Åkte iväg på måndagsmorgonen för 15 månader i Tokyo/Yokohama (skall hem tre veckor i Juli också men det kändes långt borta just då), tämligen hög overklighetsfaktor. Det många har reagerat på när jag sagt att vi skall åka iväg är att jag inte har varit i Japan överhuvudtaget tidigare. Det kanske hade varit smart att testa landet innan man tog steget, men så dags att komma på det nu..
Flyget till Köpenhamn segt som vanligt, så långt kändes det som en normal resa till Irland. Tog tillfället i akt att handla lite taxfree på Kastrup, eftersom jag skall utanför EU. Whiskyflaskan var helt bortkastat bärande, för den var lika billig här!
En väldigt kort natt senare, lamporna släktes vid 20.30 för att tändas igen vid 01.00 då solen lyste från klar himmel över Kamtjacka, gjorde att man var tämligen seg när vi landade. Vi flög ännu längre norrut än vad jag hade trott, över Kolahalvön och norr om Rysslands ishavskust.
Genom "Immigration" utan svårigheter. Pekfingeravtryck och fotografi togs. Ner till väskutlämningen, som höll hög klass, många väskor var före resenären dit. Genom tullen också utan problem, osäker på om tullaren förstod min engelska, till slut ledsnade han och vinkade igenom mig.
Rätt på biljettförsäljningen till bussen och ut genom dörrarna, hej hopp det är ju riktig sommar! Och ljust så det sticker i ögonen, påminner om Kaliforniens ljus för den som varit där. Enorm ordning vid bussarna som gick till olika delar av Tokyo. Bagagelastarna, det är flera vid varje buss, ger ett kvitto på väskan som är som en flygplanstag och lastar väskorna. Därefter kryssas något i på ett papper i bussen, kanske antal väskor ? Därefter hoppar en av bagagelastarna upp i mittgången och säger en ramsa under djup bugning. Därefter kan bussen åka.. Undrar vad han sa? Ber tusen gånger om ursäkt att min usla händer har rört vi våra ärade gästers bagage? Eller något liknande, hur som helst det var första bugningen jag såg, fler skall följa..
Landskapet runt Narita Airport är ganska vackert med kullar. I början. Sedan ser man inte så jättemycket för det är höga murar runt motorvägen, som är en betalväg. Dock syns en del risfält och människor som sätter ut risplantor. Lite närmare Tokyo så ser man stora höghus, där det verkar vara tvättdag för i stort sett samtliga har tvätt på balkongerna, alternativt har man hängt ut sängkläderna på balkongerna, som det verkar finnas ett antal av till varje lägenhet.
Efterhand bli det så småningom tätare men det är fortfarande lite grönt med träd och buskar i de områden vi passerar. Betydligt bättre än väntat. Bussen går till Le Meridien hotell och därefter är det meningen att jag skall ta en taxi till det lägenhetshotell där jag har rum. Undrar hur man får tag i en taxi, men det visar sig inte vara några problem alls eftersom de står på rad utanför hotellet. Hotellpersonalen formligen rycker väskorna ur händerna på mig trots att de säkerligen inser att jag inte skall bo på deras hotell, vilken service ! Och dricks finns tydligen inte heller i det här landet så man imponeras av deras anda att vilja hjälpa till, det är ett bestående intryck efter den första halva dagen.
Taxichaufförerna talar tydligen väldigt sällan engelska så därför har jag fått utmärkta instruktioner som jag skall ge till honom, men han kastar bara en snabb blick på papperet och sedan bär det iväg i en Toyota Crown, som är det förhärskande bilmärket för taxibilar. Inget vi har i Svedala. Körstilen är intensiv, full gas när det går och sedan broms, men ändå på ett ganska mjukt och tyst sätt, något som genomsyrar det mesta jag kommer i kontakt med denna dag.
Hotellrummet är utmärkt, bara lite för trött för att orka packa upp. Inser att jag nog behöver lite näring så tar mig därför ned till restaurangen på plan 1. Hmm ingen annan gäst finns där.. För trött för att bekymmra sig om det så jag tar dagens, det enda som finns att tillgå. Det blir en utmärkt misosoppa och sedan ungefär revbensspjäll, men kokta som man doppar i en buljong tillsammans med sallad, dressing och ris samt några grönsaker som man äter bredvid som jag inte ännu lyckats identifiera. Allt smakar mycket bra och till en kostnad av 40 kr. Bra land det här!
Tillbaka på hotellrummet så inser jag att toaletten är av senaste modell med sittvärme och spolning av underredet efter gjorda behov. Det senare har inte provats ännu, men skall naturligtvis användas. Sittvärmen var riktigt bra! I alla fall för en man med dålig rygg.
Lite piggare efter näringsintaget så beslutar jag mig för att forska lite i hur man kommer till jobbet så jag går till Shinagawa station. Den visar sig vara av modell större, och utanför ligger mängder med restauranger och affärer. Inne i en livsmedelsaffär så verkar man ha samlat det bästa från hela världen så så kan man ju undra vad Sverige har bidragit med då, jo, Annas pepparkakor, Made in Sweden. Dessutom finns de i citronsmak och några andra varianter för u
tom originalet. Där ser man, skall nog gå att fira Lucia och Jul hör också. I en av arkaderna så stöter jag på en bowlinghall, med 40 parallella banor! Sedan fortsätter jag uppåt och där ligger ytterligare 40 till. Det finns fler trappor uppåt.. Men dom går jag inte.
Flyget till Köpenhamn segt som vanligt, så långt kändes det som en normal resa till Irland. Tog tillfället i akt att handla lite taxfree på Kastrup, eftersom jag skall utanför EU. Whiskyflaskan var helt bortkastat bärande, för den var lika billig här!
En väldigt kort natt senare, lamporna släktes vid 20.30 för att tändas igen vid 01.00 då solen lyste från klar himmel över Kamtjacka, gjorde att man var tämligen seg när vi landade. Vi flög ännu längre norrut än vad jag hade trott, över Kolahalvön och norr om Rysslands ishavskust.
Genom "Immigration" utan svårigheter. Pekfingeravtryck och fotografi togs. Ner till väskutlämningen, som höll hög klass, många väskor var före resenären dit. Genom tullen också utan problem, osäker på om tullaren förstod min engelska, till slut ledsnade han och vinkade igenom mig.
Rätt på biljettförsäljningen till bussen och ut genom dörrarna, hej hopp det är ju riktig sommar! Och ljust så det sticker i ögonen, påminner om Kaliforniens ljus för den som varit där. Enorm ordning vid bussarna som gick till olika delar av Tokyo. Bagagelastarna, det är flera vid varje buss, ger ett kvitto på väskan som är som en flygplanstag och lastar väskorna. Därefter kryssas något i på ett papper i bussen, kanske antal väskor ? Därefter hoppar en av bagagelastarna upp i mittgången och säger en ramsa under djup bugning. Därefter kan bussen åka.. Undrar vad han sa? Ber tusen gånger om ursäkt att min usla händer har rört vi våra ärade gästers bagage? Eller något liknande, hur som helst det var första bugningen jag såg, fler skall följa..
Landskapet runt Narita Airport är ganska vackert med kullar. I början. Sedan ser man inte så jättemycket för det är höga murar runt motorvägen, som är en betalväg. Dock syns en del risfält och människor som sätter ut risplantor. Lite närmare Tokyo så ser man stora höghus, där det verkar vara tvättdag för i stort sett samtliga har tvätt på balkongerna, alternativt har man hängt ut sängkläderna på balkongerna, som det verkar finnas ett antal av till varje lägenhet.
Efterhand bli det så småningom tätare men det är fortfarande lite grönt med träd och buskar i de områden vi passerar. Betydligt bättre än väntat. Bussen går till Le Meridien hotell och därefter är det meningen att jag skall ta en taxi till det lägenhetshotell där jag har rum. Undrar hur man får tag i en taxi, men det visar sig inte vara några problem alls eftersom de står på rad utanför hotellet. Hotellpersonalen formligen rycker väskorna ur händerna på mig trots att de säkerligen inser att jag inte skall bo på deras hotell, vilken service ! Och dricks finns tydligen inte heller i det här landet så man imponeras av deras anda att vilja hjälpa till, det är ett bestående intryck efter den första halva dagen.
Taxichaufförerna talar tydligen väldigt sällan engelska så därför har jag fått utmärkta instruktioner som jag skall ge till honom, men han kastar bara en snabb blick på papperet och sedan bär det iväg i en Toyota Crown, som är det förhärskande bilmärket för taxibilar. Inget vi har i Svedala. Körstilen är intensiv, full gas när det går och sedan broms, men ändå på ett ganska mjukt och tyst sätt, något som genomsyrar det mesta jag kommer i kontakt med denna dag.
Hotellrummet är utmärkt, bara lite för trött för att orka packa upp. Inser att jag nog behöver lite näring så tar mig därför ned till restaurangen på plan 1. Hmm ingen annan gäst finns där.. För trött för att bekymmra sig om det så jag tar dagens, det enda som finns att tillgå. Det blir en utmärkt misosoppa och sedan ungefär revbensspjäll, men kokta som man doppar i en buljong tillsammans med sallad, dressing och ris samt några grönsaker som man äter bredvid som jag inte ännu lyckats identifiera. Allt smakar mycket bra och till en kostnad av 40 kr. Bra land det här!
Tillbaka på hotellrummet så inser jag att toaletten är av senaste modell med sittvärme och spolning av underredet efter gjorda behov. Det senare har inte provats ännu, men skall naturligtvis användas. Sittvärmen var riktigt bra! I alla fall för en man med dålig rygg.
Lite piggare efter näringsintaget så beslutar jag mig för att forska lite i hur man kommer till jobbet så jag går till Shinagawa station. Den visar sig vara av modell större, och utanför ligger mängder med restauranger och affärer. Inne i en livsmedelsaffär så verkar man ha samlat det bästa från hela världen så så kan man ju undra vad Sverige har bidragit med då, jo, Annas pepparkakor, Made in Sweden. Dessutom finns de i citronsmak och några andra varianter för u
tom originalet. Där ser man, skall nog gå att fira Lucia och Jul hör också. I en av arkaderna så stöter jag på en bowlinghall, med 40 parallella banor! Sedan fortsätter jag uppåt och där ligger ytterligare 40 till. Det finns fler trappor uppåt.. Men dom går jag inte.Uppfiningsrikedom! om man har två bilar..
Hungern kommer på igen så det får bli en snabb McD, ingen favorit i vanliga fall men ny kryper tröttheten fram igen så en snabb burgare, men, vad är detta, med wasabi smak... Kanske finns i Sverige också annars är det en lokal variant.
Det var lite om vad som hände första dagen i Tokyo, inte så mycket kanske men det bestående intrycket är väldigt gott. Alla är mycket vänliga, inte en svordom eller ont öga till någon. Man får det helt enkelt att fungera på ett bra sätt trots att man är så många. I morgon är första dagen på jobbet, blir säkert också en massa nya intryck.
Hungern kommer på igen så det får bli en snabb McD, ingen favorit i vanliga fall men ny kryper tröttheten fram igen så en snabb burgare, men, vad är detta, med wasabi smak... Kanske finns i Sverige också annars är det en lokal variant.
Det var lite om vad som hände första dagen i Tokyo, inte så mycket kanske men det bestående intrycket är väldigt gott. Alla är mycket vänliga, inte en svordom eller ont öga till någon. Man får det helt enkelt att fungera på ett bra sätt trots att man är så många. I morgon är första dagen på jobbet, blir säkert också en massa nya intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar