigawacho, i Yamate precis söder om Yokohamas centrala delar. Därifrån hade jag tänkt gå runt och titta på området och också om möjligt hitta några objekt som jag fått mig tillskickat. Tyvärr finns det inga gatunummer här och ofta inte gatunamn heller så husen kan ha ett eget namn eller läget kan anges i förhållande till någon hyfsad känd lokal punkt. Eftersom det är hus på i stort sett alla byggbara platser så kankse ni börjar förstå hur lätt det är att hitta ett hus utan hjälp. Som att hitta nålen i höstacken...
Kartor är inget som Japaner är speciellt bra på. min karta hade slumpmässigt utvalda vägar med. Dessutan angavs alla vägar med samma bredd, oavsett om vägen är fyrfilig eller bred som en svensk cykelbana, jo så smala kan dom vara.
Nåväl, syftet var i första hand att se på omgivningarna dock hade jag fått en ide av en arbetskamrat om var det hus som verkat bäst kunde ligga, så jag begav mig av ditåt med hjälp av den bristfälliga kartan. Väl där så började jag inse att detta blir inte så enkelt. Det var dock en väldigt fin vy på den kulle jag var uppe på och när jag funderade på hur jag skulle gå vidare, så stod jag vid ett hus där någon aktivitet uppenbarligen var på gång. Det visade sig vara en husförsäljning, men den stackars mannen som hade byggt huset, på spekulation tror jag, hade inga kunder för tillfälligt så jag undrade om han kunde engelska. Mycket lite visade det sig men med teckenspråk kunde vi kommunicera och därav förstod jag att han ville sälja huset, pris 14 miljoner... SEK. Han var mycket vänlig som de flesta japaner är och när jag tog fram min objektbeskrivning över Burke house B, så visade det sig att han kände till huset!
Med hjälp av sin mycket detaljerade karta, där tom namnet Burke var utsatt så kunde vi lokalisera ungefär vart det skulle ligga på min bristfälliga karta. Tack för hjälpen och ny riktning på promenaden. Här är den trevlige och hans hus:

Efter att tagit mig fram till där det borde vara ungefär så sprang jag rakt på en trappa med grind där det stog Burke, snacka om tur. Efter att ha tagit mig upp så gick jag runt och förskte hitta huset men det tog en god stund och var riktigt svårt. Gick tillbaka och tänkte ge upp, men tyckte att det var ju trist det måste ju finnas uppe på kullen någonstans. Tillbaka igen så insåg jag att jag bara stått 15 meter ifrån förra gången, säger lite grann om hur packat med hus det är här. Så här ser huset ut, som är det enda som jag sett hittills av de objekt som skickats till oss. Hoppas få se fler på onsdag. Som man ser på bilden så är det mycket kuperat och det gör det inte lättare att hitta förstås.

Efter detta så var det dags för lunch och provade en "spricka i väggen" där man antingen kunde få takeaway eller sätta sig vid ett av de tre borden som fanns där. Jag beställde bara räktallriken men till det ingick tydligen också en kopp te, sallad, grösakssoppa, ris (tror att jag beställde det extra men är lite osäker där, ingen engelska alls på detta ställe). Det hela smakade kanonbra men tyvärr gjorde jag misstaget att äta upp hela grönsakssoppan. För då kom det genast in en ny soppskål så det var bara att äta lite av denna också. Tydligen skall man inte göra rent på tallriken här så för säkerhets skull så lämnade jag lite ris också, men det fanns egentligen inget alternativ för då var jag "ooorapmätter", som man säger i Östergötland. Så här såg det ut (utan den sista soppan), allt till det facila priset av 80 SEK.

Hur beställer man då ? Det är ju bara kanji, det japanska teckenspråket som gäller, i alla fall när man kommer ut på mindre ställen. Jo, alla maträtter har som tur en bild på sidan om så det är bara att peka. Det övriga kommer in ändå.
Resten av tiden utnyttjade jag till att gå runt i andra kvarter och dessutom hitta till skolan där tjejerna skall gå. Sex timmar ute så nu värker fötterna lite. Detta var det hele för idag. See ya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar